In this thesis I examine how the phenomenological philosophy of Edmund Husserl and Martin Heidegger differ with regard to the phenomenological reduction, and in particular why there is no reduction in Sein und Zeit. I examine in what way philosophy is seen as an overcoming of the naïvete of a ‘natural’ attitude and how this natural attitude is understood, starting with Husserl’s descriptions of the phenomenological reduction, of the natural attitude of our daily lives and of his notion of transcendental subjectivity. By presenting these main aspects, I try to elucidate why, in Husserl’s view, laying the foundation of all knowledge must take form of a phenomenological first philosophy. There is also a short discussion on the problems of communicating the phenomenological reduction in the language of the natural attitude, and why the emphasis on the the negative aspects of the reduction is to some extent rooted in the things themselves. After having outlined the relevant characteristics of Husserl’s phenomenology, I turn to Heidegger’s own phenomenological project and describe the phenomenological method laid forth in Sein und Zeit and his critique of Husserl, mainly in the Prolegomena zur Geschichte des Zeitbegriffs. After that I try to show in what way the analyses in Sein und Zeit function as a corrective to the points of criticism in Prolegomena. I then try to show in what way the phenomenon of Angst plays a similar methodological role to that of the phenomenological reduction in Husserl. Finally, I try to elucidate in what way the concept of In-der-Welt-Sein is a criticism of Husserl’s idea of the transcendental consciousness, and how Heidegger’s project can be seen as an inquire into the conditions for phenomena in general – that is, not only how the transcendent objects are constituted in the transcendental consciousness, as in Husserl, but rather how things in general can present themselves, including the ‘immanent’ acts of the consciousness. The self-givenness of consciousness is thus not seen as the point of departure for phenomenology, but rather a problem that needs to be phenomenologically explained.

The aim of this master’s thesis is to investigate how Paul Feyerabend’s anarchistic theory of knowledge can help our understanding of bibliographical classification and to analyse how epistemological assumptions are manifested in bibliographic classification. Paul Feyerabend’s anarchistic theory of knowledge and science is the theoretical approach of this thesis. The first part of the thesis consists of an introduction to bibliographical classification and epistemology. The second part of the thesis focuses on certain epistemological positions, such as empiricism, rationalism, idealism, realism, pragmatism and positivism, and how these positions are manifested in classification. The implications of each epistemological position is analysed with Feyerabend’s theoretical framework. The third, and final part of the thesis, examines how bibliographical classification can be improved by a pluralistic and relativistic attitude towards epistemology and classification. The findings are that bibliographical classification is influenced by a number of different epistemologies and that they effect several different aspects of classification such as: 1) the method in which the system is constructed, 2) which classes or categories that are included in the system, 3) in what way the ‘subject’ or ‘content’ of a document is established, 4) how different forms of knowledge is treated and valued within the system, and 5) how the system is evaluated. Another finding is that no classification system, which is founded on epistemological positions, can be said to be neutral or objective, and that all such classifications are influenced by political, cultural and social presumptions. / Uppsatsnivå: D

Departing from Fred Dretske’s groundbreaking article, this essay explore the epistemic closure principle: the principle that states that knowledge is closed under known implication. It also explores the relationship to skepticism, various attempts to challenge and defend the principle, as well as developing a new perspective where the skeptical premise is seen as an a priori justified tautology that can be overriden by a posteriori experience. I argue that Dretske’s illuminating example makes it clear that there is an unescapable choice between either rejecting a skeptical premise  however intuitive it may seem  or inextricably having to admit a skeptical conclusion.

Denna empiriska undersökning började utifrån ett antagande om att det inte skedde så mycket kunskapsöverföring ombord på fartyg. Syftet var att ta reda på hur kunskapsöverföring sker mellan däckbefäl ombord. Frågeställningen att ta reda på var om det fanns några direktiv från rederiets kontor, hur såg man på nya och erfarna befäls kunskaper, hur överförde man den tysta kunskapen och hur löste man detta när det var ont om tid? Informationen till undersökningen samlades in genom intervjuer och frågeformulär där en objektiv metod användes. Respondenterna valdes från bara ett fartyg då intresset var att se hur det fungerade på just det fartyget. Slutsatserna var att det inte skedde någon organiserad kunskapsöverföring ombord på fartyget. Den kunskap som utväxlades var löpande och skedde främst vid informella möten. Man förmedlade kunskapen muntligen och genom att praktiskt utföra vissa moment med övervakande från den erfarne. Det var främst erfarenheten som man ville komma åt vid kunskapsöverförandet.

