Inledning I detta avsnitt redogör vi för tidigare forskning om kunskapssyn och förhållningssätt i förskolan. Vi beskriver utvecklingspedagogikens- och Reggio Emilia filosofins grunder. Materialets betydelse i barnens vardag uppmärksammas och att materialet som barnen möter påverkar deras möjligheter till olika utforskande. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar med förskolans material tillsammans med barnen i de yngre åldrarna, 1-3 år. Studien undersöker också vad pedagogerna uttrycker för tankar/syn om förskolans material. Vidare syftar studien till att jämföra utbudet och tillgängligheten av materialet på Reggio Emilia inspirerade förskolor och traditionella förskolor. Metod I studien har det gjorts schematiska observationer och intervjuer i två traditionella och två Reggio Emilia inspirerade förskolor. Det har använts både kvalitativ och kvantitativ metod. Observationer gjordes för att få syn på materialutbudet, tillgängligheten av materialet samt vilken interaktion som skedde. För att kunna få tag på förskollärarnas tankar om materialets betydelse för barns lärande har det gjorts intervjuer. Resultat Resultatet visar att det mesta av förskolans material inte är tillgängligt för barnen. Gällande materialutbudet så finns det mest av material som kan användas på ett särskilt sätt, (fast material). Material som går att variera och förändra behöver det finnas mera utav i utbudet för att barnen ska få möjligheter att agera med dessa. Det upptäcktes skillnader i vad pedagogerna på de traditionella förskolorna och de Reggio Emilia inspirerade förskolorna hade för pedagogiska tankar och arbetssätt i mötet med barnen och materialet. På de traditionella förskolorna utgicks det ifrån ämneskunskaper när det valdes material till skillnad från de Reggio Emilia inspirerade förskolor som hade barns kollektiva lärande och lärprocesserna i fokus.

No description available.

Detta examensarbete handlar om de yngre barnens intra-aktion med ett matematiskt material i förskolan i form av ett sorteringsmaterial samt om detta material utmanar barns matematiska tänkande utan instruktioner från en vuxen. Här är det barnets görande som står i fokus.   Det teoretiska perspektivet i detta examensarbete är Barads (2007) teori om agentisk realism utifrån teorins centrala begrepp intra-agera tolkat av Lenz Taguchi (2012) och Franzén (2015). Intra-agera enligt Franzéns tolkning av Barads begrepp avser relationen mellan material och människor. Lenz Taguchi menar att ting och material inte kan ses som oaktiva redskap som människor beslutar sig för att använda. Istället kan ting och material ses som aktiva medaktörer som samverkar och samhandlar med människan. Fokus i denna teori är vad föremål såväl mänskliga som icke mänskliga gör när de möts i en intra-aktion. Lenz Taguchi förstår lärandet som summan av ett samhandlande där olika aktiva aktörer är inblandade. I detta sammanhang används samhandlande som ett begrepp för när mänskliga och icke mänskliga aktörer tillsammans skapar något eller ändrar det befintliga till något nytt eller något annat än det var innan. Det är kärnan i ett samhandlande och därmed även i intra-aktionen.   I denna undersökning deltog 19 barn i åldrarna 1-3 år som observerades och data samlades in med hjälp av fältanteckningar. Fältanteckningarna har sedan renskrivits och undersökningens resultat har delats in i fyra olika kategorier och tolkats utifrån studiens teoretiska perspektiv. Sorteringsmaterialet, i form av 72 bondgårdsdjur respektive 72 fordon i sex färger uppdelade i sex olika kategorier av bondgårdsdjur och fordon, låg kvar i sin burk med locket uppskruvat och placerades på en matta på golvet. Därmed skapades förutsättningarna för barnens möjlighet till intra-aktion med sorteringsmaterialet utan någon instruktion av en vuxen.   Studiens resultat visar de yngre barnens intra-agerande med sorteringsmaterialet. I intra-aktionen med sorteringsmaterialet startade en lärprocess hos barnen vilket resulterade i att barnen sorterade materialet efter en eller två egenskaper, använde sig av parbildning samt undersökte materialet med sin kropp och sina sinnen.

