The theoretical movement known under the heading of posthumanism has entered the academic field. Posthumanisms most prominent feature is to retrieve the concept of matter into the analytical framework. Matter is understood to be under-theorized within the social sciences as a result of the permeative focus upon language and discourse. A prevailing understanding of posthumanism that has been used within educational science and philosophy thus consists of moving the searchlight from language/discourse onto matter. Notably, these scholars are turning to the philosopher Karen Barad in order to spell out their posthumanistic implications. The aim of the thesis is to give an account of the philosophy of Karen Barad in contrast to other prevailing renderings of her. The analysis is carried out using a contrastive methodological approach. In this study I demonstrate how my reading of Barad differs from the scholarly readings that I choose to engage with. The results show that with an alternative conceptual understanding of Barad’s posthumanistic theory the analysis is being steered towards the entanglement of matter and discourse rather than towards the materialistic components of a posed problem. In addition, the results also show how a focus on the ontological underpinnings of Barad’s theoretical framework can give crucial contributions when it comes to understanding the generative conditions of science and knowledge-making.

Vi vill med det här kandidatarbetet inleda en konversation med havet. Tillsammans med Karen Barads posthumanistiska performativitet, agentiell realism, vill vi utmana och ifrågasätta den antropocentriska designerrollen där materialiteten ses som passiv och designern som ensam härskare över meningsskapandet i designprocessen. Med Barads onto-epistemologiska utgångspunkt undersöker vi hur design-processen uppstår i arrangemang av både mänskliga och icke-mänskliga aktörer, där mening framförhandlas genom relationer inom fenomen. Genom att tillämpa detta posthumanistiska förhållningssätt i lekfulla experiment tillsammans-med-havet kan vi se hur mening är situerad och skapas inom de materiell-diskursiva fenomen och apparater som utgör designprocessen.  Vi förstår designprocessen som ett ingripande i världens tillblivelse. Ett ingripande där ett kollektiv av aktörer står som medskapare, där mening, kroppar, subjekt och objekt uppförs och samformas genom intra-aktion. Detta förhållningssätt föder en medvetenhet om vårt ansvar i att ingripa i världens tillblivelse och vårt ansvar för de kroppar som skapas, en etik i handling. / In this Bachelor thesis we aim to establish a conversation with the sea. With Karen Barads posthumanist performativity, agential realism, as our companion we aim to challenge the anthropocentric role of the designer. In doing this we question the view of materiality as passive and the designer as the sole creator of meaning in the design process.  With Barads onto-epistemological standpoint we explore how the process of design is enacted in a performance of human and non-human actors, where meaning is negotiated through relations within phenomena. By putting this posthumanist notion into practice through playful experiments together-with-the-sea, we can understand how meaning is situated and shaped within the material-discursive phenomenas and apparatuses that is, and is part of, the design process.  We understand the design process as an intervening in the world’s becoming. An intervening where an assemblage of actors stands as co-creators and where meaning, bodies, subject and object is enacted and co-shaped through intra-action. This perspective gives us an awareness of our responsibility to intervene in the world’s becoming and our accountability for the bodies produced, an ethics in action.

