Föreliggande studie syftar till att undersöka hur förskollärare resonerar om utformning och de yngre barnens språkutveckling i förskoleverksamheten samt hur den fysiska inomhusmiljön kan användas för främjandet av språkutveckling. Tidigare forskning visar att den fysiska inomhusmiljön har betydelse för barns språkutveckling. Det är viktigt att skapa fysiska miljöer som erbjuder språkstimulering.   Vi har intervjuat sex förskollärare. Syftet med studien var inte att jämföra olika förskolor men resultatet visade på skillnad mellan Reggio Emilia-inspirerade förskollärare och förskollärare som inte arbetar utefter någon specifik profil. Vi kunde se i resultatet att Reggio Emilia-inspirerade förskollärare använder den fysiska inomhusmiljön medvetet i hela sitt arbetssätt utifrån teman. Dessa teman uppkommer genom barns intresse. De arbetar inte specifikt med barns språkutveckling utan det ingår i temat precis som andra ämnen ingår. Övriga intervjuade förskollärare som inte är Reggio Emilia-inspirerade menar att bilder är ett bra kommunikationsmedel och de använder bilder i den fysiska inomhusmiljön för att skapa tillfällen till språkstimulans, såsom benämning och samtal.

I den här fallstudien jämförs nybyggda förskolor och förskolor i äldre lokaler i syfte att belysa den fysiska inomhusmiljön som en förutsättning för förskolans verksamhet. Studiens syfte innefattar att synliggöra pedagogiska perspektiv och tankar som kan ligga bakom förskollärares arbete med inomhusmiljön. Datainsamling har skett genom intervjuer och observationer på fyra olika förskolor inom en kommun. Resultaten visar att förskolornas verksamheter får olika förutsättningar i förhållande till den fysiska inomhusmiljön. I äldre förskolor efterfrågades ”ateljé” och bättre insyn i olika rum. Förskolorna i äldre lokaler hade tillgång till större ytor; de nybyggda förskolorna var mer estetiskt än praktiskt byggda: ej vinkelräta väggar, få rum som saknade möjlighet att stängas av samt att hög ljudvolym tenderade att uppstå i lokalerna med öppna ytor och hög takhöjd. En slutsats som dras är att den fysiska inomhusmiljön bidrar till bättre möjligheter till barns lärande och utveckling om barngruppen är åldersindelad.

Det här självständiga arbetet handlar om kommunikationens betydelse för yngre barns språkutveckling.Syftet är att undersöka hur förskollärare upplever det kommunikativa arbetet med det enskilda barnet på förskolan. I undersökningen vill vi även studera förskollärarens upplevelse av vilken påverkan förskolans fysiska inomhusmiljö har, samt belysa vilken betydelse det kollegiala samtalet har för yngre barns språkutveckling.Studiens teoretiska utgångspunkter är kognitiv teori och ett sociokulturellt perspektiv. Tidigare forskning påvisar att det är många faktorer som samspelar i kommunikationen med det enskilda barnet. Förskollärarens roll har en betydelsefull inverkan tillsammans med förskolans fysiska inomhusmiljö och de beskrivna strävansmålen i Läroplan för förskolan (Lpfö 98, 2010) som alla måste arbeta mot. Även det kollegiala samtalet är av betydelse för hur barnet tillägnar sig språket. Samtalet med barnet bör byggas på något som barnet är intresserat av för att få den mest utvecklande dialogen. Det är viktigt att förskolläraren har kunskap och medvetenhet för att kunna ta sig in i barnets värld och hitta något att samtala om. En genomtänkt och välorganiserad fysisk inomhusmiljö kan vara ingången till samtal. Det vardagliga samtalet är det som berikar barns språk, språkinlärningen sker hela dagarna på förskolan och inte bara vid planerade aktiviteter. Under studiens gång har vi successivt insett hur viktig kommunikationen med det enskilda barnet på förskolan är för att barnen ska utvecklas språkligt. Vi ser även hur viktigt förhållningssätet är och att kommunikationen mellan kollegorna fyller en viktig funktion i hur hela förskolan arbetar med miljön och språket. Närvaro, medvetenhet och benämning är några av de betydelsefulla faktorer som leder till utveckling och lärande. Utgångspunkten i resultatet är kvalitativa intervjuer och observationer. Resultatet pekar på att det ska ske samspel mellan pedagogerna och den fysiska miljön för att ge barnen de bästa förutsättningarna i kommunikation och språkutveckling.