Detta är en studie av tvärvetenskaplig och transdisciplinär karaktär som är riktad mot barns naturvetenskapliga och estetiska lärprocesser. Genom att undersöka den intra-aktivitet som pågår mellan barnen, estetiskt materialitet och ett naturvetenskapligt ämnesinnehåll, syftar studien till att undersöka hur estetiska element kan rymma potentialiteter till naturvetenskapligt lärande. Detta har genomförts genom att analysera empiriskt material som samlats in på två Reggio Emilia-inspirerade förskolor. Studien har en kvalitativ, etnografisk ansats med deltagande observationer, samtal och fotografering som insamlingsmetoder. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av ett agentiskt realistiskt perspektiv. I denna studie uppmärksammas materialitet och diskursers ömsesidiga påverkan i skapandet av olika fenomen, i detta fall hur naturvetenskap blir till. Jag har observerat hur estetiskt materialitet och naturvetenskapligt lärande sammanflätas med barnen och hur dessa leder till effekter av kunskapsskapande. Mina resultat tyder också på att estetiska material synliggör barnens naturvetenskapliga erfarenheter. Dessutom triggar de igång nya kunskapsskapande processer. Med utgångspunkt i materialitets handlingskraft är min slutsats att pedagogiska miljöer måste iscensättas på ett medvetet sätt, där etik och estetiska dimensioner får stort utrymme och där lärmiljöer performativt arrangeras som en aktiv och agentisk del i skapandet av kunskap.

Studien tar avstamp i en kvalitetsgranskningsrapport från Skolinspektionen som visar på att arbetet med naturvetenskap i förskolan är bristfälligt på en fjärdedel av de förskolor som undersökts i granskningen samt att det naturvetenskapliga arbete som sker ofta är begränsat till vissa fält, så som djur och natur. I relation till denna rapport bygger studien också på tidigare forskning inom bland annat det förskoledidaktiska fältet med fokus på naturvetenskap och barns möten med olika fysikaliska fenomen. Studiens syfte är att ta reda på hur ofta barn möter fysikaliska fenomen i sin vardag med utgångspunkt i olika verb som förekommer inom fysik samt att synliggöra hur olika performativa agenter intra-agerar med varandra och hur potentiellt meningsskapande tillfällen om fysikaliska fenomen uppstår. Analysen av empirin utgår från en posthumanistisk teoribildning i form av agentisk realism, som ”plattar ut” och jämställer människa och material. Studien har en etnografisk ansats med kvalitativa och kvantitativa element och genomfördes med deltagande observationer och dokumenterades dels med en statistisk avprickningslista och dels med fältanteckningar och kompletterande fotografering. Resultaten visar att barnen på olika sätt kommer i kontakt med fysikaliska fenomen i vardagen, genom deras lek med olika material, vilket kan förstås som materiellt-diskursiva intra-aktioner. I dessa intra-aktioner uppstår tillfällen för potentiellt meningsskapande kring fysikaliska fenomen.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares beskrivningar om materialets betydelse i förskolans inomhusmiljö. Studien är kvalitativ där samtalspromenader har genomförts med fem olika förskollärare på fem olika avdelningar. Eftersom studien intresserar sig för materialets betydelse i förskolans inomhusmiljö har vi inspirerats av Karen Barads teori agentisk realism, som fokuserar på det ömsesidiga samspelet mellan materialen och människor. I resultatet framkommer det att kuddar får olika betydelser för barnen. När kuddarna placerades på en samlingsmatta satt barnen på kuddar men när kuddarna placerades på en bänk så fick kuddarna en annan betydelse, barnen satt inte på kuddarna och använde inte kuddarna över huvud taget. Det framkom även att böcker placeras i ett lågt fönster och högt upp i en hylla. Böckerna får olika betydelser beroende på böckernas placering, placeringen påverkar även de två barngrupperna att hantera böckerna olika. Resultatet visar en variation för hur ett material kan introduceras i förskolans inomhusmiljö, som exempelvis genom att introducera verbalt för hur hanteringen av ett material. Men också genom att introducera material i lådor visuellt, genom att bilder placeras på lådornas utsidor för att redogöra för vilket material som finns att tillgå. Materialet blev därmed synligare och lockade barnen till lek.

Studiens syfte var att få ökad kunskap om hur 1–3 åriga barn i förskola utforskar naturmaterial naturvetenskapligt och vilken potentialitet som kan uppmärksammas vid utforskandet i en inomhusmiljö. Studien genomfördes som en observationsstudie, utifrån en kvalitativ och deduktiv ansats där jag utgick ifrån agentisk realism som teoretisk utgångspunkt. Observationen genomfördes semistrukturerat utifrån en förståelse om att jag var deltagande observatör där 10 barn från två förskolor i ålder 1–3 deltog. Datamaterialet bearbetades, analyserades och tolkades med hjälp av tematisk analys. Resultat och slutsatser visade att material som kunde förändras och användas olika genom barnens handlingar var de som innehade störst potentialitet i det naturvetenskapliga utforskandet. Naturvetenskapen uppstod i mötet mellan barnen och materialen sinsemellan genom deras sätt att vara och kunskapa där potentialiteten stod i relation till deras olika sätt att utforska. De utforskade kroppsligt, mentalt, verbalt, icke-verbalt, koncentrerat eller förstrött en eller flera materialiteter på ett sinnligt eller lekfullt sätt. Olikheter i varandras utforskande kunde inspirera men också få dem att sluta utforska. Pedagogen kunde vidga och skapa meningsfullhet vid känslomässig och aktiv närvaro.

