Den här rapporten undersöker med en devisingprocess som utforskande metod ett gestaltande av en text utifrån idéerna om sammanflätningar bortom uppdelningen mellan teori och praktik. Processen möter under arbetets gång på motstånd och behöver därför fördjupas ytterligare innan gestaltningen kan komma vidare igen.

Föreliggande studies syfte är att undersöka några elevers epistemologiska föreställningar om kunskap och lärande. Syftet innehåller också ansatsen att åstadkomma en fördjupad kunskap om detta fenomen vilket i denna studie innebär användandet av en kvalitativ metod i form av fokusgruppsintervjuer. Studiens empiri består av tre stycken fokusgruppsintervjuer och det totala deltagarantalet i fokusgruppsintervjuerna var elva elever. Denna studies urval avgränsades till elever i årskurs 6-9 och gymnasieskolan. Således består en fokusgrupp av elever från årskurs sex och resterande två fokusgrupper bestod av elever från gymnasieskolans andra och tredje årskurs. Jämn könsfördelning åstadkoms i båda fokusgrupperna bestående av ett jämnt antal deltagare och fokusgruppen med tre deltagare bestod av två respondenter med manligt kön och en med kvinnligt kön. Studiens data analyseras genom två teoretiska perspektiv: Marlene Schommers teoretiska modell för epistemologiska föreställningar och ett sociokulturellt perspektiv. Studien genererade en flora av resultat men för att lyfta de främsta så hyser respondenterna föreställningen att inlärningshastighet varierar mellan individer och att detta beror på sociala faktorer och intrinsikala förutsättningar. De hyser också föreställningen att kunskap förändras när bättre eller kompletterande förklaringsmodeller föreligger. En klar majoritet av respondenterna hyser föreställningen att ens inlärningsförmåga är påverkbar och avhängig sociala faktorer. Vidare är samtliga respondenter överens om att kunskap är perspektivistisk i den bemärkelsen att den varierar beroende på ur vilken synvinkel och med vilka förutsättningar man betraktar den. Två av fokusgrupperna är överens om att föreställningar om kunskap och lärande styr elevens lärandestrategier medan den tredje gruppens föreställningar uteblir. När det gäller föreställningen att skolprestation styrs av dessa faktorer godkänner två fokusgrupper denna relation medan den tredje fokusgruppens inte tar ställning till denna kausalitet.

Den här uppsatsen undersöker kvantitativt och kvalitativt faktiskt.se, det första svenska exemplet på det sedan länge internationellt etablerade konceptet faktagranskning. Faktiskt.se har varit ett samarbete mellan fem medieorganisationer, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sveriges Television, Sveriges Radio och KIT, där man på en gemensam hemsida publicerat sina individuellt utförda faktagranskningar. Den kvantitativa undersökningen av innehållet visar att man främst har faktagranskat politikers påståenden om ekonomi och välfärd, att väsentliga skillnader mellan de faktagranskande redaktionerna föreligger, ofta gällande vilka källor som används och hur, och att de flesta påståenden som har faktagranskats har fastslagits vara ”Helt fel”, då man överlag har haft en benägenhet att faktagranska sådant som man redan innan betraktar som osannolikt. Den kvalitativa undersökningen visar att man i stor utsträckning inte håller sig till den gemensamma metod som fastställts för faktagranskning inom ramen för faktiskt.se, trots en tydlig metodbeskrivning. Detta visar sig i flexibilitet kring kraven på påståenden som lyfts till faktagranskning, till exempel att det inte får vara normativt eller en spådom. Man redovisar inte alltid kontakt med den som står bakom påståendet som granskas, och trots att kontexten kring ett påstående ska tas i beaktande vid faktagranskning, enligt metodbeskrivningen, görs detta med godtycklighet. Den kvalitativa undersökningen visar också att påståenden som fastställs vara ”sanna” ofta kan vara sådana som ligger i linje med vad en etablerad källa uttrycker. Det som fastställs vara ”fel” kan vara sådant som avsändaren av ett påstående inte menat men som den faktagranskande reportern har tolkat in. I analysen resoneras kring resultaten främst utifrån Michael Schudsons Discovering the News (1978). Analysen visar att faktagranskning kan sägas utgöra en vetenskaplig journalistisk metod som kombinerar element från den journalistiska faktacentreringen, den naiva empirismen, som rådde inom journalistiken vid förra sekelskiftet, med element från den tidiga objektiviteten på 1920- och 1930-talen.