Konstnärens roll som forskare är svår att placera då det är svårt att hålla sig objektiv när ens forskning går ut på att undersöka ens kreativa handlingssätt som en individ.. Detta kandidatarbete har tagit ståndpunkten av en posthumanistiskt synvinkel på världen och hur vi agerar med den, speciellt genom ögonen på konstnären och ens material. Med detta i åtanke så utvecklade vi vår frågeställning kring fenomenet av diffraktion. Diffraktion är ett naturlig fenomen där vågor av ljus kolliderar och formar ett mönster där vi kan studera effekten av de skillnader som uppstår. Vår förståelse och syn på diffraktion är baserat på Donna Haraways och Karen Barads djupdykande kunskap kring området både i ett filosofiskt och vetenskapligt perspektiv.   Med diffraktion som metod experimenterar och dokumenterar vi vår position och intra-aktioner med vårt konstnärliga material som en bestående partner i att materialisera en 3D miljö inuti en spelmotor. Vi och vårt material blir fokusgruppen för vår undersökning för att svara på frågan hur diffraktion kan användas som en metod för konstnärligt skapande med analoga och digitala verktyg. Denna resa dokumenteras genom anteckningar och reflektioner från våra individuella perspektiv och beskriver även vår produktionscykel för att belysa vår process och vilka metoder som implementerades i vilken del av processen. För att avsluta detta arbete så diskuterar vi även de förhållanden som uppstod i vår undersökning och hur temat och fokuset skulle kunna expandera utanför vår valda inriktning. / The role of the artist as a researcher is difficult to place since it’s hard to be objective while researching your creative approach as an individual. This bachelor thesis has taken the stance of the post-humanist viewpoint on the world and how we as humans act within it, especially through the eyes of the artist and our relationship to our materials. With this in mind, we developed our research question surrounding the phenomena of diffraction. Diffraction is a natural phenomena where waves of light collide and form a pattern where we can look at the effect of the differences that occur. Our understanding and take on diffraction is based on Donna Haraway’s and Karen Barad’s deep knowledge on the subject in both a philosophical and scientific way.  With diffraction as a method we experiment and document our positions and intra-actions with our artistic material as our joined partner in materializing a 3D environment within a game engine. We and our material become the research subjects to answer the question about how diffraction can become a method for artistic creation in a blend of analogue and digital art production. This journey is documented through notes and reflections from our separate perspectives and we also lay out our production cycle to display our process and which production methods are integrated where. To finish this paper, we discuss the conditions of our work and how the theme and subject of this research could be expanded upon.

Specialpedagogens uppdrag och yrkesroll har i många år uppmärksammats i forskningen, främst i förhållande till speciallärarens uppdrag och yrkesroll för att belysa likheter och skillnader. Denna studie har en ambition att bidra till att belysa vad som påverkar utformningen av en specialpedagogs uppdrag och yrkesroll. Studien är kvalitativ och utgår ifrån Karen Barads teori om agentisk realism där både mänskliga och icke-mänskliga kroppar (performativa agenter) påverkar föreställningar kring t.ex. specialpedagogens uppdrag och yrkesroll. Materia så som t.ex. styrdokument, utbildning mm och språk är starkt sammankopplade i den verklighet som specialpedagogen verkar i och därför bygger studien på en materiell-diskursiv analys. Syftet med denna studie är att åskådliggöra och identifiera vilka performativa agenter som påverkar hur specialpedagogens uppdrag och yrkesroll utformas i grundskolorna i ett skolområde. Metoddelen bygger på en brevmetod samt semistrukturerade intervjuer med speciallärare, specialpedagoger, rektorer och en skolområdeschef i ett skolområde. För att tydliggöra vilka performativa agenter som äger agens i bearbetningen har ett analysschema skapats utifrån uppdrag respektive yrkesroll. I analysschemat för uppdraget har de performativa agenterna kategoriserats utifrån en figur som jag har skapat för att tydliggöra uppdraget. Resultatdelen visar på hur uppdrag respektive yrkesroll presenteras av specialpedagoger, speciallärare, rektorer samt skolområdeschef och pekar på att det förekommer ett stort antal performativa agenter varav rektorns kompetens, rektorns beslut, verksamhetens behov och specialpedagogens kunskap och kompetens har stor betydelse i utformningen av specialpedagogens uppdrag och yrkesroll. Avslutningsvis diskuteras vilken betydelse de performativa agenterna har för utformningen av specialpedagogens uppdrag och yrkesroll samt hur det specialpedagogiska stödet utformas i en organisation. Men även hur figuren som använts kan vara en tydlig modell att använda för att analysera specialpedagogens uppdrag i förhållande till elevhälsoteamets hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande arbete i skolorganisationen d.v.s. som en del i skolutveckling. / The special educator´s mission and professional role have for many years been noticed in the research, mainly in relation to the special teacher´s mission and professional role to highlight similarities and differences. This study has an ambition to help illuminate what influences the design of a special educator´s mission and professional role. The study is qualitative and is based on Karen Barad´s theory of agentic realism where both human and non-human bodies (performative agents) influence perceptions about, for example the special educator´s mission and professional role. Matter and language are strongly interconnected in the reality in which the special educator works and therefore the study is based on a material-discursive analysis. The purpose of the study is to illustrate and identify which performative agents influence how the special educator´s assignments and professional role are designed in primary school in a school district. The method part is based on a letter method and semistructured interviews with specialist teachers, special educators, principals and a school district manager in a school district. In order to clarify which performative agents own agents in the processing, an analysis scheme has been created based on assignments and professional role. In the analysis schedule for the assignment, the performative agents have been categorized on the basis of a figure that I created to clarify the assignment. The results section shows how assignments and professional roles are presented by special educators, special teachers, principals and a school district manager, and points to the fact that there are a large number of performative agents, of which the principals competence, the decision of the principal, the needs of the organization and the knowledge and competence of the special educator are of great importance in the design of the special educator´s assignment and profession. Finally, we discuss the importance of the performative agents for the design of the special educator´s mission and professional role and how the special educational support is designed in an organization. But also how the figure used can be a clear model to use to analyze the special educator´s assignment in relation to the student health team´s health promotion, prevention and corrective work in the school organization, i.e. as part of school development.