Denna studie syftar till att undersöka möjlighetsvillkoren för barns karnevaliska lekar och subjektskapande i förskolan. Studien är kvalitativ med avseende på insamlingmetod och utgår från det postshumanistiska perspektivet agentisk realism. Studiens empiri har samlats in med hjälp av videoobservationer och fältanteckningar. Studiens resultat visar att karnevaliska lekar är vanligt förekommande i de förskolor där studien utförts och fokus i studien ligger främst på hur miljön i förskolan möjliggör för eller förhindrar de karnevaliska lekarna. Studiens resultat pekar vidare mot att de karnevaliska lekarna kontinuerligt sker i samverkan mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörer. De karnevaliska lekarna tycks inte påverkas av vilket material som finns i förskolorna, vikten tycks istället ligga vid materialets existens oberoende av hur det är utformat. Studiens slutsats visar på att de karnevaliska lekarna ofta tycks hamna i skymundan till förmån för trygghetsaspekten som förstås värdesättas högt i de förskolor där studien utförts.

Detta är en studie riktad mot hållbarhetsarbete i förskolan. Syftet med studien är att undersöka barns intraaktioner i återbrukande praktiker och med återbruksmaterial, vilket har genomförts genom analys av tidigare forskning kring ämnet samt analys av empiriskt material insamlat på en Grön Flagg-förskola i Stockholm. Studien har en kvalitativ etnografisk ansats med fotografier, observationer och gåturer som insamlingsmetoder. Det insamlade materialet har sedan analyserats med hjälp en materiell-diskursiv analysmetod, som grundar sig i Barads agentiskt realistiska teoribildning. I denna studie påvisas materialiteters och diskursers ömsesidiga påverkan på hur fenomen skapas – i detta fall hur fenomenet barn som främjare för hållbar utveckling blir till. Vi har observerat hur de olika hållbarhetsinriktade materialiteter och diskursiva föreställningar som barnen sammanflätades med i olika intraaktioner gjorde det möjligt för barnen att bli delaktiga i miljörörelsen på förskolan. Eftersom det inte endast är undervisning och diskussioner om hållbar utveckling som avgör vilken delaktighet barnen får i miljörörelsen, utan även miljö och material, är vår slutsats att den pedagogiska miljön måste utformas på ett medvetet sätt där barn ges möjlighet att intraagera med materialen.

Examenstudiens inriktning fokuserar på vad som sker i mötet mellan de yngre barnen i åldrarna 1–3 år, förskolepersonal, bild och tecken som alternativa kommunikationsmaterial vid rutinsituationerna hallen och samlingen. Tidigare forskning vi har tagit del av visar att användandet av bild och tecken gynnar barns språk- och kommunikationsutveckling. Forskning belyser också att det i förskolans dagliga rutinsituationer råder en avsaknad av kommunikation och lärandesyfte, vilket har lett till att barnen får fler tillsägelser och tillrättavisningar. Syftet med studien är att undersöka användning av alternativa kommunikationsmaterial vid förskolans rutinsituationer i mötet mellan yngre barn, förskolepersonal och lärmiljö samt vilka didaktiska implikationer det får. Forskningsfrågorna lyder således Vilka intra-aktioner möjliggör yngre barns kommunikation när alternativa kommunikationsmaterial används vid rutinsituationerna hallen och samlingen? Vad för konsekvenser får de didaktiska implikationerna för vilka intra-aktioner som möjliggör yngre barns kommunikationsutveckling när alternativa kommunikationsmaterial används vid rutinsituationerna hallen och samlingen? Studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt är posthumanism som gör det möjligt för oss att se intra-aktioner mellan allt och alla. De analytiska begrepp som används är agentiell realism, intra-aktion och sammanflätning. Metoden är kvalitativ med utgångspunkt i en intra-aktiv metodologi och som insamlingsmetod användes videoobservationer samt fältanteckningar. Vårt resultat visar att de intra-aktioner som möjliggjorde kommunikation vid rutinsituationerna hallen och samlingen när alternativa kommunikationsmaterial användes bestod av agentiska händelseförlopp, där valet av material samt utformningen hade ett pedagogiskt syfte utvecklade den kommunikativa förmågan samt fler kommunikationssätt. Men även utifrån varje unik situation bidrog till vilka intra-aktioner som resulterade till att barn, alternativa kommunikationsmaterial, förskolepersonal, lärmiljö, materialiteter och materiellt-diskursiva föreställningar i sammanflätning och tillblivelseprocess blir till på nytt som kommunikativ. Där konsekvenserna av de didaktiska implikationerna för vilka intraaktioner som ingicks både synliggjorde möjligheter som hinder för yngre barns kommunikationsutveckling.