Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattningar kring utformandet och organiserandet av den fysiska inomhusmiljön i förskolan och till vilken grad barnen kan utöva inflytande över den fysiska miljöns utformning. Studien genomfördes med kvalitativa intervjuer. I resultatet blev det tydligt att barns intresse och lek påverkar hur miljön förändras och vilket material som finns tillgängligt. En av slutsatser som drog var att förskollärarna baserade förändringar av miljön på observationer och intervjuer med barn och att ett rikt och stimulerande material sågs som viktigt för barnens lärande i miljön. Den andra slutsatsen var att den pedagogiska grundsynen i förskolan påverkar hur miljön utformas samtpåverkar vilka förutsättningar som finns för barns lärande och utforskande.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare i Reggio Emilia-inspirerade förskolor förhåller sig till den fysiska inomhusmiljön, och dess betydelse för barns sociala samspel. Enligt styrdokumenten ska förskolemiljön utgå från barnen, samt locka dem till utforskande genom lek. Läroplanen betonar också det sociala samspelets betydelse för lärande. Inom Reggio Emilia-filosofin ses miljön som en pedagog, och därmed av stor betydelse för hur barn samspelar med varandra. Därför är det intressant att belysa hur Reggio Emilia-inspirerade förskollärare tolkar och upplever arbetet med att planera den fysiska inomhusmiljön, samt vilka ramfaktorer som spelar in. Det finns ett rikt utbud av litteratur om Reggio Emilia-filosofin, i många fall baserad på personliga erfarenheter. Viss forskning om förskolans fysiska miljö finns, men då med fokus på barns lärande. Uppsatsens empiri har samlats in genom kvalitativa intervjuer för att få en bild av fem olika förskollärares arbete med att utforma inomhusmiljön som mötesplats. För att stärka intervjuresultaten genomfördes också miljöobservationer på varje avdelning. Den samlade empirin har sedan tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Studien visar att förskollärarna planerar och iordningställer inomhusmiljön i syfte att barnen ska mötas i olika konstellationer. De menar att barn måste ges möjlighet att mötas i mindre grupper, då de menar att lärande och utveckling främst sker i det sociala samspelet mellan barn. Resultatet visar att det finns en stor kunskap om Reggio Emilia-filosofin och dess förhållningssätt till fysisk miljö och socialt samspel, men att ramfaktorer som tid och ekonomi påverkar möjligheterna att omsätta kunskaperna i verksamheten.

Ett av förskolans viktigaste uppdrag är att skapa trygga lärandemiljöer för barn. Förskolans inomhusmiljö ska vara anpassad till barnens individuella behov och inbjuda till såväl lek och aktivitet som stimulans och lust att utforska.Syftet med denna studie är att synliggöra pedagogernas uppfattningar om förskolans inomhusmiljö och dess betydelse för den pedagogiska verksamheten. De frågor som ligger till grund för min studie är: Vilka uppfattningar har pedagogerna om förskolans inomhusmiljö och dess betydelse? Vilka uppfattningar har pedagogerna kring utformningen av förskolans inomhusmiljö? Vilka uppfattningar har pedagogerna om materialet på förskolan?För att finna svar på frågorna används en kvalitativ datainsamlingsmetod. Studien bygger på fem kvalitativa intervjuer med pedagoger som är verksamma inom förskolan. Resultatet från de kvalitativa intervjuerna visar att pedagogernas uppfattningar är att förskolans inomhusmiljö är viktig eftersom barn och pedagoger vistas i den varje dag. Pedagogerna uppfattar förskolans inomhusmiljö som en förutsättning till aktivitet.Enligt pedagogernas uppfattningar kan inomhusmiljön vara såväl tillåtande som begränsande. Pedagogerna uppfattar inomhusmiljön som den tredje pedagogen. Enligt pedagogernas uppfattningar skapar inomhusmiljön gemenskap mellan barnen och kan påverka barnen att ingå i särskilda gruppkonstellationer. Inomhusmiljön är enligt pedagogerna oerhört viktig för förskolans pedagogiska verksamhet då den ligger till grund för kommunikation, inlärning, socialt samspel och rutiner. Förskolans inomhusmiljö ska enlig