Generating and developing ideas constitute centerpieces for innovations processes, idea creation methods and techniques most urgent in their initial phases processes, though the need is no less in subsequent phases. Those early phases, however, allow for more deviant ideas, characterized by more of ambiguity and uncertainty. This is an innovation process theme that is recognized as among those least understood. Through comparative studies of seven groups from three different practices, their interactions in idea development and problem solving, a deeper understanding of descriptive languages and modus operandi has been acquired. The research was carried out in three settings: brainstorming in industrial design, musical improvisation and dialogue seminars with participants representing industrial design and music, respectively. The compilation of the three practices’ contributions results in a conceptual framework. It includes such concepts as, for example, ‘momentary formation’, ‘temporary epistemology’ and ‘the play with semantic key signature’. Those concepts give examples of the reconsidering of creative group processes, relative to previous frameworks, that is a result of these studies. From the perspective of group idea, individuals’ creative processes might be perceived as the searching for the different or the deviant while we suggest that group creativity is enhanced throughits members’ abilities to preserve their own perspectives and thought styles. Group creativity is based on a willingness to focus on the central group idea while simultaneously maintaining individual thought styles. A creative group’s way of forming and mediating ideas, its modus operandi, is referred to as its description language. The importance of descriptive languages driving mechanism for creative group processes should be seen in the perspective of fundamental social cognition processes. The problem area is mapped through the strategic use of different descriptive modus. Groups employ iteration as a strategy for stimulating collective reflection, that is, to think about the problem again but in other ways. We argue that critical thinking and the ability to make critical judgements is an important driving force in the creative groups’ iterative processes: criticism makes reconsideration meaningful. Different types of criticism are discussed, as is how they interact with groups’ idea development and creative processes. This research project has resulted in a deeper understanding of the relay race of initiatives that characterizes the interactions in groups solving problems and developing ideas. The project has developed an awareness of which descriptions that stimulate group creativity.

<p>Feministisk forskning har lämnat viktiga och ofta provocerande vetenskapsteoretiska och metodologiska bidrag både till sociologin och till samhällsvetenskaperna i stort åtminstone sedan 1970-talet. Vetenskapsteoretiskt har feministiska forskare försökt skapa en forskning som kunde bidra till att öka kunskapen om ojämlikhet och maktstrukturer och som även kunde bidra till arbetet för förändring. Metodologiskt har det handlat om jakten på forskningsmetoder som bygger vidare på den radikala kvinnorörelsens ideal om systerskap och icke-hierarki och alltså fungerar emancipatoriskt för kvinnorna som deltar i studien (eller åtminstone inte fungerar förtryckande). I uppsatsen diskuterar jag kring en metodologi för en emancipatorisk forskning, utifrån en analys av de metodologiska konsekvenserna av två feministiska perspektiv. Det första perspektivet, det vardagliga, fokuserar på kvinnors vardagliga erfarenheter och menar att det är i dessa som kunskap om förtryck bör sökas. Det andra, det strukturella perspektivet, utgår ifrån en annorlunda syn på maktstrukturer. Även om maktstrukturer visserligen kan återfinnas i kvinnors vardagliga erfarenheter, kan de inte förstås enbart genom en analys av dessa erfarenheter. Inte heller är maktstrukturerna alltid uppenbara för kvinnorna som drabbas av dem. Perspektiven får helt olika metodologiska konsekvenser. Det vardagliga perspektivet fokuserar på att försöka finna metoder som tillåter deltagarna att själva formulera och, ibland, analysera sina erfarenheter. Fokus ligger på att förändra den traditionellt ojämlika relationen mellan forskaren och deltagarna i studien. Det strukturella perspektivet argumenterar istället för att det måste finnas ett visst kritiskt ifrågasättande av deltagarna och för nödvändigheten av att analysera vilka maktrelationer forskaren är en del av och hur detta har påverkat forskningen. Detta perspektiv betonar alltså strukturella maktskillnader mellan kvinnor. I uppsatsens avslutande diskussion argumenterar jag för att de två perspektivens metodologiska insikter med fördel kan kombineras för att skapa kunskap som bidrar till en förändring av kvinnors villkor och en forskningspraktik som inte reproducerar ojämlikhet.</p>

<p>Denna studie behandlar utbildning för hållbar utveckling och syftar till att, för det första analysera och kategorisera lärares undervisningssätt inom undervisning för hållbar utveckling, och för det andra diskutera huruvida detta undervisningssätt skapar en pluralistisk undervisningspraktik. Angreppssättet som används i studien grundas på ett metodologiskt ramverk som utgår bland annat på pragmatismen och transaktionsbegreppet. Utifrån denna metodologi analyseras lärares undervisningssätt i termer av epistemologiska drag, alltså det sätt som läraren ger eleverna anvisningar på. Studiens empiri utgörs av transkriberade videoinspelningar från undervisningspraktik. Analysen resulterar i sex olika kategorier av epistemologiska drag, vilka sedan diskuteras utifrån vissa utbildningskaraktärer vilka kan ses som eftersträvansvärda för pluralistisk undervisning. Slutsatsen är att de epistemologiska drag som identifierats skapar en pluralistisk undervisningspraktik. Vidare problematiseras resultatet med hjälp av den internationella debatt som råder kring utbildning för hållbar utveckling. Resultaten tyder på att det inte är en viss ideologi som förespråkas i det material som analyserats, utan olika synsätt på frågor som behandlas lyfts fram. Även svårigheter med pluralistisk undervisning problematiseras.</p>

