Denna empiriska studie syftar till att studera samhandlingar mellan barn och tillgängligt material i förskolans innemiljö. Förskolans pedagogiska verksamhet präglas av ett humanistiskt synsätt som förbigår eller underskattar det icke-mänskliga materialets aktiva roll i leken. Härav ser inte alltid verksam personal att leken formas i ett ömsesidigt samspel där material och barn påverkar varandra. Studien har utgått från ett posthumanistiskt perspektiv med inriktning mot agentisk realism där ett intra-aktivt analysverktyg har tillämpats för att analysera fram ett resultat. Ett posthumanistiskt perspektiv kan bidra till kunskap som inte kan nås av tidigare forskning som domineras av främst sociokulturellt perspektiv till följd av en alltför människocentrerad föreställning om samspel. Genom ett posthumanistiskt perspektiv kan denna studie bidra till att verksam personal inom förskola ska få fördjupad förståelse och kompetensutveckling om materialets roll och intra-aktioner för att skapa mening i leken. Studien har en kvalitativ ansats och empiri har samlats in via videoobservationer på en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Studiens resultat och slutsats visar att icke-mänskligt material är betydelsefullt för att skapa mening i leken. Leken blir meningsfull genom att material har agens och är föränderligt i samhandlingar med barnen i en ömsesidig process.

I förskolans utemiljö är det vanligt att det finns en sandlåda på gården. Den är centralt placerad och barnen är där och leker. Enligt den nya Skollagen och förskolans reviderade läroplan ska verksamhetens innehåll vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta gäller även den verksamhet som pågår i sandlådan. Men vad är det som sker när sanden, barnen och lekredskapen möts i sandlådan? Detta är en kvalitativ studie som utifrån ett intra-aktivt perspektiv syftar till att synliggöra hur sanden i sandlådan, lekredskap och de yngsta barnen (1-3 år) skapar möjligheter och villkor för lek och meningsskapande. Utifrån fotografier, anteckningar och videofilm har nya begrepp skapats för att kunna beskriva och förklara det som sker i sandlådan. Resultaten visar på en ständig rörelse där sand, barn och lekredskap förflyttas, förändras och förvandlas. Barn, sand och lekredskap leker tillsammans i ömsesidiga och sammanvävda intra-aktioner. Studiens resultat bidrar till att visa på dessa komplexa processer och hur små barn, med hela sin kropp och alla sinnen, medvetet tillsammans med sanden och lekredskapen skapar ny mening och nya möjligheter. / In the preschool outdoor environment, it is common that there is a sandbox. It is centrally located and the children are there and play. According to the new Education act and Curriculum for the Preschool Lpfö 98 (Revised 2010) the content should be based on scientific evidence and proven experience. This also applies to the activities being performed in the sandbox. But what is happening in the sand, when the children and play equipment come together in the sandbox? This is a qualitative study based on an intra-active perspective, whose purpose is to visualize how the sand in the sandbox, the playground equipment and the youngest children (1-3 years) create opportunities and conditions for play and meaning. Based on photographs, notes and video, new concepts are created to describe and explain what happens in the sandbox. The results show a continuous movement in which sand, children, and playground equipment is moved, changed and transformed. Children, sand and playground equipment play together in mutual and intertwined intra-actions. The findings in the study help to demonstrate how these complex processes and young children, with the whole body and the senses, consciously together with the sand and play equipment create new meaning and new possibilities.

Syftet med studien är att genom kvalitativa observationer och intra-aktiv analys undersöka hur barnssjälvständighet uppstår vid påklädning av ytterkläder i förskolans hall. Förskolans hall går att förståsom ett pedagogiskt rum där barn förväntas klä på sig. Där inredningen är väggfast och statisk i sinutformning. Tidigare forskning som rört hallen har synliggjort mellanmänskliga företeelser. Därför villvi i vår studie luta oss mot den posthumanistiska teorin agentisk realism för att undersöka hur barnssjälvständighet uppstår i möten med ting och diskurser. Vår analys visar att det i hallen pågår myriaderav samhandlingar som alla får effekt för barns självständighet att uppstå. Sammanfattningsvis visar vårstudie att barn inte är självständiga påklädare utan att barn blir självständiga påklädare tillsammansmed ting, miljö och diskurser.

Syftet med studien är att genom kvalitativa observationer och intra-aktiv analys undersöka hur barns självständighet uppstår vid påklädning av ytterkläder i förskolans hall. Förskolans hall går att förstå som ett pedagogiskt rum där barn förväntas klä på sig. Där inredningen är väggfast och statisk i sin utformning. Tidigare forskning som rört hallen har synliggjort mellanmänskliga företeelser. Därför vill vi i vår studie luta oss mot den posthumanistiska teorin agentisk realism för att undersöka hur barns självständighet uppstår i möten med ting och diskurser. Vår analys visar att det i hallen pågår myriader av samhandlingar som alla får effekt för barns självständighet att uppstå. Sammanfattningsvis visar vår studie att barn inte är självständiga påklädare utan att barn blir självständiga påklädare tillsammans med ting, miljö och diskurser.

