Uppsatsen behandlar pedagogiskt dokumentationsarbete i förskolan och fokuserar på återbesök av dokumentation. Syftet är att undersöka på vilket sätt återbesök kan ge sig i uttryck och har undersökts utifrån frågeställningarna: på vilket sätt ges barn möjlighet att återbesöka dokumentation och vad uppstår i mötet dem emellan? Den teoretiska utgångspunkten tar avstamp i en intra-aktiv pedagogik och teorin undersöks med frågan: på vilket sätt kan en intra-aktiv pedagogik bidra till en ökad förståelse för återbesök av pedagogisk dokumentation? Studien utgår från en kvalitativ metod och filmobservationer ligger till grund som analysmaterial. Resultatet visar på att barnen på den undersökta avdelningen ges rika möjligheter till att återbesöka dokumentation. Inte enbart genom fotografier utan även med olika material som barnen ges möjlighet att intra-agera tillsammans med. Slutsatsen av studien är att förståelsen för återbesök av dokumentation kan fördjupas genom ett intra-aktivt pedagogiskt perspektiv. Perspektivet kan bidra till att återbesök inte enbart handlar om att återge något som varit utan återbesök av dokumentation kan leda arbetet och vidare lärprocesser framåt.

Avsikten med denna studie var att synliggöra hur barn utforskade matematiken i ett specifikt projekt på förskolan utifrån ett transdisciplinärt perspektiv. Samtidigt ville jag ta reda på hur andra aktörer, mänskliga såsom ickemänskliga, intra-agerade med barnen och hjälpte dem i deras matematiska utforskande. Uppsatsen hade postkonstruktionism som teoretisk utgångspunkt. För att få svar på mina forskningsfrågor valde jag att använda en kvalitativ metod med inspiration från etnografin. Datainsamlingen bestod av observationsanteckningar, fotografier och barnens teckningar. Jag observerade och samtidigt deltog i projektet som både pedagog och forskare. Urvalet för genomförande av projektet var sammanlagt fem barn, alla i femårsålder. Studien visade hur ett transdisciplinärt lärande uppstod då förskolebarn utforskade matematik med hjälp av andra uttrycksformer såsom dans, rörelse, musik, genom kroppen och tänkandet. Utforskandet skede i intra-aktion med rummet, tingen och andra aktiva aktörer som fanns i deras omgivning. Både mänskliga och ickemänskliga aktörer bildade ett nätverk där alla gick in i varandra och på så sätt skapades ett transdisciplinärt lärande. Det andra intressanta med studien var att traditionella undervisningspraktiker utmanades. Med hjälp av transdisciplinaritet kunde matematiska lärandesituationer bli mer stimulerande och attraktiva både för barn och för pedagoger.

Studien syftar till att närmare undersöka hur barns samhandlande kan påverkas av miljö och materialitet. Det görs genom att dels synliggöra hur de skilda miljöerna inomhus och utomhus kan påverka barns samhandlingar, dels genom att se till vilka ytterligare faktorer som kan påverka samhandlingarna. I ett försök att komma närmre verkligheten valde vi att använda oss utav kvalitativa observationer, vilka genomfördes på fyra olika förskolor. Den teoretiska utgångspunkten som tillämpats i studien är intra-aktiv pedagogik utifrån Hillevi Lenz Taguchi. Resultatet synliggör att barnens preferenser vad det gäller miljö och materialitet var sammankopplat med dess möjligheter att tolkas och formas utefter samhandlingarnas olika behov och där flera olika användningsområden möjliggjordes. Det blev även synligt hur externa faktorer kan påverka de olika samhandlingar som sker. Slutsatsen är att barns samhandlande påverkas av flera olika faktorer, däribland av miljö, material och mänskliga parter. Det kan vara svårt att förstå samhandlingarna som sker utan att ha en förståelse för alla aktiva aktörers roll, vilket även krävs för att kunna se till eventuella begränsningar eller möjligheter.

