Examenstudiens inriktning fokuserar på vad som sker i mötet mellan de yngre barnen i åldrarna 1–3 år, förskolepersonal, bild och tecken som alternativa kommunikationsmaterial vid rutinsituationerna hallen och samlingen. Tidigare forskning vi har tagit del av visar att användandet av bild och tecken gynnar barns språk- och kommunikationsutveckling. Forskning belyser också att det i förskolans dagliga rutinsituationer råder en avsaknad av kommunikation och lärandesyfte, vilket har lett till att barnen får fler tillsägelser och tillrättavisningar. Syftet med studien är att undersöka användning av alternativa kommunikationsmaterial vid förskolans rutinsituationer i mötet mellan yngre barn, förskolepersonal och lärmiljö samt vilka didaktiska implikationer det får. Forskningsfrågorna lyder således Vilka intra-aktioner möjliggör yngre barns kommunikation när alternativa kommunikationsmaterial används vid rutinsituationerna hallen och samlingen? Vad för konsekvenser får de didaktiska implikationerna för vilka intra-aktioner som möjliggör yngre barns kommunikationsutveckling när alternativa kommunikationsmaterial används vid rutinsituationerna hallen och samlingen? Studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt är posthumanism som gör det möjligt för oss att se intra-aktioner mellan allt och alla. De analytiska begrepp som används är agentiell realism, intra-aktion och sammanflätning. Metoden är kvalitativ med utgångspunkt i en intra-aktiv metodologi och som insamlingsmetod användes videoobservationer samt fältanteckningar. Vårt resultat visar att de intra-aktioner som möjliggjorde kommunikation vid rutinsituationerna hallen och samlingen när alternativa kommunikationsmaterial användes bestod av agentiska händelseförlopp, där valet av material samt utformningen hade ett pedagogiskt syfte utvecklade den kommunikativa förmågan samt fler kommunikationssätt. Men även utifrån varje unik situation bidrog till vilka intra-aktioner som resulterade till att barn, alternativa kommunikationsmaterial, förskolepersonal, lärmiljö, materialiteter och materiellt-diskursiva föreställningar i sammanflätning och tillblivelseprocess blir till på nytt som kommunikativ. Där konsekvenserna av de didaktiska implikationerna för vilka intraaktioner som ingicks både synliggjorde möjligheter som hinder för yngre barns kommunikationsutveckling.

Syftet med studien är att undersöka vilka kommunikationssätt som blir till vid intra-aktionen mellan digitalplattan och yngre barn. Med tanke på att forskning visar att yngre barn inte får samma möjlighet att använda digital teknik som äldre barn. Forskning visar också på att den digitala undervisningen i förskolan är bristfällig, därför är vårt syfte i studien att undersöka sammanflätningar mellan yngre barn, förskolläraren och digital teknik där människor och materialitet har agens. Vår forskningsfråga är:  Vilka kommunikationssätt blir till i aktiviteter med digitalplatta och yngre barn i förskoleverksamheten? För att undersöka vår forskningsfråga så har vi i föreliggande studie utgått från ett posthumanistiskt perspektiv och gjort en kvalitativ undersökning, där vi använt oss av videoobservationer. Resultatet visar att digitalplattan skapar möjligheter för yngre barn att utveckla både verbala visuella och kroppsliga kommunikationer. Dock behövs det stöttning från förskollärare, då barn och digitalplatta kan ha svårt att förstå varandra i kommunikationen. Slutsatsen är att digitalplattan genom intra-aktioner med barnen och förskollärare, är i ett nätverk där den tillsammans med barn och förskollärare möjliggör kroppsliga, verbala och visuella kommunikationer.

The purpose and aim of this study is to offer a hitherto lacking perspective on the Sulu Archipelago’s history during the early years of American colonial rule – that of the native Sulu Sultan. Existing research, albeit new, tends to favour a U.S centred view. With concurrences as a theoretical framework and a theoretical understanding of the social and political power dynamics in the Sultanate, this study aims to challenge that perspective by examining the last Sultan of Sulu, Jamalul Kiram II’s agency and room for manoeuvre in relation to the bilateral Kiram-Bates treaty between the Sultanate of Sulu in the southern Philippines and the United States, represented by Colonel John C. Bates. Through a qualitative analysis of letters, official documents and a memoire originating from, or regarding, the time period, this study indicates that the Sultan’s agency and room for manoeuvre in relation to the Kiram-Bates treaty has been overlooked by scholars, and his position somewhat poorly understood. The Sultan did not simply sign the treaty according to American wishes. He negotiated terms, and influenced the outcome of above all the signing, and he at least reacted to and navigated the abrogation of the agreement in a way that has not been sufficiently described before. These findings prompt further research from a concurrences perspective to more thoroughly understand the history, and perhaps even the contemporary state, of the Sulu Archipelago and the Sulu Sultanate.

In a strongly correlated material the localized electrons, typically the electrons in the 3d-orbitals, become entangled with each other through the Coulomb interaction. However, these electrons also interact with more mobile (itinerant) electrons in the s- and p-orbitals. The latter process called screening as it effectively reduces the strength of the interaction between the 3d-electrons. A less studied and often neglected effect of the screening is that it also entangles the 3d-electrons with the itinerant electrons, which is equivalent to a leakage of quantum information from the 3delectrons to the environment. This process leads to decoherence since it causes the 3d-electrons to effectively lose some of their quantum mechanical properties. But what does this mean for our understanding of strongly correlated materials and can this decoherence effect be of such magnitude that neglecting it may qualitatively affect the calculated material properties? This is the question this report tries to answer, but for a minimal impurity model consisting of an atom and a few surrounding bath orbitals. / I korrelerade atomer kan lokaliserade elektroner, som elektroner i 3d orbitaler, bli kvantmekaniskt sammanflätade med varandra genom coulomb-växelverkan. Dessa elektroner kan även växelverka med mer mobila elektroner, som elektroner i s- och p-orbitaler. Denna process kallas för skärmning eftersom den effektivt sätt reducerar styrkan på repulsionen mellan elektronerna i 3d-orbitalerna. En mindre känd och ofta ignorerad effekt från skärmningen är att elektronerna i 3d-orbitalerna blir kvantmekaniskt sammanflätade med de mobila elektronerna på ett irreversibelt sätt. Detta är ekvivalent med att information om d-elektronernas position läcker ut till omgivningen. Denna informationsläcka kallas för dekoherens eftersom den ledertill att d-elektronerna förlorar en del av sina kvantmekaniska egenskaper. Frågan blir således vad dekoherens kan ha för betydelse för starkt korrelerade materials egenskaper. Kan denna effekt vara av sådan magnitud att det ger oss en helt felaktig bild om den negligeras? Detta är vad denna rapport syftar till att svara på.