Rechargeable batteries are set to power sustainable development by 2030. In this context, the increasingly important role of certain ‘strategic minerals’ used in emerging renewable technologies has become highly topical. As the geopolitical landscape is changing as the world moves away from fossil fuels, a surge in demand for these minerals will entail an increase of production at unprecedented levels. A case in point and a focus of analysis in this thesis is the extractive sector sourcing one of the most important of transition minerals ‘cobalt’ that is predominantly mined in the Democratic Republic of the Congo (DRC). Against the challenge of a secret and non-transparent mining industry, this thesis has identified and listed all operational and openly communicative Multinational Corporations (MNC’s) extracting cobalt in the DRC. By conducting a critical discourse analysis on seven different cobalt extracting MNC’s, the analysis unveils different ways in which the companies ‘frame’ cobalt as strategic. Thus, a new and relevant ‘material-discursive framework’ has been utilised to bridge the underlying discourses of these companies with their material practices relating to cobalt. By employing this theoretical framework, the findings point at three main logics of corporate narrative the MNC’s in the sample use to form and maintain their operational activities: securitisation, environmentalism and developmentalism. Central discourses within these themes point at the way in which companies seek to maintain their economic security and legitimacy in an increasingly contested industry by continuously representing themselves as central actors with the responsibility and knowledge to deliver sustainable development for local communities affected by the industry in the DRC and for the sustainability transition.

