This Master’s thesis concerns the question why a public library establishes a special room for young people and how the young people can influence the activities. I have made interviews with two librarians and four teenagers from a reference group. I have also made an observation of the room. The most important theories are Pierre Bourdieu’stheory of symbolic capital and Mats Lieberg’s theory of free zones. The method used is a qualitative study. The answersfrom the interviews are analysed according to different categories. The results show that young people have a special taste which is shown in the room for young people and that efforts to make young people involved in the planning of activities are very important. / Uppsatsnivå: D

Syftet med denna studie är att bidra till kunskapandet om förskolebarns möjligheter till att skapa frizoner för egeninitierade lekaktiviteter. Förskolans hall utgör ett exempel på en sådan frizon och vi vill därför bidra till diskussionen om vad detta rum kan erbjuda. De frågeställningar som har väglett studien är ”vad och hur leker barnen i förskolans hall?” samt ”på vilket sätt använder de hallens materialiteter i sina lekaktiviteter?”. För att undersöka detta har vi genom en minietnografisk studie observerat lekaktiviteter i en förskolas hall och samtalat med barn och pedagoger. Vid analysen av det insamlade datamaterialet har vi använt oss av de teoretiska begreppen materialitet, performativa agenter och agens från den intra-aktiva pedagogiken. Begreppen har synliggjort hur olika faktorer påverkar varandra och med hjälp av dem kunde vi se hur de påverkade barnens egeninitierade lek. Resultatet i vår studie visar att barnen förvandlar sin omgivning, och materialet i den, till det de behöver i sin lek. Det materiellt-diskursiva såsom pedagogernas förhållningssätt, ramar och outtalade regler skapade ett handlingsutrymme för barnen som påverkade lekaktiviteterna. Studien synliggör att hallen, eller frizoner för barn, ger möjligheter för barnens egeninitierade lekar i livet på förskolan.

The purpose of this essay was to explore how library staff work with the creation of a teen space. We have taken into consideration teen’s spatial needs and how the library staff have worked to satisfy these needs, as well as how the space can be designed to minimize conflicts that can occur between different library attendees. The method that’s been used was semi-structured interviews with library staff from four different libraries who’ve worked with creating or renovating a teen space. The results show that young library patrons use the examined teen spaces both as a retreat- and interaction space. Results show that teens are in need of a free zone where they can be themselves, express their opinions, be creative and explore. To satisfy this need the library staff have worked with the room’s placement and spatial barriers, furniture and equipment. Despite this the analyzed teen spaces cannot be fully considered free zones because they are not completely free from adult supervision. At the libraries where conflict arose between teens and other visitors, the teen space was set apart and screened off from the rest of the library spaces. These actions demonstrate that spatial solutions are not enough to solve conflicts, but rather the staff at these libraries would have to work with their own attitude towards teens as well as with the library visitors´. Results imply that it is not impossible to create a free zone for teens and at the same time design a space that encourages low-intensity meetings. Two of the examined libraries have in fact managed to create a low-intensity meeting place on a smaller scale. Results also indicate that good human and social conditions are just as important as the teen space to make the library into a functioning meeting place. The study demonstrates that teens' participation is an important requirement in the procedures if a library is going to be successful with their renovation. Teens contribute in fact with meaningful information of how their own room should be designed.

Denna studie undersöker deltagarnas upplevelser av ett separatistiskt tryggt rum för musikproduktion, specifikt för tjejer, transpersoner och ickebinära personer. Målet är att förstå hur deltagandet i dessa rum påverkar individernas självkänsla och kreativa utveckling. Genom intervjuer och deltagande observationer utforskar studien vad ett tryggt rum innebär för deltagarna och hur det bäst kan skapas och upprätthållas. Vidare analyseras hur hierarkier manifesterar sig inom detta rum och hur de påverkar gemenskapsupplevelsen. Fältstudien har baserats på material som insamlats genom öppna, löst strukturerade intervjuer med tre deltagare samt en organisatör av det Berlinbaserade, separatistiska rummet för musikproduktion Éclat Crew. Intervjuerna har kompletterats med öppna deltagande observationer av två workshoptillfällen i rummet som undersöks. Resultaten presenteras i tre huvudavsnitt: analys av Eclat Crew som ett tryggt rum, problematik kring teknisk kunskapsutveckling och kreativitet, samt interaktioner och hierarkier inom Éclat Crews kollektiv.  Materialet är tolkat utifrån Focaults teorier om övervakning och självkorrigerande beteende samt Judith Butlers teorier om genus och performativitet. Studien har en teoretisk grund baserad på feministisk teori, queerteori och intersektionalitet. Begreppet tryggt rum undersöks och sätts i förhållande till resultatet. Studien lyfter även fram tidigare forskning inom teknik och komposition i förhållande till makt och genus samt forskning kring rum, kollektiv och subkulturer. Deltagarnas berättelser betonar vikten av en gemenskap som stödjer deras olika identiteter och kreativa uttryck, samtidigt som utmaningar identifieras. Upprepade positiva handlingar och regler, såsom introduktionsrundor och positiv kritik, bidrar till att skapa en lyckad och inkluderande atmosfär. Eclat Crew framstår som övervägande uppfyllande av deltagarnas kriterier för ett tryggt rum, men kan inte klassas som ett rum helt utan hierarkier. / This study explores participants' experiences in a separatist safe space for music production, specifically designed for women, transgender individuals, and non-binary persons. The aim is to understand how engagement in these spaces influences individuals' self-esteem and creative development. Through interviews and participant observations, the study examines what a safe space means for participants and how it can be best established and maintained. Furthermore, it analyzes how hierarchies manifest within this space and affect the sense of community. The field study is based on material collected through open, loosely structured interviews with three participants and an organizer from the Berlin-based separatist music production space, Éclat Crew. The interviews are complemented by open participant observations of two workshop sessions within the examined space. The results are presented in three main sections: an analysis of Éclat Crew as a safe space, issues regarding technical knowledge development and creativity, and interactions and hierarchies within Éclat Crew's collective. The material is interpreted through Foucault's theories of surveillance and self-correcting behavior, as well as Judith Butler's theories of gender and performativity. The study has a theoretical foundation based on feminist theory, queer theory, and intersectionality. The concept of a safe space is examined and related to the results. The study also highlights previous research in technology and composition in relation to power and gender, as well as research on spaces, collectives, and subcultures. Participants' narratives emphasize the importance of a community that supports their diverse identities and creative expressions, while challenges are identified. Repeated positive actions and rules, such as introduction rounds and positive criticism, contribute to creating a successful and inclusive atmosphere. Éclat Crew appears predominantly fulfilling of participants' criteria for a safe space, but it cannot be classified as a space entirely without hierarchies.