Detta examensarbete handlar om hur förskollärare resonerar om placering av tillgängligt och otillgängligt material i förskolan. studien är gjord på två förskolor i sydvästra Skåne där vi intervjuat fem förskollärare där varje intervju hölls individuellt. I studien används kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer för att få svar på frågeställningar. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares resonemang om betydelsen av materials placering utifrån betydelsen av, barnens ålder, genus och rum. Den teoretiska utgångspunkten för studien är hämtat från ett socio–materiellt perspektiv.Resultatet visar att tillgänglighet av material är en viktig aspekt för förskollärare i förskolan. Förskollärarna påpekar samtidigt svårigheter med placering av vissa material Och menar att ”farligt” material som barnen kan skadas av och material som är till för äldre barn placeras högre upp på hyllorna. Placeringen av material beror därför både på ålder och säkerhet för barnen. Resultatet för val av placering utifrån genus visar att förskollärarna strävar för att material ska placeras utan genusinriktning. Resultatet för rummets betydelse för val av placering av material visar att det material förskollärare väljer att ha framme är det ”rumsrena” materialet som är papper, kritor, spel, pussel, små bilar, konstruktionsmaterial som klossar, lego, dockvrå utrustning och utklädningskläder. Andra orsaker till att allt material inte kan vara tillgängligt handlar till exempel om avdelningens utrymme.

Syftet med denna mindre etnografiska studie är att utmana uppdelningen mellan matematik och estetikgenom att undersöka barns estetiska skapande och vilken matematiska möjligheter som uppstår underprocessen i barns möte med materialet. Detta med hjälp av deltagande observationer för att kunnaundersöka barns möte med matematik, estetik och material i en sammanflätad tillblivelseprocess däringet överordnar det ena eller det andra. Med hjälp av tidigare forskning, litteratur, metod och teorivisar resultatet i studien att matematiken är möjlig och en del i barns estetiska skapande. I empirin blirdet synligt att det inte endast är människan som är aktiv i skapandet av kunskap utan ävenmaterialiteter har agens och kraft att påverka oss i den dynamiska intra-aktion som uppstår. Slutsatsenmed studien blir att det inte går att göra tydliga uppdelningar av ämnesdiscipliner som matematik ochestetik, subjekt-objekt och teori-praktik utan allt är i rörelse av ständig tillblivelse.

The study shows how to create a deeper understanding of the educational practice by using intra-active theory and analysis. We have let the five-year-olds at two preschools mark places on the premises which they perceive as rowdy/conflicted. These sites have since been observed and analysed with a focus on how environmental factors make up the situation and the thoughts that are possible to think there. The study has shown that the intra-active analysis method is an effective tool to make visible how educators, children and material combine to create environments with different charge. We have also been able to show how intra-active analysis gives a value to unregulated environments of preschool; how the theory offers an argument for disorder many times can be a prerequisite for children themselves to get space to define what creation can be.

The purpose of this study is to examine children's intra-active relations with sounds in an explorative work at a preschool (1-to 2-year old children) analyzed through the lens of agential realism (Barad 2007, 2008), and to examine its didactical effects. This study has a transdisciplinary and cross-disciplinary design based on preschool didactics and the natural sciences, mainly physics andbiology. Research data consist of pedagogical documen-tation in the form of a short video sequence generated in a preschool sound project. An agential realistic approach in this study means an analysis of how sound is produced intra-actively in children's play and exploration in a pre-school. Barad’s agential realism also defines specific ethical stances for both the researcher’s involvement in the production of knowledge and the ethical implications of what that new knowledge and reality reveals(Barad 2007, 2008). The results of this study demonstrate the possibility to work with young preschool children around sound and how sound can be understood as a significant partner in children's play and exploration. This work ́s transdis-ciplinary goal, which is to work across the boundaries of preschool practice and scientific theory, contributes new knowledge about how sound vibration, frequency, loudness, hearingand acoustics intra-acts with children ́sbodies, feelings and thoughtsand the educational environmentsand discourses that children face in preschool. This study's specific impact on practice is that preschool staff can gain a greater understanding on the significance and im-pact of furnishings, architecture and organization according to time and place on how children express themselves and explore sound as a material-discursive phenomenon.

Denna studie utgår från barns möten i förskolan och undersöker ålder som ett görande. Studiens data utgör 18 timmars videoobservationer på en förskoleavdelning i en större svensk stad där sexton barn deltar från åldrarna ett till sex år. Studien utgår från en posthumanistisk grundsyn genom agentisk realism (se Barad, 2007 och Lenz Taguchi, 2012) och tematisk analysmetod har tillämpats i analysdelen (se Braun & Clarke, 2006). Studiens resultat visar att barn, språk, diskurser, material och miljö intra-aktivt samhandlar och performativt producerar ålder som fenomen i förskolan. Studiens bidrag är att med stöd i agentisk realism introducera sätt att förstå ålder som ett socialt och materiellt fenomen. Detta skapar en förskjutning från barnet som ensam aktör i förklarandet av normerande ålderspraktiker i förskolan för att mer tillgängligt möjliggöra ett förklarande av aktörskap inom sociala och materiella praktiker och hur dessa samkonstituerar ålder som fenomen i förskolan. / This agential realist study aims to explore age as a social and material doing in children’s meetings in preschool. The data consists of eighteen hours of video observations in a preschool located in a larger city in Sweden. The study works theoretically with agential realism (see Barad, 2003, 2007 and Lenz Taguchi, 2012) and the analysis was conducted thematically (see Braun & Clarke, 2006). The study shows that children, language, discourses, materiality and the surrounding environment intra-actively co-operates and performatively produces age as a phenomenom in preschool. The study contributes with support in agential realism to introduce a way to understand age as a socially and materially constructed phenomena. This produces a consequential shift from the child as the only responsible actor in the explanations of childrens normative age practices in the preschool and enables a possible explanation of agency within the social and material practices where these collaboratively produces age as a phenomena in preschool.