Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med digitala verktyg i verksamheten, samt vilken betydelse de upplever att digitala verktyg har för barns utveckling och lärande i förskolan. Studiens ansats är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Empirin baserades på åtta yrkesverksamma förskollärares subjektiva uppfattningar kring digitala verktyg. Studien utgick från ett posthumanistiskt perspektiv för att undersöka sambandet mellan digitala verktyg och vilka effekter som detta skapar, och beskrivs som ett ömsesidigt samkonstituerande ur ett posthumanistiskt perspektiv. Studiens resultat synliggjorde en osäkerhet kring förskollärares kompetens och på vilket sätt digitala verktyg kan tillämpas i undervisningen. Sammanfattningsvis framgick det att förskollärare har en övervägande positiv inställning till användningen av digitala verktyg. Förskollärare uttrycker att digitala verktyg får betydelse i undervisning genom att läromedlet används i ett pedagogiskt syfte och kompletteras av analogt material.

Inledning I detta avsnitt redogör vi för tidigare forskning om kunskapssyn och förhållningssätt i förskolan. Vi beskriver utvecklingspedagogikens- och Reggio Emilia filosofins grunder. Materialets betydelse i barnens vardag uppmärksammas och att materialet som barnen möter påverkar deras möjligheter till olika utforskande. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar med förskolans material tillsammans med barnen i de yngre åldrarna, 1-3 år. Studien undersöker också vad pedagogerna uttrycker för tankar/syn om förskolans material. Vidare syftar studien till att jämföra utbudet och tillgängligheten av materialet på Reggio Emilia inspirerade förskolor och traditionella förskolor. Metod I studien har det gjorts schematiska observationer och intervjuer i två traditionella och två Reggio Emilia inspirerade förskolor. Det har använts både kvalitativ och kvantitativ metod. Observationer gjordes för att få syn på materialutbudet, tillgängligheten av materialet samt vilken interaktion som skedde. För att kunna få tag på förskollärarnas tankar om materialets betydelse för barns lärande har det gjorts intervjuer. Resultat Resultatet visar att det mesta av förskolans material inte är tillgängligt för barnen. Gällande materialutbudet så finns det mest av material som kan användas på ett särskilt sätt, (fast material). Material som går att variera och förändra behöver det finnas mera utav i utbudet för att barnen ska få möjligheter att agera med dessa. Det upptäcktes skillnader i vad pedagogerna på de traditionella förskolorna och de Reggio Emilia inspirerade förskolorna hade för pedagogiska tankar och arbetssätt i mötet med barnen och materialet. På de traditionella förskolorna utgicks det ifrån ämneskunskaper när det valdes material till skillnad från de Reggio Emilia inspirerade förskolor som hade barns kollektiva lärande och lärprocesserna i fokus.

No description available.

Syftet med denna studie är att ur ett posthumanistiskt perspektiv undersöka och analysera tre undervisningsstunder i musik med och utan Garageband. Ur studiens syfte har följande frågeställningar växt fram; Hur ser relationen ut mellan linjär och icke-linjär musikundervisning och Hur framträder transdisciplinärt samt musikaliskt innehåll i intra-aktionen mellan barn och musikskapande i iPad? Studiens empiriska material är insamlat på en förskola i Malmö och har videodokumenterats för vidare transkribering. Resultatet har analyserats utifrån posthumanistisk teori och begreppen Intra-aktion, Rhizom och Transdisciplinärt lärande. Litteratur till studiens tidigare forskning belyser olika aspekter av posthumanism; intra-aktionen med barn och musikteknik samt pedagogens involvering i musikundervisning. Studiens resultat visar att det finns tydliga relationer mellan linjär och icke-linjär undervisning. Ur ett rhizomatiskt perspektiv ser vi dock att barn nödvändigtvis inte behöver detta samband för att erhålla musikalisk och musikteknisk kunskap. Studien visar även på transdisciplinärt lärande, i synnerhet i kombinationen musik och matematik, men även dans och rörelse.

Studiens syfte är att närma sig barns perspektiv på rörelseaktiviteter i förskolans inomhusmiljö genom att undersöka i vilka sammanhang barnen är fysiskt aktiva. Studiens frågeställningar är: Vilka samspel mellan barn, miljö och material i inomhusmiljö skapar rörelseaktivitet. Samt hur påverkar barn och material de rörelseaktiviteter som utspelar sig i inomhusmiljö) För inhämtning av empiri har obseration, filminspelning samt obsevationsschema använts. Resultatet har visat att miljöns utformning och material är betydande för barns rörelseaktiviteter i förskolan. Varierande material och underlag för barn att röra sig på, så som mjuka madraser kan påverka till olika rörelseaktiviteter. Studiens slutsats har visat att det finns en intra-aktion mellan musik och majoriteten av barnen som deltog i undersökningen som skapade rörelseaktivitet. Studiens slutsats visar även att barnen, matrialets och miljöns agens skapar rörelseaktivitet på ibland oväntade vis.

