No description available.

Syftet med studien är att undersöka hur svenska och estniska förskollärare talar om och praktiskt arbetar med värdegrunden. Ett ytterligare syfte är att analysera hur ländernas styrdokument beskriver det värdegrundsarbetet som ska genomföras i verksamheten. Datainsamlingen skedde genom kvalitativa intervjuer där vi frågade hur informanterna definierar värdegrunden och hur de upplever och arbetar med värdegrunden. I resultatet presenteras också en läroplanstolkning med en jämförelse av de likheter och olikheter som framträder i de två ländernas läroplaner. Studiens slutsats är att värdegrunden och värdegrundsarbetet är konstruerade i en social och historisk kontext och därför varierar det vilka önskade värden och arbetsmetoder som används. De mest kraftfulla performativa agenterna är ländernas styrdokument, förskollärare och varje förskollärares eget möte med läroplanstexter. Förskollärarna har ett stort ansvar i värdegrundsarbetet och det är av betydelsen att de medvetet fokuserar på och kritiskt reflekterar kring de möten som sker i verksamheten, mänskliga så som icke-mänskliga.

Matematik som ämne har under lång tid uppfattats som maskulint kodat. Sådana genusstyrda föreställningar kan anses leva kvar än idag, då det efter analys av statistik framgår att de personer som väljer yrken och utbildningar som är matematikintensiva till stor del är män. I skolans styrdokument står det att att elevers könstillhörighet inte ska avgöra vilka studier och arbeten de väljer i framtiden. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur flickors och pojkars matematiska subjektskapande påverkas av faktorer i skolan. Genom att utgå från begrepp som kan ses som centrala i den poststrukturalistiska feministiska teoribildningen möjliggörs denna komparativa litteraturstudie.   De forskningspublikationer som har jämförts och analyserats har resulterat i en sammanställning av olika faktorer som påverkar elevers matematiska subjektskapande. De återkommande faktorer som vi har valt att behandla i denna studie är hur läraren påverkar elevers matematiska subjektskapande, hur klassrumsdiskursen påverkar elevers matematiska subjektivitet samt hur subjektskapandet påverkar matematiska strategier. Resultatet visar att det inte går att urskilja tydliga skillnader mellan flickors och pojkars matematiska prestationer i förskolan och början av årskurs 1, utan dessa ökar under de första skolåren. Av de publikationer vi har analyserat framkommer att subjektskapandet påverkas av faktorer i skolan och att lärares genusstyrda föreställningar har betydelse för subjektskapandet.    Genom att se på människan som ett lärandesubjekt, som hela tiden skapas och skapar sig själv i förhållande till sammanhanget, möjliggörs föreställningen om att även det matematiska subjektskapandet kan ses som föränderligt. Med detta synsätt är subjektet inte matematiskt, utan detta är istället något som subjektet kan bli. Att som lärare ha detta förhållningssätt är av stor relevans för professionen, då det är en förutsättning för att alla elever ska ha möjlighet att utvecklas.

Syftet med studien är att undersöka bild-, menings- och subjektskapandets samband och betydelse för barns kreativa utveckling i relation till förskolans uppdrag. Detta är en minietnografisk ansats där videoobservation och barnintervjuer använts i arbetet på en förskola där barnen varit från 3-6 år. Poststrukturalistisk teori och diskursanalys är metoder som använts i analysarbetet med fokus på språkets innebörd av kunskap, subjekt och ritandet som idé i en tillblivande förhandling med de bildliga uttrycken. Studiens resultat visar på att det finns samband mellan hur barnen bedöms och hur de värderar sig själva och varandra. Då prestationen överordnas kan det drabba både självkänslan och lusten till att lära. Empirin i relation till teorin och tidigare forskning visar även betydelsen av att det finns ett eller flera sätt att skapa för att upptäcka sin annanhet och kreativa potential. Det skulle också kunna öka risken för diskriminering ifall alla ska göra lika och vara lika i sinnets förhandling med pennan.

<p>Avsikten med denna studie är att öka kunskapen om hur förskollärare uppfattar det pedagogiska syftet med samlingen. Vi har använt subjektskapande som analysbegrepp, vilket vi har hämtat från Elisabeth Nordin Hultmans doktorsavhandling (2004). Vi har analyserat hur pedagogerna uppfattar att barnen kan påverkas av samlingens pedagogiska utformning. Metoden vi använde i denna studie var fokusgruppsamtal. Förskollärarna diskuterade bl.a. planering och flexibilitet, antalet vuxna i samlingen, dess tidpunkt samt barns och vuxnas valmöjligheter. I diskussionen lyfter vi fram frågan om saker görs av tradition och rutin eller inte samt om pedagogerna utgår från barnens intresse och ser deras kompetens oavsett ålder. I fokusgruppsamtalet kunde förskollärarna genom sina uttalanden inspirera varandra i tankarna kring det pedagogiska syftet med samlingen. En förskollärare föreslog att de kunde ta bort samlingen och flera ansåg att de inte behövde ha den varje dag.</p>

Avsikten med denna studie är att öka kunskapen om hur förskollärare uppfattar det pedagogiska syftet med samlingen. Vi har använt subjektskapande som analysbegrepp, vilket vi har hämtat från Elisabeth Nordin Hultmans doktorsavhandling (2004). Vi har analyserat hur pedagogerna uppfattar att barnen kan påverkas av samlingens pedagogiska utformning. Metoden vi använde i denna studie var fokusgruppsamtal. Förskollärarna diskuterade bl.a. planering och flexibilitet, antalet vuxna i samlingen, dess tidpunkt samt barns och vuxnas valmöjligheter. I diskussionen lyfter vi fram frågan om saker görs av tradition och rutin eller inte samt om pedagogerna utgår från barnens intresse och ser deras kompetens oavsett ålder. I fokusgruppsamtalet kunde förskollärarna genom sina uttalanden inspirera varandra i tankarna kring det pedagogiska syftet med samlingen. En förskollärare föreslog att de kunde ta bort samlingen och flera ansåg att de inte behövde ha den varje dag.

