Med bakgrund i de skolreformer som genomfördes i Sverige under 90-talet och i studier av differentiering inom gymnasieskolan behandlar den här uppsatsen skillnader i hur gymnasieskolor ger uttryck för ”det internationella”, ett samlingsuttryck för en mängd internationella och global strömningar. Inspiration tas från Bourdieus sociologi. Genom kvalitativa och kvantitativa textanalyser undersöks hur ett internationellt innehåll tar sig i uttryck på webbplatser som tillhör 45 gymnasieskolor i Stockholm. Undersökningen fokuserar hur internationella inslag skiljer sig mellan skolor med olika social rekrytering och syn på utbildning. Studiens resultat och analys pekar på att skolor med hög social rekrytering ägnar ett större och bredare utrymme åt det internationella i förhållande till skolor med låg social rekrytering. Analysen lyfter även fram att det finns skillnader mellan skolor inom gruppen med hög grad av social rekrytering. En skiljelinje dras mellan hur tankefigurer som knyts till det internationella ger uttryck för ett målrationellt ideal respektive ett bildningsideal. Exempel på det förstnämnda idealet är att vissa val sägs förbättra elevens utsikter på en internationell marknad. Exempel på det sistnämnda idealet är hur världen står inför miljömässiga och sociala globala utmaningar. Uppsatsens diskussion föreslår att olika skolors webbplatser betonar olika aspekter av det internationella. Skolor med låg rekrytering skriver fram en snäv kulturell bild av det internationella jämfört med skolor med hög rekrytering. Skolor som ger uttryck för ett målrationellt ideal betonar ekonomiska aspekter av globalisering, medan skolor som ger uttryck för ett bildningsideal lyfter fram politiska aspekter av globalisering. / Globaliseringen och den svenska gymnasieskolan. En utbildningssociologisk studie av hur nationsöverskridande profiler utformas och värdesätts

This study investigates the potential of a rhetorical theory of knowledge to expand beyond its own domain and into political theory, specifically theories of deliberative democracy. Despite the increasing interest in communication in democratic theory in the last decades, the majority of theorists have not turned their interest towards rhetorical science. On the contrary, theorists often regard rhetoric as dangerous and incompatible with the deliberative ideal of reason. The aim of this study is therefore to defend rhetorical science by investigating how the rhetorical theory of knowledge – as it is presented by Chaïm Perelman and Oldbrecht Tyteca, and further developed by Mats Rosengren and Maria Wolrath Söderberg – can contribute to the understanding of deliberative democracy. The study is in part a comparison between the rhetorical theory of knowledge and the academic debate about the epistemic dimension of deliberation.  The rhetorical view on knowledge provides an argument that supports the deliberative model without the need of a procedure-independent standard to measure the quality of outcomes. By using Maria Wolrath Söderberg’s understanding of topos as knowledge-producing the study shows that the rhetorical emphasis on language can contribute with a new understanding of why the deliberative ideal is preferable to other models of democracy.

<p>I "Myten som argumentationsbas" har jag utgått från de perspektiv som finns inom den retoriska kunskapstraditionen. Utifrån dessa perspektiv har jag sökt svar på frågeställningen: <em>Hur övertygar man någon som ser världen på ett annat sätt?</em></p><p>Studien resulterade i en modell för övertygande som fokuserar på etablerandet av en gemensam argumentationsbas mellan retorn och den andre. I samband med bearbetningen av denna modell prövade jag om Roland Barthes idé om myten kunde användas för att ge en fördjupad förståelse för vad en retorisk argumentationsbas är. Svaret på den frågeställningen blev ett tydligt: Ja.</p><p>Barthes teori om myten stämde väl överens med den retoriska kunskapstraditionen, dess teoretiska grund kunde bidra till en förbättrad förståelse av enskilda övertygandeprocesser och teorin visade dessutom på möjliga retoriska strategier för att övertyga en person som ser världen på ett annat sätt.</p><p>Utöver detta kunde jag även visa hur myten fungerade som ett komplement till det etablerade retoriska begreppet doxa. Detta genom att myten är partikulär och kan kopplas till specifika fenomen, medan doxan är mer generell. Myten som teoretiskt perspektiv visade sig därmed vara väl lämpat för att retoriskt förklara argumentationsbasens funktion i enskilda övertygandeprocesser. I denna studie beläggs således  att Barthes idé om myten har något att tillföra den retoriska kunskapsteorin.</p>