Syftet med denna studie är att synliggöra hur sju verksamma förskollärare resonerar kring den tredje pedagogen och hur den kan komma att påverka verksamheten. Vi valde att använda oss av kvalitativa intervjuer utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Vår uppsats baseras utifrån begreppen: den tredje pedagogen, miljöpsykologi samt den sociokulturella teorin och det interaktionistiska perspektivet.                                                                    I vår studie har vi kommit fram till att förskollärarna arbetar aktivt med den tredje pedagogen men att deras medvetenhet varierar. Vidare har vi uppmärksammat att även om förskollärarna arbetar olika, så besitter de ett barnperspektiv som mynnar ut i att de gör sitt bästa för barnen. En slutsats från vår studie är att den pedagogiska miljön har en stor betydelse för förskollärarnas förhållningssätt i arbetet med den tredje pedagogen. Vidare kan vi se att det beror på olika faktorer så som samspelet mellan barn, pedagoger och material som leder till hur den pedagogiska miljön kan användas och förändras.

I denna studie behandlas synliggörandet av den pedagogiska utomhusmiljö som ReggioEmiliafilosofins pedagogiska grundsyn tillskriver ett stort värde och benämner den "Den tredje pedagogen". Syftet med denna studie är att se hur barn rör sig i en skogsliknande utomhusmiljö på en förskola under sin fria lek. Att se hur barn rör sig i en välplanerad utomhusmiljö har också tillskrivits betydelse. Barnens meningsskapande och synliggörande av "Den tredje pedagogen", spelar stor roll här. Under mitt teoretiska perspektiv kopplar jag det sociokulturella perspektivet med "Grundad teori" och styrdokument för förskolan. Utgångspunkten ligger i Reggio Emilias förhållningssätt mot barn. I observationer används tekniska hjälpmedel och den metoden som används har sina grunder i "Grundad teori". Resultatet är sammanlänkat med analyserna av elva beskrivna observationer som delvis är tolkad utifrån mina tankar, belysningar, inspirationer och observationer. Resultaten visar att "Den tredje pedagogen" (utomhusmiljön) synliggör pedagogerna för barnen och barn synliggör "Den tredje pedagogen" för barn, men barn lyckas dock inte alltid synliggöra "Den tredje pedagogen" till pedagogerna på förskolan.

Idén till denna kvalitativa studie har sin utgångspunkt i våra verksamhetsförlagda utbildningar, där vi uppmärksammade hur olika förskollärare talade om hur de skapar inomhus- och utomhusmiljöer. Studiens syfte är således att undersöka innehållet i förskollärarnas berättelser om hur de skapar inomhus- och utomhusmiljöer och hur detta arbete förhåller sig till Reggio Emilia-pedagogikens idé om rummet som ”den tredje pedagogen”. Med utgångspunkt i hermeneutikens perspektiv på berättande, dialog och tolkning har vi med semistrukturerade djupintervjuer samlat in empiriskt material som sedan har analyserats med hjälp av narrativ analys. Djupintervjuerna genomfördes i ett digitalt zoom-rum med tre förskolor i tre olika kommuner. Utifrån djupintervjuerna har vi presenterat studiens resultat i tre teman: Förskollärarnas berättelser, Barn som medskapare och Varför rum och/eller hörn i resultatavsnittet. Resultaten från förskollärarnas samtal visade att barngruppernas storlek, förmågor, behov och villkor har betydelse för skapandet av inomhus- och utomhusmiljöer på förskolan. Men å andra sidan lyfter tidigare forskning att inom Reggio Emilia-pedagogiken är lärmiljöer ofta förutbestämda vilket hindrar och begränsar förskollärarnas hänsynstagande gentemot djupintervjuernas resultat. Det som identifieras i studiens slutsats är barnens behov och villkor, som enligt förskollärarnas utsagor ska komma i första hand, oavsett vilken pedagogisk inriktning förskoleverksamheterna intar. Det genom att förskollärarna ständigt utgår ifrån ett kritisk förhållningssätt där de kontinuerligt använder sig av de didaktiska frågorna: Hur, Vad och Varför, vilka har stor betydelse för skapandet av inomhus- och utomhusmiljöer, för barns samspel med miljön som tredje pedagog.