This thesis examines how two different scientific fields, psychophysiology and sociology, conceptualize “information processes” – in the human brain on one hand, and in society on the other. The information process in human is represented by the orienting reflex with Eugene N. Sokolov as theoretic representative. In the field of sociology the information process is represented by social movements with Ron Eyerman och Andrew Jamison as theoretic representatives. The conclusion is that, although the raving ontological and epistemological differences between the scientific objects of the two fields, the conceptualizations of information process are theoretically isomorphic to one and other. This is contextualized in relation to broader processes of metaphoric cohesion through scientific and discursive practices in modernity, where material remodeling of reality gives impact to the spatial orientation from which basic concepts derive. The method used is called experimental isomorphological analysis, a method eclectically constructed on the foundation of George Lakoff and Mark Johnson, V.N Voloshinov, Michel Foucault and Jacques Lacan for the purpose of distinguishing structures of conceptualization in scientific theory.

This study investigates the potential of a rhetorical theory of knowledge to expand beyond its own domain and into political theory, specifically theories of deliberative democracy. Despite the increasing interest in communication in democratic theory in the last decades, the majority of theorists have not turned their interest towards rhetorical science. On the contrary, theorists often regard rhetoric as dangerous and incompatible with the deliberative ideal of reason. The aim of this study is therefore to defend rhetorical science by investigating how the rhetorical theory of knowledge – as it is presented by Chaïm Perelman and Oldbrecht Tyteca, and further developed by Mats Rosengren and Maria Wolrath Söderberg – can contribute to the understanding of deliberative democracy. The study is in part a comparison between the rhetorical theory of knowledge and the academic debate about the epistemic dimension of deliberation.  The rhetorical view on knowledge provides an argument that supports the deliberative model without the need of a procedure-independent standard to measure the quality of outcomes. By using Maria Wolrath Söderberg’s understanding of topos as knowledge-producing the study shows that the rhetorical emphasis on language can contribute with a new understanding of why the deliberative ideal is preferable to other models of democracy.

Det här examensarbetet utgår ifrån idén om kunskaper som icke-linjärt och geografisktorganiserade. För att ge idén en form målar texten upp fantasibilden fältet, som kopplassamman med en figuration av de posthumanistiska filosoferna Gilles Delueze och FélixGuattari: rhizomet. Genom att synliggöra hur konstnärligt bildskapande kan förstås somrhizomatiskt lärande ämnar studien kontextualisera posthumanistiska alternativ fördidaktiska tillvägagångssätt i bildundervisning. Studiens relevans för det bildpedagogiskafältet motiveras av att lärande i bildskapande redan tenderar att kännetecknas av oriktade,kreativa och flödande processer. De huvudsakliga forskningsfrågorna som studienengagerar sig i är hur rhizomatiskt lärande framträder i konstnärligt bildskapande och hurdetta synliggör och kontextualiserar posthumanistiska alternativ för didaktiskatillvägagångssätt i bildundervisning. Studien antar metodologiska praktiker inspireradeav autoetnografi, utvecklade genom postkvalitativt tänkande. För att framkalla empirikonstruerades ett meningsfullt kollaborativt måleriprojekt mellan mig själv och engymnasieelev från bild- och formprogrammet, vilken betraktas som medforskare istudien. I analysarbetet används en kartograferande analys, som syftar till att synliggörakomplexa sammankopplingar som uppstår inom ramen för bildskapande praktiker. Dettaarbete leder fram till att exempel på hur materiell agens, konfabulativa konversationeroch materiellt-diskursiva praktiker görs synliga inom bildskapande sammanhang, vilketskrivs fram i denna uppsats samt gestaltas i måleri, ontologiteoretisk textformgivningsamt haptisk-optisk, metodologisk lek. De posthumanistiska trådar som går att följagenom uppsatsen bär alla på erbjudanden om didaktiska tillvägagångssätt förundervisning i ämnet bild och därför avslutas uppsatsen med att ett första steg tas in i endiskussion om didaktik. Genom att ta tillvara oriktade kreativa processer, konfabulativakonversationer och konstnärliga möten mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörerbidrar detta examensarbete till ett pågående samtal om posthumanistisk pedagogik.