I "Myten som argumentationsbas" har jag utgått från de perspektiv som finns inom den retoriska kunskapstraditionen. Utifrån dessa perspektiv har jag sökt svar på frågeställningen: Hur övertygar man någon som ser världen på ett annat sätt? Studien resulterade i en modell för övertygande som fokuserar på etablerandet av en gemensam argumentationsbas mellan retorn och den andre. I samband med bearbetningen av denna modell prövade jag om Roland Barthes idé om myten kunde användas för att ge en fördjupad förståelse för vad en retorisk argumentationsbas är. Svaret på den frågeställningen blev ett tydligt: Ja. Barthes teori om myten stämde väl överens med den retoriska kunskapstraditionen, dess teoretiska grund kunde bidra till en förbättrad förståelse av enskilda övertygandeprocesser och teorin visade dessutom på möjliga retoriska strategier för att övertyga en person som ser världen på ett annat sätt. Utöver detta kunde jag även visa hur myten fungerade som ett komplement till det etablerade retoriska begreppet doxa. Detta genom att myten är partikulär och kan kopplas till specifika fenomen, medan doxan är mer generell. Myten som teoretiskt perspektiv visade sig därmed vara väl lämpat för att retoriskt förklara argumentationsbasens funktion i enskilda övertygandeprocesser. I denna studie beläggs således  att Barthes idé om myten har något att tillföra den retoriska kunskapsteorin.

Denna uppsats utför en jämförande analys mellan två snarlika memes, vaporwave och fashwave, för att se närmare på hur deras gemensamma drag används för att kommunicera både högerextrema och icke-högerextrema budskap. Alltså: Vad är det för skillnader mellan memesen, och vad är det i vaporwave estetiska framtoner som gör den retoriskt attraktiv för en högerextrem variant i form av fashwave? Vad tillför dessa till framförandet av det högerextrema budskapet? Med en teoretisk grund i doxologi och konceptet "det imaginära" och med Roland Barthes semiologiska begreppsapparat som metodiskt redskap visar uppsatsen på att de centrala dragen hos båda memesen har likheter och skillnader. Att fashwave tar sig an vaporwaves suggestiva och mångtyda natur och spetsar till den till ett tydligt, riktat högerextremt budskap. Den doxologiska mångfalden som återfinns i memen vaporwave försvinner, och fashwave knyts således an till en högerextrem doxa. Det som tillföres i framförandet av det högerextrema budskapet är en farkost för att kunna sprida sig utåt, att högerextremister kan presenteras utåt som en modern rörelse med en uppfattad konträr placering emot de man uppfattar som "det andra". Och det är mot detta andra, som självbilden skapas.

Vi har sett ett behov av att lyfta fram tillvaratagandet av människors potential som en nyckelfaktor för hållbar utveckling. Med bakgrund i en doxologisk kunskapssyn har vi intagit rollen som bricoleurer, där vi utifrån ett heuristiskt angreppssätt och ett pragmatiskt användande av teori-U, eklektiskt hanterat teorier från olika forskningsfält. Först har vi undersökt hur människors uppfattning om staden kanaliseras genom metaforer och hur det påverkar våra städer och våra liv. Därefter har vi med stöd av komplexitetsteori, kaosteori och systemteori undersökt staden som en helhetsmetafor. Tillsist, med hjälp av i huvudsak Ken Wilbers integralfilosofi och Gilles Deleuze eklektiska filosofi når vi vår syntes om det vi kallar Stadens interna och externa samutveckling som på sätt och vis sätter stadens metaforer i ett sammanhang. / We have seen a need to embrace human potential as a key factor for sustainable development. With a background in a doxological epistemology we have taken the role of the bricoleur, and based on a heuristic approach and a pragmatic use of Theory U we have dealt with different research fields in an eclectic fashion. First, we have investigated how people´s perceptions of the city are channeled through metaphors and how it affects our cities and our lives. Drawn on complexity theory, chaos theory and systems theory, we examined the city as a whole. Finally, using Ken Wiber´s Integral Philosophy and the philosophy of Gilles Deleuze we reach our synthesis called The City´s Internal and External Co-evolution, which puts metaphors of the city in a context.