Samhandlingsreformen startet offisielt 1. januar 2012 med to nye lover, og en rekke økonomiske og faglige virkemidler. Fosen Helse IKS ble etablert som distriktmedisinsk senter i 2006, og har i mange år vært en aktiv samhandlingsaktør mellom tjenesteyterne i helsesektoren. Med Fosen Helse IKS som utgangspunkt, kartlegger vi i denne masteroppgaven dagens bruk av, og tilgang til, IKT støtte. Vi analyserer hvordan gap mellom dagens tilgjengelige IKT støtte og helseaktørenes behov kan lukkes for pasientforløp som omfatter flere samhandlende tjenesteytere. Analysen baserer seg på rammebetingelser gitt av gjeldene lovverk, forskrifter, politisk styring, og nasjonale initiativer som kjernejournal, e-resept, pasientjournal på nett, Én innbygger - én journal, Norsk Helsenett m.fl. Vi har skrevet en pasienthistorie som et utgangspunkt for å utrede forskningsspørsmålene. Den fiktive pasienthistorien baserer seg på et reelt pasientforløp, og handler om en pasient som får hoftebrudd, og som opplever et nytt problem i løpet av rehabiliteringen. Pasienthistorien gir et godt innblikk i samhandlingen mellom helseaktørene ved og rundt Fosen Helse IKS. Dybdeintervjuer, uformelle samtaler, og åpen observasjon i helseaktørenes arbeidsmiljø har gitt oss unik kunnskap og godt innblikk i arbeidsprosessene og -situasjonene «våre» helseaktører er en del av, slik at dagens støtte for samhandling, omveier og IKT behov kunne kartlegges. Våre funn viser at IKT hverdagen for de samhandlende helseaktørene har mangler i form av at omveier må tas for å skaffe seg den informasjon det er behov for. Samhandling kan styrkes gjennom å tilby mer prosess-støttende IKT systemer. I tråd med samhandlingsreformens «mantra» rett behandling på rett sted til rett tid, er det behov for støttesystemer som gir rett informasjon til rett sted på rett tid. Eksisterende systemer støtter ikke dagens arbeidsprosesser, og det bør stilles krav til at framtidige løsninger ivaretar samhandlingsbehovet, ikke bare innenfor sitt primære funksjonsområde, men også bidrar med informasjonsdeling på tvers av virksomheter. Pågående nasjonale initiativer vil til dels bidra med økende grad IKT støtte, likevel er det betydelige mangler som ikke blir ivaretatt. Kunnskapen har gitt oss mulighet til å identifisere seks initiativer som vi mener vil yte et målrettet bidrag. Nasjonal kjernejournal er startet opp høsten 2013, i samme tidsrom som masteroppgaven er i sin siste fase. Med den vil det gradvis bli mer informasjon tilgjengelig i IKT løsninger. Våre funn avdekker at behovet for oppdatert medisinliste er viktig for mange som jobber i helsesektoren. Tilgang til oppdatert medisinliste er i tråd med samhandlingsreformen, og vil gi høy verdi både for pasient og behandlere. Det finnes per i dag ingen elektronisk løsning for oppdatert medisinliste. Masteroppgaven vår kan forhåpentligvis være et lite bidrag på veien til en bedre hverdag for helsearbeidere og pasienter. / ICT support for collaborative caregivers The new healthcare sector reform, The Coordination Health Reform, started in 2012 and will be implemented by 2016, new laws and regulations have come into effect, a number of technical and economic measures are initiated, and patients are returning earlier to theirhome communities – but how is ICT really adapted to the Coordination Health Reform? Fosen Helse IKS has for many years been an active collaborative part between the service providers in the healthcare sector. With Fosen Health IKS as the basis, this thesis maps the current use of, and access to, ICT support. We analyze how the gaps between the current available ICT support and healthcare professionals’ requirements can be met for patient carewhich includes several cooperating health service providers. We have written a patient story in order to investigate our research questions. This patient story is based on real patient pathways, and it is about a patient who is exposed to hip fractures, and experiencing a new medical problem during rehabilitation.The patient story provides a good insight into the collaboration between healthcare professionals within and in connection with Fosen Health IKS, where the collaboration chainincludes both primary and specialist healthcare services. Carrying out in-depth interviews, informal conversations, and open observation in healthcareprofessionals working environment have given us unique knowledge and insight into the work processes and situations that healthcare providers are a part of, enabling us to determine their current support for collaboration, workarounds and ICT needs. Our findings shows that ICT support has limitations for the cooperating healthcareprofessionals, causing workarounds being taken to gather the information needed. Collaboration can be enhanced by providing more process-supporting ICT systems. There is need for ICT systems that provide the right information at the right place at the right time.Existing systems do not support the current work processes, and we believe it should be a requirement that future ICT solutions support information exchange between the collaborative parts, in addition to support their prime functionality. Ongoing national initiatives will partly contribute to improve ICT support, yet there are significant areas that are not addressed. This knowledge has enabled us to identify six different initiatives that may contribute to further improvements supporting healthcare providers in their daily tasks. Our findings reveal important need for reliable updatedmedication list Access to reliable updated medicine list is consistent with The Coordination Health Reform, and will provide high value to both patients and clinicians. Currently, there are no coordinated electronic solution for updated medication list.Hopefully our master thesis can make a small contribution to a better working day for healthcare professionals and patients.