Based on Timothy Mortons notion of hyperobject, this material-discursive practice is a cooperative play of forces and intra-active agencies between nature and the technical world. This research reflects especially a paradigmatic shift from the traditional model to one of an interrelated and performative network, in which all of the non-human entities are seen with the same existence and considered to view as operative agents. From Karen Barads agential-realistic perspective and Timothy Mortons theory of hyperobjects, this article importantly examines how to enter into advantageous relationships in a posthumanist designpurpose. What this article contributes are theories and methods that are rooted in an ethical approach to include and explore non-human actors, especially with the starting point of repositioning oneself as a designer and collaborating with the material environment for the outcome for new perspectives. The study has thereof taken its final form into a design where its operational and performative actors, non-human and human agencies, have interacted to produce an audio-reactive installation. / Baserat på Timothy Mortons begrepp om hyperobjekt, är denna materiell-diskursiv praktik en kooperativ lek av krafter och intra-aktiva agenser mellan naturen och den tekniska världen. Denna undersökning reflekterar framförallt ett paradigmskifte från det traditionella formerna till en mer sammankopplad och performativt nätverk, där alla icke-mänskliga aktörer ses med samma grad av existens och övervägs att betraktas som operativa agenter. Utifrån Karen Barads agentiell-realistiska perspektiv och Timothy Mortons teori om hyperobjekt undersöker artikeln huvudsakligen hur man kan ingå i fördelaktiga relationer i ett posthumanistiskt designsyfte. Vad den här artikeln bidrar med är teorier och metoder som förankrar sig i ett etiskt förhållningssätt för att inkludera in och utforska icke-mänskliga aktörer, framförallt med utgångspunkten att ompositionera en designer och samverka med den materiella omgivningen för utfallet av nya perspektiv. Undersökningen har därav tagit sin slutform till en gestaltning där dess operativa och performativa aktörer, icke-mänskliga och mänskliga agenser, har samspelet fram en audio-reaktiv installation.

The purpose of this study is to examine children's intra-active relations with sounds in an explorative work at a preschool (1-to 2-year old children) analyzed through the lens of agential realism (Barad 2007, 2008), and to examine its didactical effects. This study has a transdisciplinary and cross-disciplinary design based on preschool didactics and the natural sciences, mainly physics andbiology. Research data consist of pedagogical documen-tation in the form of a short video sequence generated in a preschool sound project. An agential realistic approach in this study means an analysis of how sound is produced intra-actively in children's play and exploration in a pre-school. Barad’s agential realism also defines specific ethical stances for both the researcher’s involvement in the production of knowledge and the ethical implications of what that new knowledge and reality reveals(Barad 2007, 2008). The results of this study demonstrate the possibility to work with young preschool children around sound and how sound can be understood as a significant partner in children's play and exploration. This work ́s transdis-ciplinary goal, which is to work across the boundaries of preschool practice and scientific theory, contributes new knowledge about how sound vibration, frequency, loudness, hearingand acoustics intra-acts with children ́sbodies, feelings and thoughtsand the educational environmentsand discourses that children face in preschool. This study's specific impact on practice is that preschool staff can gain a greater understanding on the significance and im-pact of furnishings, architecture and organization according to time and place on how children express themselves and explore sound as a material-discursive phenomenon.

Syftet med denna studie är att försöka utreda vilken roll arkitektoniska icke-människor spelar för skapandet av socialt samspel i en ekoby. För att utreda detta utgår studien från ett antal posthumanistiska teoribildningar, främst actor-network theory och begreppet materielldiskursiv. Dessa teoribildningar anser att även icke-människor, så som hus och brevlådor, ska ses som medskapare till världen men att deras agens bestäms av vilka andra aktörer de kopplar ihop sig med i nätverk. Genom observationer och intervjuer med sju boende i en ekoby har material insamlats om det sociala samspelet i ekobyn. Empirin vittnar om att många olika icke-människor spelar en roll för skapandet av det sociala samspelet som uppstår där. Det handlar bland annat om att gemensamhetshus ger plats för gemensamma aktiviteter, att öppna gräsytor möjliggör lek och att brevlådor uppmanar till rörelse. I sig själv skapar dock inte de arkitektoniska icke-människorna socialt samspel. För att de ska få den betydelsen behöver de användas och tolkas av andra aktörer. Svaret på frågeställningen blir följaktligen att de arkitektoniska icke-människorna spelar en roll för att socialt samspel uppstår i ekobyn men vilken roll de spelar är beroende av vilka andra aktörer som de kopplar ihop sig med. / The purpose of this study is to try to investigate the role that architectural non-humans play for the creation of social interaction in an eco-village. In doing this, the study uses a number of post-humanist theories. Mainly actor-network theory and the material-discursive concept. These state that even non-humans, like houses or mailboxes, are to be seen as co-creators of actions, but that their possible roles are decided by which other actors they attach to in a network. Through observations and interviews with seven residents of an eco-village, the information was gathered. The empirical data shows that many different non-humans are taking an active role in the creating of the social interactions that goes on in the eco-village. To mention a few, the community hall gives room for group activities, open lawns create a possibility for child’s play and mailboxes call for physical movement. In themselves, however, the nonhuman actors do not create social interaction. It is only when used by and interpreted by other actors that they gain their active role. The answer to the question would consequently be that the architectural non-humans in the eco-village do play an active role in the creation of social interaction but that the role is dependent on the other actors that they connect to.