I Läroplanen för förskolan (Skolverket 2016) presenteras det i kapitlet “Uppföljning, utvärdering och utveckling” de skyldigheter förskolan och förskolans personal har för att systematiskt kartlägga och följa upp barnens utveckling och lärande. Under vår tid på förskollärarutbildningen har vi under bland annat verksamhetsförlagd utbildning observerat osäkerhet kring områdena dokumentation och kvalitetsarbete hos pedagogerna i förskolan. Syftet med studien är att närma sig de tankar och reflektioner några förskollärare har kring den pedagogiska dokumentationen och det systematiska kvalitetsarbetet. Även hur de praktiskt genom olika verktyg dokumenterar i förskolan, de faktorer som påverkar deras dokumentations- och kvalitetsarbete samt relationen mellan dem.I studien utgår vi ifrån två infallsvinklar på dokumentation i förskolan: ett utvecklingspedagogiskt perspektiv samt ett intra-aktivt pedagogiskt perspektiv. Dessa två infallsvinklar kan simplifieras som att utvecklingspedagogiken synliggör vad barnen lär sig, och den intra-aktiva pedagogiken synliggör hur barnen lär sig. Men de två infallsvinklarna är inte enbart olika, utan även lika på vissa sätt. Ett exempel på en sådan likhet är att de båda lyfter reflektionen som en viktig del av dokumentationen.Vi utgår utifrån vårt syfte ifrån en kvalitativ forskningsansats och en fenomenografisk metodansats. I studien har vi använt oss av forskningsmetoden semi-strukturerade intervjuer. Vi har intervjuat sju stycken förskollärare och en verksamhetsledare som i grunden är förskollärare. Intervjuerna varierade i längd från 10 minuter till strax över 50 minuter, och vi har analyserat det insamlade materialet utefter en fenomenografisk analysprocess.Resultatet visar fyra distinkta synsätt på den pedagogiska dokumentationens innebörd i förskolan; att dokumentera med barnen, att dokumentera barns utveckling, att dokumentera med reflektion och att dokumentera för att föra verksamheten framåt. De mest framträdande faktorer som förskollärarna anser påverkar deras arbete med dokumentations- och kvalitetsarbetet är kompetensutbildningen, tidsbristen, förskolechefen och svårigheten med att mäta kvalitet i förskolan. Lärplattan beskriver respondenterna som det mest använda redskapet i förskolan för att dokumentera. Slutligen beskriver de den pedagogiska dokumentationen och det systematiska kvalitetsarbetet som beroende av varandra, och relationen som oundviklig.Vi drar slutsatsen att för att få ett fungerande systematiskt kvalitetsarbete krävs det ett fungerande dokumentationsarbete, oavsett synsätt på dokumentation. Det krävs tid för att få öva på att använda dokumentation som ett redskap, och en struktur i arbetslaget för att det inte ska kännas som en betungande del av ens yrkesvardag.

Studien handlar om barns möjligheter till inflytande i förskolans pedagogiska dokumentation. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev. 2016) poängteras det att barn har rätt att påverkaverksamhetens utformning och planering genom deras inflytande. Under den verksamhetsförlagda utbildningen har vi lagt märke till att pedagogerna känner stress och oro över att dokumentera. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger definierar pedagogisk dokumentation, samt deras tankar och förhållningssätt till barns inflytande i den pedagogiska dokumentationen och på vilket sätt pedagogisk dokumentation stödjer barns lärande. Vi har valt att endast inrikta oss på begreppet inflytande och inte delaktighet, då vi anser att det finns skillnader mellan begreppen. Inflytande handlar mer om barns möjlighetertill att påverka verksamhetens utformning och planering, medan delaktighet kan ses som att barn får vara delaktig i något förutbestämt (SAOL 2015). Barns inflytande i den pedagogiskadokumentationen kan beskrivas genom att de får vara med och reflektera över det insamladedokumentationsmaterialet. För att i nästa steg diskutera med pedagoger om vad de vill göra i verksamheten (Dahlberg, Moss, Pence 2009; Lenz Taguchi 2013). I studien har vi gjort valet att använda oss av en kvalitativ metod med intervju som ansats, som stöd har vi använt oss av ljudinspelning. Sammanlagt har tre förskollärare och tvåbarnskötare på två olika förskolor blivit intervjuade. Resultatet i studien visar att pedagogisk dokumentation används kontinuerligt i verksamheten men det finns osäkerhet kring skillnaden mellan dokumentation och pedagogiskdokumentation. Det framkom även en viss tvekan till hur man kan ge barn inflytande och begreppet blandas ofta ihop med delaktighet. Däremot belyser respondenterna att de gärna vill ge barn mer utrymme och inflytande i den pedagogiska dokumentationen, för att det i sin tur ska gynna barns lärande.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka didaktiska utmaningar som förskollärare kan möta i barngrupper med kulturell mångfald samt vilken betydelse material och miljö kan tänkas ha i det didaktiska arbetet i relation till barngrupper med kulturell mångfald. Arbetet utgår från en posthumanistisk grundsyn med neomaterialistisk teori, där begreppen intra-aktiv samhandling, performativa agenter, materiellt-diskursiv intra-aktivitet och ethio-onto-epistemology kommer att lyftas fram som centrala. Som metod har jag valt att använda intervjuer, och skapades ett rikt datamaterial med utsagor från förskollärare kring didaktiskt arbete i barngrupper med kulturell mångfald. Analysarbetet gjordes utifrån en induktiv tematisk analysmetod, som skapade två övergripande teman till analys- och resultatavsnittet. Det första temat är ”Didaktiska utmaningar gällande språkliga handlingar och språkhinder” och det andra temat är ”Materialets och miljöns betydelse för det didaktiska arbetet i barngrupper med kulturell mångfald.” Resultatet av analysen visar att människor, språk, diskurser, material och miljö intra-aktivt samhandlar i komplexa nätverk i relation till kulturell mångfald. Genom förståelsen av detta perspektiv skapas förutsättningar att synliggöra integrationsprocesser och maktkonstruktioner hos både barn och personal liksom hur den pedagogiska miljön i förskolan i sin betydelsefulla utformning deltar i barns förståelser kring sin egen och andras kulturtillhörigheter, vilket kan förstås som främjande för inkluderingsarbetet i förskolans verksamhet.