Syftet med mitt arbete är att ta reda på hur olika forskare ser till den fysiska miljöns betydelse för barns utveckling och lärande, samt hur några förskolepedagoger ser på densamma. För att lära mig mer om mitt tilltänkta ämne inledde jag examensarbetet med att fördjupa mig i litteratur om miljöer i förskolan. Jag tog också stöd i Läroplanen för förskolan (Lpfö98), för att därefter genomföra muntliga, kvalitativa intervjuer med fyra förskolepedagoger på fyra olika förskolor. Jag insåg under tidens gång att det inte går att tala om den fysiska miljöns betydelse och påverkan, utan att inkludera lekens betydelse för barns utveckling och subjektskapande. Detta som en följd av att barn lär och utvecklas genom lek och där inkluderas oundvikligen miljön.

Bakgrund: Estetiska aktiviteter inom pedagogisk verksamhet har sitt ursprung i konstnärliga uttryck såsom bildkonst, skulptur, musik, teater, dans och diktning. Estetiska aktiviteter spelar en viktig roll i förskolan men det finns stora skillnader i omfattningen samt i formerna av estetiska aktiviteter som förskolebarn får möjlighet att delta i. Enligt förskolans läroplan innebär förskolans uppdrag att ge barnen kunskaper i att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer som bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse (Skolverket, 2016). Det framgår att dessa ska utgöra både innehåll och metod i förskolans verksamhet för att främja barns utveckling och lärande. Studien undersöker pedagogers uppfattningar om estetiken och hur de arbetar med estetiken i praktiken, samt hur förskolans material och miljö organiseras med fokus på de estetiska uttrycksformerna bild, musik och sång, dans och rörelse, och drama. Syfte: Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar som behövs för att utveckla barns estetiska utveckling och lärande. Metod: Denna studie är en kvalitativ studie där vi genomfört intervjuer och observationer som kompletterats med foto av material och miljö, från totalt tio förskolor. Intervjuerna spelades in och observationerna kompletterades med särskilt skrivet observationsprotokoll. Resultat: Det framgår av analysen att pedagogerna förminskar sin egna yrkesroll i betydelsen av egna kunskaper, av att vara den som inspirerar och av att vara handledaren. Pedagogerna ser sig själva som medforskare och de uttrycker att det är barnen som styr. Analysen visar att det finns ett synsätt som innebär att den estetiska undervisningen ska ske i barnens eget utforskande och att barnen inspirerar varandra. Miljön i förskolorna varierade både i struktur-, tillgänglighet- och variation av material. Organiseringen av material saknar på de flesta förskolor en medveten struktur och det fanns sällan något som fungerade som inspiration till estetisk verksamhet. Men analysen visar även att det finns de pedagoger som möjliggör för estetisk verksamhet genom en medveten struktur av material och genom att introducera dessa. I analysen framgår även att hur pedagogerna uppmuntrar barnen till att utveckla estetiska uttryckssätt och kunskaper i bild, musik och sång, dans och rörelse är beroende av pedagogens egna kunskaper och intresse inom det estetiska ämnet.

Studiens syfte var att undersöka förskollärares arbete med att utforma förskolans fysiska inomhusmiljöer utifrån genusperspektiv. För att kunna studera förskollärares beskrivningar av arbetssätt användes kvalitativa intervjuer som forskningsmetod. Förskollärarnas beskrivningar analyserades genom det poststrukturalistiskt feministiska perspektivet. Studien visade att förskollärarna utformar fysiska inomhusmiljöer utifrån genusperspektiv genom att blanda olika material, vilket kan bidra till ett genusarbete genom att barn exempelvis kan kombinera olika lekar och leka över genusgränserna. Några av förskollärarna talade även om att de avlägsnat starkt genusrelaterat material. Samtidigt menar förskollärarna att utformandet behöver kombineras med utmanande samspel och dialog kring genus. En slutsats är att barnen därigenom ska få utökade alternativ för sina positioneringar som subjekt och kunna välja att kliva utanför genusstereotypernas gränsdragningar.

<p><p>Avsikten med denna studie är att utforska förskolebarns genus- och subjektskapande i mötet med skogen. Vårt teoretiska perspektiv är feministisk poststrukturalism. Vi har valt att dokumentera barns lek i skogen med hjälp av pedagogisk dokumentation. Dessa situationer har vi dekonstruerat och gjort olika läsningar på med hjälp av dekonstruktiva samtal och diskursanalys. Studien visar att flickor och pojkar positioneras och positionerar sig utifrån normerande genusdiskurser och dominerande föreställningar om skogen som pedagogisk miljö. Plats och ting i skogen blir aktiva i barns genus- och subjektskapande eftersom de är laddade med pedagogers och barns förväntningar och föreställningar om skogsdiskursen. Skogen som pedagogiskt rum kommunicerar koder i mötet med barn, således kan skogen inte ses som könsneutral och ”oskyldig”.</p></p>