Bakgrund: Internationell forskning påvisar att sjuksköterskans genuina omvårdnadsarbete försvåras inom den rättspsykiatriska vården. Kärnan i denna problematik är den tvetydighet som uppstår då sjuksköterskan förväntas bedriva en etiskt grundad omvårdnad gentemot patienter som vårdas mot sin vilja. Forskning, särskilt ur ett kunskapsteoretiskt perspektiv, saknas gällande sjuksköterskors möjlighet att använda sin professionsspecifika kunskap inom den rättspsykiatriska slutenvården. Syfte: Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskans möjlighet att tillämpa sin professionella kunskap inom den rättspsykiatriska slutenvården. Metod: Empirisk studie med kvalitativ ansats baserad på tematiskt utarbetade, interaktiva intervjuer med sex sjuksköterskor verksamma vid en rättspsykiatrisk klinik i en svensk storstad. Deduktiv innehållsanalys utifrån Carpers (1975) teori om sjuksköterskors kunskap och dess begrepp. Resultat: Ur analysen utkristalliserades åtta kategorier vilka beskriver sjuksköterskans möjlighet att tillämpa sin professionella kunskap inom den rättspsykiatriska slutenvården: (1) brist på incitament, (2) en ny kunskapsgeneration, (3) tvång utan kränkning, (4) högt och lågt i tak, (5) nödvändig distans, (6) försvårad identifikation, (7) flexibilitet gentemot regler och (8) vårda i motvind. Slutsats: Studiens resultat visar att sjuksköterskans möjlighet att tillämpa sin professionella kunskap inom den rättspsykiatriska slutenvården begränsas av en rad faktorer, både inom och utanför det egna inflytandet. Begränsningar som identifierades var en omvårdnadsfientlig miljö, gamla traditioner, bristande forskningsincitament och en patientgrupp med mångfacetterad problematik. Trots dessa utmaningar lyckas sjuksköterskorna hävda sin profession och därmed bedriva en omvårdnad som de ser som acceptabel, om än med stor förbättringspotential. Klinisk betydelse: Förhoppningen med studien är att inom den rättspsykiatriska slutenvården skapa en medvetenhet om sjuksköterskors unika kunskap så att omvårdnadsvetenskapen får större utrymme i klinisk praxis. / Background: International research indicates that it is difficult for nurses to provide genuine nursing care within the forensic inpatient psychiatry. The dual role taken on by nurses when expected to ethically care for patients subject to involuntary treatment is at the core of this issue. Research, especially from an epistemological point of view, is lacking regarding nurses’ possibility to apply their specific professional knowledge within the forensic inpatient psychiatry. Aim: The aim of this study was to describe nurses' possibility to apply their professional knowledge within the forensic inpatient psychiatry. Method: Empirical study with qualitative approach based on thematic interactive interviews with six nurses employed at a forensic inpatient clinic in one of Sweden's bigger cities. Deductive content analysis based on Carper's (1975) theory of nursing knowledge and its concepts. Results: From the analysis emerged eight categories which describe nurses' possibility to apply their specific professional knowledge in a forensic inpatient psychiatry setting: (1) lack of incentives, (2) a new generation of knowledge, (3) coercion without affront, (4) tolerance in a rigid environment, (5) necessary distance, (6) challenging identification, (7) flexibility towards rules and (8) nursing against a headwind. Conclusion: The findings show that nurses' possibility to apply their professional knowledge within the forensic inpatient psychiatry is limited by factors both in and beyond their power. The identified limitations were a custodial environment, old traditions, a lack of research incentives and a clientele with multifaceted issues. In spite of these challenges, nurses were able to assert their profession and provide nursing care in a way they saw as acceptable, though not without potential for improvement. Implications for practice: Hopefully, this study can raise awareness of nurses’ unique knowledge within the forensic inpatient psychiatry in order to promote nursing science in clinical practice.