Studien utgår ifrån posthumanistiska teorier som ser på mänsklig och icke-mänsklig materia som agentiska aktörer. Studien undersöker vad som uppstår emellan yngre barn och appar i förskolan. Utifrån utvalda videosekvenser där ett- och tvååriga barn samhandlar med avancerade appar i en förskolepraktik analyseras sekvenserna utifrån posthumanistiska begrepp och ANT-analys. Resultatet belyser mycket täta, intensiva och komplexa möten där varje intra-aktion förändrar och transformerar de innefattande aktörerna i nätverk. Fokus ligger på kommunikativa relationer av transdisciplinära tillblivelseprocesser av barns och avancerade appars möten.

Studien tar avstamp i en kvalitetsgranskningsrapport från Skolinspektionen som visar på att arbetet med naturvetenskap i förskolan är bristfälligt på en fjärdedel av de förskolor som undersökts i granskningen samt att det naturvetenskapliga arbete som sker ofta är begränsat till vissa fält, så som djur och natur. I relation till denna rapport bygger studien också på tidigare forskning inom bland annat det förskoledidaktiska fältet med fokus på naturvetenskap och barns möten med olika fysikaliska fenomen. Studiens syfte är att ta reda på hur ofta barn möter fysikaliska fenomen i sin vardag med utgångspunkt i olika verb som förekommer inom fysik samt att synliggöra hur olika performativa agenter intra-agerar med varandra och hur potentiellt meningsskapande tillfällen om fysikaliska fenomen uppstår. Analysen av empirin utgår från en posthumanistisk teoribildning i form av agentisk realism, som ”plattar ut” och jämställer människa och material. Studien har en etnografisk ansats med kvalitativa och kvantitativa element och genomfördes med deltagande observationer och dokumenterades dels med en statistisk avprickningslista och dels med fältanteckningar och kompletterande fotografering. Resultaten visar att barnen på olika sätt kommer i kontakt med fysikaliska fenomen i vardagen, genom deras lek med olika material, vilket kan förstås som materiellt-diskursiva intra-aktioner. I dessa intra-aktioner uppstår tillfällen för potentiellt meningsskapande kring fysikaliska fenomen.

Studien utgår ifrån posthumanistiska teorier som ser på mänsklig och icke-mänsklig materia som agentiska aktörer. Studien undersöker vad som uppstår emellan yngre barn och appar i förskolan. Utifrån utvalda videosekvenser där ett- och tvååriga barn samhandlar med avancerade appar i en förskolepraktik analyseras sekvenserna utifrån posthumanistiska begrepp och ANT-analys. Resultatet belyser mycket täta, intensiva och komplexa möten där varje intra-aktion förändrar och transformerar de innefattande aktörerna i nätverk. Fokus ligger på kommunikativa relationer av transdisciplinära tillblivelseprocesser av barns och avancerade appars möten.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares beskrivningar om materialets betydelse i förskolans inomhusmiljö. Studien är kvalitativ där samtalspromenader har genomförts med fem olika förskollärare på fem olika avdelningar. Eftersom studien intresserar sig för materialets betydelse i förskolans inomhusmiljö har vi inspirerats av Karen Barads teori agentisk realism, som fokuserar på det ömsesidiga samspelet mellan materialen och människor. I resultatet framkommer det att kuddar får olika betydelser för barnen. När kuddarna placerades på en samlingsmatta satt barnen på kuddar men när kuddarna placerades på en bänk så fick kuddarna en annan betydelse, barnen satt inte på kuddarna och använde inte kuddarna över huvud taget. Det framkom även att böcker placeras i ett lågt fönster och högt upp i en hylla. Böckerna får olika betydelser beroende på böckernas placering, placeringen påverkar även de två barngrupperna att hantera böckerna olika. Resultatet visar en variation för hur ett material kan introduceras i förskolans inomhusmiljö, som exempelvis genom att introducera verbalt för hur hanteringen av ett material. Men också genom att introducera material i lådor visuellt, genom att bilder placeras på lådornas utsidor för att redogöra för vilket material som finns att tillgå. Materialet blev därmed synligare och lockade barnen till lek.

Studiens syfte var att få ökad kunskap om hur 1–3 åriga barn i förskola utforskar naturmaterial naturvetenskapligt och vilken potentialitet som kan uppmärksammas vid utforskandet i en inomhusmiljö. Studien genomfördes som en observationsstudie, utifrån en kvalitativ och deduktiv ansats där jag utgick ifrån agentisk realism som teoretisk utgångspunkt. Observationen genomfördes semistrukturerat utifrån en förståelse om att jag var deltagande observatör där 10 barn från två förskolor i ålder 1–3 deltog. Datamaterialet bearbetades, analyserades och tolkades med hjälp av tematisk analys. Resultat och slutsatser visade att material som kunde förändras och användas olika genom barnens handlingar var de som innehade störst potentialitet i det naturvetenskapliga utforskandet. Naturvetenskapen uppstod i mötet mellan barnen och materialen sinsemellan genom deras sätt att vara och kunskapa där potentialiteten stod i relation till deras olika sätt att utforska. De utforskade kroppsligt, mentalt, verbalt, icke-verbalt, koncentrerat eller förstrött en eller flera materialiteter på ett sinnligt eller lekfullt sätt. Olikheter i varandras utforskande kunde inspirera men också få dem att sluta utforska. Pedagogen kunde vidga och skapa meningsfullhet vid känslomässig och aktiv närvaro.