SammanfattningMaria Montessori och Loris Malaguzzi är grundare till två olika arbetssätt inom förskolansverksamhet: Montessoripedagogik och Reggio Emilia filosofi. Båda har som central punkt attarbeta med språkstimulering med hjälp av pedagogisk miljö och material. Enligt läroplanenhar pedagogerna skyldighet att utmana barnen i de olika uttrycksformer som förskolanerbjuder. Syftet med detta arbete är att se hur pedagoger arbetar med språkstimulering ochkommunikation inom deras inspirationer, hur pedagogerna planerar och utför sitt arbete samthur den pedagogiska miljön utformas. Dessutom vill vi se vilka likheter och skillnader detfanns mellan dessa inspirationer. Genom litteratur om de olika inspirationerna så har vi kunnatkoppla ihop teori och praktik med bland annat stöd ifrån teoretiker som Jean Piaget och LevVygotskij.Det empiriska materialet som vi har samlat in är består av intervjuer med pedagoger samtobservationer i barngrupper. De slutsatser som vi dragit är att inspirationerna egentligen ärväldigt lika varandra, samtidigt finns det skillnader de emellan. Både Montessoripedagogikenoch Reggio Emilia filosofin är väldigt noga med att den pedagogiska miljön är uppbyggd såatt barnen ska få inspiration till ett lärande. Skillnaden är att Montessori är en pedagogik ochhar en metod att följa medan Reggio Emilia filosofin är ett synsätt och har ett arbetssätt sompedagogerna själv får tolka och planera verksamheten efter.NyckelordMontessoripedagogik, Reggio Emilia filosofin, den tredje pedagogen, Maria Montessori,Loris Malaguzzi.

Uppsatsen handlar om barns kreativa skapande i ateljén och hur vi kan förstå och förhålla oss till kreativitet som fenomen och begrepp i en förskolekontext. Den gestaltande delen beskriver en situation som belyser barns olika sätt att närma sig skapande verksamhet och svårigheten att välja ett pedagogiskt förhållningssätt som passar hela gruppen. Huvudfrågan handlar om hur jag hittar balansen mellan ett ledande och planerat pedagogiskt förhållningssätt och ett som är mera följsamt och spontant med hänsyn till barns olika behov och förutsättningar i kreativt skapande. Syftet med uppsatsen är att med stöd av olika teorier om kreativitet, lek, undervisning, läroplansmålen och Reggio Emilias pedagogiska filosofi undersöka kreativitet och skapande och olika pedagogiska strategier i förhållande till detta. Metoden är ett reflekterande essäskrivande utifrån berättelsens dilemma och mina egna erfarenheter. I den reflekterande delen tas olika definitioner av kreativitetsbegreppet upp och jämförs sinsemellan, samt olika sätt på vilka kreativitet bedöms och värderas på individ- och gruppnivå. Med avstamp i Reggio Emilias pedagogiska filosofi och läroplanen för förskolan diskuteras begreppen undervisning kontra lek, och miljön som den tredje pedagogen. Slutsatsen blir att barngruppens sammansättning och dynamik spelar en viktig roll tillsammans med pedagogens intentioner och miljöns utformning, och att ett ledande pedagogiskt förhållningssätt i vissa fall kan vara nödvändigt för barns kreativa skapande men att utrymme måste ges för barnens lek och egna idéer.

Läsmiljöer i förskolan kan påverka barns utveckling inom literacy och syftet med studien är att jämföra läsmiljöerna i en förskola med förskolebibliotek och en förskola utan förskolebibliotek samt att undersöka hur miljöerna används ur barnperspektiv och barns perspektiv. Teorierna som används för studien är miljön som den tredje pedagogen och den del av Aidan Chambers (2011) teori Läsandets cirkel som heter att välja. Studien försöker komma så nära barns perspektiv som möjligt genom att göra deltagande observationer med barn som görs med fallstudier. Barnperspektivet fås genom enskilda intervjuer med förskollärare från två förskolor. Resultatet visar att de studerade läsmiljöerna såg olika ut men användes till literacyrelaterade aktiviteter av barnen på båda förskolorna. Resultatet visar även att barnen inte var direkt delaktiga i utformningen eller de beslut som togs, däremot observerades deras beteende och miljön anpassades av pedagogerna. Skillnaden som upptäckts mellan förskolan med bibliotek och förskolan med läsmiljö var att biblioteket var schemastyrt, medan läsmiljön var mer fri att användas av barnen när de ville. Barnen använde det material som gjorts tillgängligt genom miljöns utformning medan material som var ur deras räckhåll inte användes.

No description available.