Feministisk forskning har lämnat viktiga och ofta provocerande vetenskapsteoretiska och metodologiska bidrag både till sociologin och till samhällsvetenskaperna i stort åtminstone sedan 1970-talet. Vetenskapsteoretiskt har feministiska forskare försökt skapa en forskning som kunde bidra till att öka kunskapen om ojämlikhet och maktstrukturer och som även kunde bidra till arbetet för förändring. Metodologiskt har det handlat om jakten på forskningsmetoder som bygger vidare på den radikala kvinnorörelsens ideal om systerskap och icke-hierarki och alltså fungerar emancipatoriskt för kvinnorna som deltar i studien (eller åtminstone inte fungerar förtryckande). I uppsatsen diskuterar jag kring en metodologi för en emancipatorisk forskning, utifrån en analys av de metodologiska konsekvenserna av två feministiska perspektiv. Det första perspektivet, det vardagliga, fokuserar på kvinnors vardagliga erfarenheter och menar att det är i dessa som kunskap om förtryck bör sökas. Det andra, det strukturella perspektivet, utgår ifrån en annorlunda syn på maktstrukturer. Även om maktstrukturer visserligen kan återfinnas i kvinnors vardagliga erfarenheter, kan de inte förstås enbart genom en analys av dessa erfarenheter. Inte heller är maktstrukturerna alltid uppenbara för kvinnorna som drabbas av dem. Perspektiven får helt olika metodologiska konsekvenser. Det vardagliga perspektivet fokuserar på att försöka finna metoder som tillåter deltagarna att själva formulera och, ibland, analysera sina erfarenheter. Fokus ligger på att förändra den traditionellt ojämlika relationen mellan forskaren och deltagarna i studien. Det strukturella perspektivet argumenterar istället för att det måste finnas ett visst kritiskt ifrågasättande av deltagarna och för nödvändigheten av att analysera vilka maktrelationer forskaren är en del av och hur detta har påverkat forskningen. Detta perspektiv betonar alltså strukturella maktskillnader mellan kvinnor. I uppsatsens avslutande diskussion argumenterar jag för att de två perspektivens metodologiska insikter med fördel kan kombineras för att skapa kunskap som bidrar till en förändring av kvinnors villkor och en forskningspraktik som inte reproducerar ojämlikhet.

Denna studie behandlar utbildning för hållbar utveckling och syftar till att, för det första analysera och kategorisera lärares undervisningssätt inom undervisning för hållbar utveckling, och för det andra diskutera huruvida detta undervisningssätt skapar en pluralistisk undervisningspraktik. Angreppssättet som används i studien grundas på ett metodologiskt ramverk som utgår bland annat på pragmatismen och transaktionsbegreppet. Utifrån denna metodologi analyseras lärares undervisningssätt i termer av epistemologiska drag, alltså det sätt som läraren ger eleverna anvisningar på. Studiens empiri utgörs av transkriberade videoinspelningar från undervisningspraktik. Analysen resulterar i sex olika kategorier av epistemologiska drag, vilka sedan diskuteras utifrån vissa utbildningskaraktärer vilka kan ses som eftersträvansvärda för pluralistisk undervisning. Slutsatsen är att de epistemologiska drag som identifierats skapar en pluralistisk undervisningspraktik. Vidare problematiseras resultatet med hjälp av den internationella debatt som råder kring utbildning för hållbar utveckling. Resultaten tyder på att det inte är en viss ideologi som förespråkas i det material som analyserats, utan olika synsätt på frågor som behandlas lyfts fram. Även svårigheter med pluralistisk undervisning problematiseras.

Student motivation is a topic that is constantly relevant. In this literature study we have asked 'How does the personal epistemology affect the motivation in social science?'. Based on a social constructive perspective of knowledge and in relation to how motivation functions (based on an expectation-value theory), we have analyzed studies conducted in the field of personal epistemology with a meta-analytical method in order to draw a conclusion about how students’ personal epistemology influences their motivation in the field of social sciences. The result of the study is that students with a sophisticated view of knowledge, there is more motivation for learning versus students with a more simple understanding of knowledge. A sophisticated understanding of knowledge helps students to put more value in a task and expects to accomplish and understand tasks ahead of them, rather than to assess grades and other external motivational factors. In the context of the subject social sciences discursive character, a sophisticated understanding of knowledge becomes even more important for learning as the subject of social sciences is of a holistic, constructive and normative character, which can largely be equated with the knowledge that the research classifies as sophisticated.