Studiens syfte var att undersöka förskollärares arbete med att utforma förskolans fysiska inomhusmiljöer utifrån genusperspektiv. För att kunna studera förskollärares beskrivningar av arbetssätt användes kvalitativa intervjuer som forskningsmetod. Förskollärarnas beskrivningar analyserades genom det poststrukturalistiskt feministiska perspektivet. Studien visade att förskollärarna utformar fysiska inomhusmiljöer utifrån genusperspektiv genom att blanda olika material, vilket kan bidra till ett genusarbete genom att barn exempelvis kan kombinera olika lekar och leka över genusgränserna. Några av förskollärarna talade även om att de avlägsnat starkt genusrelaterat material. Samtidigt menar förskollärarna att utformandet behöver kombineras med utmanande samspel och dialog kring genus. En slutsats är att barnen därigenom ska få utökade alternativ för sina positioneringar som subjekt och kunna välja att kliva utanför genusstereotypernas gränsdragningar.

Den fysiska inomhusmiljöns betydelse för det samspel som pågår i förskolan är ett aktuellt område. Miljön som en tredje pedagog diskuteras, det vill säga hur den fysiska inomhusmiljön kan stödja barns samspel och därmed barns utveckling och lärande. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi funderat kring hur olika rum uppmuntrar till samspel, därav vårt intresse för förskollärares uppfattningar kring den fysiska inomhusmiljöns betydelse för samspel.SyfteSyftet med vår studie är att undersöka förskollärares uppfattningar om den fysiska inomhusmiljöns betydelse för samspel i den fria leken.MetodVi har valt att använda oss av en kvalitativ metod med kvalitativa intervjuer som redskap i vår studie. Vi har intervjuat fem förskollärare som är verksamma på tre olika förskolor i två mindre kommuner i sydvästra Sverige.ResultatFörskollärarna i studien anser att det är av stor vikt med en fysisk inomhusmiljö som är tillåtande och tilltalande. De pekar också på att det är viktigt att utgå från barns intressen och att förändra miljön efter det. Resultatet visar att pedagogen har en central roll när det gäller såväl samspel som utformningen av den fysiska inomhusmiljön. Enligt förskollärarna handlar det om att man som pedagog ska vara lyhörd och delaktig i barns samspel i leken. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med vår studie är att undersöka vilken betydelse den fysiska inomhusmiljön har i det pedagogiska arbetet, med de yngsta barnen som utgångspunkt. Med inspiration från fenomenografin har vi genomfört kvalitativa intervjuer med åtta förskollärare för att synliggöra deras uppfattningar och erfarenheter av ovan nämnda fenomen. De frågeställningar som vi i studien söker besvara är: Hur planerar, genomför och utvärderar förskollärare arbetet med den fysiska inomhusmiljön för de yngsta barnen? Vad kännetecknar en god fysisk inomhusmiljö för de yngsta barnen? Vilka hinder och utmaningar finns vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön för de yngsta barnen? Resultatet av studien visar att förskollärarna planerar den fysiska inomhusmiljön med barngruppen som utgångspunkt, gör förändringar utifrån barnens uttryckta intressen samt utvärderar kontinuerligt i arbetslaget. En god fysisk inomhusmiljö för de yngsta barnen kännetecknas dels i termer av trygghet, dels av utmaningar. De hinder och utmaningar som förskollärarna uppfattar handlar främst om ramfaktorer, vilket material som går att ha tillgängligt, svårigheter i att tolka de yngsta barnens uttryck samt att hitta lämpliga utmaningar för dessa barn. Av resultatet dras slutsatsen att förskollärarna visar på ett professionellt förhållningssätt när det handlar om barnens inflytande samt att det finns en medvetenhet om den fysiska inomhusmiljön.