Den här studien har sin utgångspunkt i ett posthumanistiskt perspektiv – ett perspektiv som försöker få syn på materialiteten och dess roll i pedagogiska praktiker. Syftet med studien var att undersöka hur whiteboardtavlan används i förskolan och vilka relationer den tycks producera. Som insamlingsmetod användes deltagande videoobservation, som analysmetod - Aktör-nätverksteori (ANT). Observationerna gjordes på en storbarnsavdelning på en kommunal förskola i nordvästra Stockholm. Utifrån Aktör-nätverksteorin kunde tavlan förstås som en materiell-diskursiv aktör som ihop med andra aktörer ingår i olika nätverk i ett ständigt flöde av kopplingar och översättningar. Men den kan också förstås som en ”effektskapare” bortom de effekterna som den var tänkt att bidra med – och där många överraskande effekter träder fram i den fria leken. Om whiteboardtavlan på samlingen begränsar barnens möjligheter att agera fritt och bidrar till att en maktrelation förskolläraren-barn skapas och upprätthålls, så är det helt andra roller som gäller i den fria leken: tavlan skapar möjligheter till lärande och kreativitet, inbjuder till lek och samarbete och blir en mötesplats för olika barnkonstellationer. Den framgångsrika relationen barn-tavlan skulle dock inte varit möjlig utan andra aktörer i nätverk: pennor, suddborsteen, pennfacket och barnens fingrar/händer. Även kamrat- och mediakulturer i form av Angry Birds träder fram i den fria leken och kan ses som en diskursiv aktör som får allt mer inflytande i förskolans praktiker. Tavlan agens i den fria leken kan förstås som en viktig ”effekt” som inte är särskilt uppmärksammad av pedagogerna. Med whiteboardtavlan som aktör i rummet blir både barn och pedagoger något annorlunda.

This thesis focuses on the relationships between agency, Information and Communication Technologies (ICT) and people with disability (in various ages). The aim has been to create an understanding by describing and analysing, and as such, to develop knowledge of how people with disabilities experience agency, ICT, and disability in their everyday lives. The frame of reference is inspired by disability studies, feminist studies and science and technologies studies (STS). The empirical material was collected in, Norrbotten (Sweden’s northernmost region) and Muscat (the capital area of the Sultanate of Oman) by an autobiographical account, audio-visual material, drawings, interviews, observations, and reading of textual documents. The thesis consists of six papers. The main findings outline that agency, ICT, disability, and gender are part of intra-actions between material entities (such as bodies, technologies, etc.) and practices. The thesis also explores that disability in Sweden and Oman are understood in a variety of ways. Additionally, it presents that the combination of the notions of interference with situated knowledges can contribute with alternative methodological insights about the interference of disability, gender, ICT, the participants’ and researchers’ experiences and understandings to make accountable knowledge claims. Moreover, the thesis presents that material entities (bodies and technologies) and practices are part of different modes of ordering disability which bear effects on the lives of people with disabilities. It additionally disentangles that materialities such as the Internet intra-act with other material entities (for instance, bodies) and practices which enact various forms of agency which bear effects on the everyday lives of people with disability and their ways to participate. Finally, the thesis outlines some implications that an intra-acting understanding of the use of Internet can contribute with in research which focuses on disability, participation, and agency.