Denna uppsats utför en jämförande analys mellan två snarlika memes, vaporwave och fashwave, för att se närmare på hur deras gemensamma drag används för att kommunicera både högerextrema och icke-högerextrema budskap. Alltså: Vad är det för skillnader mellan memesen, och vad är det i vaporwave estetiska framtoner som gör den retoriskt attraktiv för en högerextrem variant i form av fashwave? Vad tillför dessa till framförandet av det högerextrema budskapet? Med en teoretisk grund i doxologi och konceptet "det imaginära" och med Roland Barthes semiologiska begreppsapparat som metodiskt redskap visar uppsatsen på att de centrala dragen hos båda memesen har likheter och skillnader. Att fashwave tar sig an vaporwaves suggestiva och mångtyda natur och spetsar till den till ett tydligt, riktat högerextremt budskap. Den doxologiska mångfalden som återfinns i memen vaporwave försvinner, och fashwave knyts således an till en högerextrem doxa. Det som tillföres i framförandet av det högerextrema budskapet är en farkost för att kunna sprida sig utåt, att högerextremister kan presenteras utåt som en modern rörelse med en uppfattad konträr placering emot de man uppfattar som "det andra". Och det är mot detta andra, som självbilden skapas.