Syftet med min uppsats var att undersöka pedagogernas syn på fysisk inomhusmiljö i relation till förskolans uppdrag att utgå ifrån varje barns behov och ge stöd till barn som behöver det. Sju informanter från tre förskolor intervjuades. Informanterna arbetar utifrån skilda pedagogiska inriktningar. I denna undersökning är Reggio Emilia, Maria Montessori aktuella och för båda är miljön en viktig del av pedagogiken. En arbetar utan någon uttalad pedagogisk inriktning. Jag har använt mig av en semistrukturerad intervju med fasta frågor. Förutsättningarna för förskolornas miljöer är mycket olika både när det gäller lokaler, tillgång till rum, storlek på rum, grovmotoriskt material, verkstad, ateljé, lekhall och våtrum. Det är skillnad i resultatet då det gäller synen och betydelsen för verksamheten, rörelesebehov och barn i behov av stöd. Det är en markant skillnad i informanternas uppfattningar och förhållningssätt hur de tänker och förhåller sig pedagogiskt när det gäller barn som behöver extra stöd.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare i Reggio Emilia-inspirerade förskolor förhåller sig till den fysiska inomhusmiljön, och dess betydelse för barns sociala samspel. Enligt styrdokumenten ska förskolemiljön utgå från barnen, samt locka dem till utforskande genom lek. Läroplanen betonar också det sociala samspelets betydelse för lärande. Inom Reggio Emilia-filosofin ses miljön som en pedagog, och därmed av stor betydelse för hur barn samspelar med varandra. Därför är det intressant att belysa hur Reggio Emilia-inspirerade förskollärare tolkar och upplever arbetet med att planera den fysiska inomhusmiljön, samt vilka ramfaktorer som spelar in. Det finns ett rikt utbud av litteratur om Reggio Emilia-filosofin, i många fall baserad på personliga erfarenheter. Viss forskning om förskolans fysiska miljö finns, men då med fokus på barns lärande. Uppsatsens empiri har samlats in genom kvalitativa intervjuer för att få en bild av fem olika förskollärares arbete med att utforma inomhusmiljön som mötesplats. För att stärka intervjuresultaten genomfördes också miljöobservationer på varje avdelning. Den samlade empirin har sedan tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Studien visar att förskollärarna planerar och iordningställer inomhusmiljön i syfte att barnen ska mötas i olika konstellationer. De menar att barn måste ges möjlighet att mötas i mindre grupper, då de menar att lärande och utveckling främst sker i det sociala samspelet mellan barn. Resultatet visar att det finns en stor kunskap om Reggio Emilia-filosofin och dess förhållningssätt till fysisk miljö och socialt samspel, men att ramfaktorer som tid och ekonomi påverkar möjligheterna att omsätta kunskaperna i verksamheten.

Denna studie har gjorts i syfte att se hur förskollärare förhåller sig till den pedagogiska verksamheten i förhållande till den fysiska inomhusmiljön. Vi ville se om lokalerna med dess olika förutsättningar hade betydelse för hur man arbetar utifrån målen för barns utveckling och lärande i förskolans läroplan. En till aspekt var att se hur förskolans inomhusmiljö påverkar välmående hos pedagoger och barn. Genom kvalitativa intervjuer har sex yrkesverksamma förskollärare på olika förskolor i Mellansverige medverkat. Studien har visat att utformningen av den fysiska inomhusmiljön är viktig för barns utveckling och lärande samt välmående i förskolan. Det framkommer att lokalernas planlösning inte är avgörande för hur den pedagogiska verksamheten blir. Däremot utformas verksamheterna olika beronde på hur förskolornas planlösning ser ut och vilka förutsättningar som råder.

Syftet med denna studie är att bidra till kunskapandet om betydelsen av materials åtkomlighet och miljöns utformning för barns möjligheter till utforskande och lärande i förskolan. Det görs genom att analysera och skapa förståelse för orsakerna till hur och varför material placeras som det görs i den fysiska inomhusmiljön. Studiens syfte uppnås med hjälp av en frågeställning som berör faktorer som påverkar hur förskollärare placerar material i förskolan. Studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom fyra intervjuer för att synliggöra förskollärares beskrivningar om placering av material i förskolan. Innan varje intervju genomfördes en observation där vi fotograferade hur olika material hade placerats i verksamheten. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av en tematisk analys som genererat fyra teman. Studiens teman har sedan analyserats utifrån verksamhetsteorin, där motsättningar i verksamhetssystemet har synliggjort faktorer. Resultatet visar att förskollärarna strävar efter en fysisk inomhusmiljö som erbjuder barnen rikt och varierat material. Dessutom framkommer det att förskollärarna inte kan placera allt material tillgängligt i verksamheten på grund av olika faktorer som synliggjorts: barns intressen och behov, barngruppens sammansättning, lokalernas förutsättningar och förskollärares behov av ordning. Därmed har vår studie bidragit till förståelse för orsakerna till hur och varför material placeras som det görs i verksamheten.