Music and aviation are two areas that are perhaps not compared to each other very often. Personally, I've had a strong passion for aviation since childhood and later also for music. I've heard my family and others argue that pilots often have a musical talent and wondered if this could be true. This thesis is my first step into examining the relationship between aviation and music further. In the thesis I use grounded theory and epistomological concepts to conduct interviews with people who are knowledgeable in one or both of the subjects. The results indicate that similarities exist between the two subjects, especially in terms of practical-productive knowledge. This seems to indicate that experience in one subject could be transferred to the other. Further, the study illustrates which knowledge and what abilities are deemed relevant to have in the two subjects by the interviewees, whereupon pedagogical conclusions can be drawn from this.

Syftet med detta examensarbete är att utreda följande frågeställningar: Går det att teoretiskringa in humor och synliggöra den som en del av didaktisk verksamhet? Kan humor teoretisktsett spela en roll i undervisning? Vår hypotes är således att humor kan spela en meningsfull,kanske rent av betydande didaktisk pedagogisk roll i undervisning i allmänhet, och densvenska gymnasieskolan som vi arbetar inom i synnerhet. Metoden vi valt är att utföra enteoretisk undersökning, genom ett litteraturstudium, för att utröna om det finns utrymme förhumor inom didaktik och pedagogik på en teoretisk nivå. Det har mynnat ut i enkunskapsteoretisk genomgång med avseende på humor; vi har även satt in det i ett mycketkort historiskt pedagogiskt sammanhang, gällande Sverige och svensk utbildning.Resultatet vi kommer fram till är att det finns ett teoretiskt utrymme att införliva humorsom en del i både teorier och pedagogiska aktiviteter och deras praxis. I den rådandeforsknings- och kunskapssituationen kommer det behöva utföras sen stor dos med forskningoch skilda undersökningar, både teoretiskt och empiriskt för att skapa en gedigen kunskapsbasgällande humors möjligheter och begränsningar med avseende på didaktiskt och pedagogisktarbete.

The central theme in 1 Cor 2:6-16 is wisdom and spirit, sophia and pneuma. The word wisdom occurs 16 times in 1 Cor 1-3, and this is the first time the concept is central in a passage in the New Testament. Paul is talking about the mysterious wisdom from God. He addresses the theme because Corinthians are obsessed with wisdom. There have been many theories about if Paul or the Corinthians have been influenced by Greek philosophical ideas, and to what extent. The theme of wisdom was central both in the Hellenistic philosophical tradition as well as in the Jewish sapiential tradition, and it is closely linked to pneuma. The sapiential book Wisdom of Solomon portrays Wisdom as a personification bordering to a hypostasis of God, as the guidance to a righteous life and even savior and the one who gives eternal life. The description of Wisdom seems synonymous with the Spirit of God, and the giver of both life, knowledge, and spiritual wisdom. Paul also claims that the Spirit of God is the one who reveals the wisdom from God. Considering these perspectives this thesis sought, through a thorough analysis of 1 Cor 2:6-16 and a broader analysis of Wisdom of Solomon, and a comparison between how they portrayed the concept of wisdom and spirit, to investigate if Paul was inspired by Wisdom of Solomon and if he drew an innovative picture of wisdom. It’s difficult to answer if Paul was directly inspired by this book in 1 Corinthians, or if the Corinthians were and he only responded to their misunderstanding of both the gospel and the concept of wisdom. Paul seems to have drawn an innovative picture of wisdom, but it was deeply rooted in the Jewish apocalyptical thought, which in turn was rooted in the Jewish sapiential tradition.