I arbetet mot en hållbar samhällsutveckling spelar näringslivet en viktig roll. Nyckelaktörer i processen är personer med ansvar för frågorna inom företagen, ett ansvar som återfinns i befattningen miljöchef. Syftet med studien är att undersöka samspelet mellan miljöchefernas privata och professionella roll samt vilka förväntningar de möts av och hur dessa hanteras. Ingen liknande tidigare publicerad studie som har en utgångspunkt i samspelet mellan miljöchefernas privata och professionella roll och förväntningarna miljöcheferna möts av har identifierats. Avsnittet om tidigare forskning fokuserar därför på tre närliggande forskningsområden. Valda teorier är Erving Goffman och det dramaturgiska perspektivet, Björn Eriksson och den sociala interaktionen samt Leon Festinger och den kognitiva dissonansen. Ett teoretiskt urval tillämpas i studien och empirin har samlats in genom tio semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med miljöchefer i Sverige. Samtliga var medlemmar i den ideella föreningen Näringslivets Miljöchefer. Resultatet visar att samtliga miljöchefer har någon form av flytande roll, det vill säga ingen distinktion återfinns mellan den privata och professionella rollen. Framförallt strukturella faktorer framkommer som avgörande för rollfördelningen. Samtliga miljöchefer möter ett brett spektrum av förväntningar kopplat till deras yrkesval. Hantering av förväntningarna sker huvudsakligen genom: icke-acceptans och ingen förändring av beteende samt acceptans och förändring av beteende. Förväntningarna och hanteringen av dessa ser inga gränser, utan flyter fritt mellan den privata och den professionella rollen. / In the transition towards a sustainable development the private sector plays an important role. Key actors in this process are environmental managers. The purpose of the study is to examine the interplay between environmental managers' private and professional role, the expectations they encounter and how these are managed. This research area is previously unexplored and the environmental manager is rarely in focus of academic studies. To bridge this gap, our chapter on previous research focuses on adjacent findings. Our theoretical framework is Goffman and the dramaturgical perspective, Eriksson and social interaction, and Festinger and cognitive dissonance. Empirical data was collected through ten semi-structured interviews with theoretically sampled environmental managers in Sweden. We found that all managers have some type of undistinguishable roles and structural factors emerge as crucial for the interplay of roles. All managers in the study face a wide range of expectations related to their career choice. The expectations are mainly managed through: non-acceptance and no change in behaviour, or acceptance and change of behaviour. Expectations and how they are managed sees no boundaries, flowing freely between the private and the professional role.

Funksjonshemmede barn som bor i barnebolig representerer en gruppe mennesker som i Norge ikke har kommet til orde i forhold til hvordan de opplever sin hverdag. Tidligere forskning har hentet informasjon fra foresatte, tjenesteytere og myndigheter. Forskning der funksjonshemmede barn og unge er informanter er mer framtredende i eksempelvis engelsk og amerikansk litteratur. Kravet om at også sårbare grupper også blir hørt er forankret i Barnekonvensjonen og i norske politiske føringer. Hensikten med denne studien er å undersøke hvordan barn opplever hverdagen når de bor i barnebolig. Delspørsmål omfatter trivsel, samhandling, integritet og selvbestemmelse Dette er en fortolkende fenomenologisk masterstudie med deltakende observasjon som metode. Observasjonen er gjort i fellesarealer i en barnebolig i en større norsk kommune. Observasjonene er gjort på ettermiddagstid og helgeformiddager, fordi barna er på skole utenfor boligen på dagtid i ukedagene. Studien viser barn og unge med variert funksjonsevne som deltar på ulikt vis ut fra sin kompetanse. De fleste ser ut til å ha sosialisert seg inn under de rammene som er gitt. Funnene viser videre at det foreligger utfordringer i forhold til kommunikasjon og selvbestemmelse, og i forhold til å tilrettelegge for en hverdag som kan gi en trygg og utviklende hverdag for alle. Studien bekrefter tidligere funn om at det er mer samhandling barn-voksne enn barn-barn, og at det er barna med største funksjonshemminger som har svakest stemme i forsamlingen, noe som reflekterer forholdene i samfunnet som helhet. Studien gir en første stemme til en gruppe tjenestemottakere, som tidligere ikke er blitt hørt her i landet. Videre forskning på feltet anbefales å gå videre og dypere inn i problemstillingene som blir berørt i denne studien. / Disabled children living in group-homes, are a group of people which in Norway has not been able to express their view about their everyday life. Previous research has collected information from parents, caregivers and authorities. Research including disabled children and adolescents are more prominent in e.g. English and American literature. The demand to listen to vulnerable groups is embedded in the Children’s Act and in Norwegian policy. The aim of this study is to investigate how children do experience their everyday life when living in a group-home. Other questions include thriving, interaction, integrity and self-determination. This is an interpretative phenomenological master study, with participative observation as method. The observations are made in common rooms in one group-home in one of the bigger municipalities in Norway. The observations are made in afternoons and weekend mornings, because the children are at school outside the dwelling at weekdays. The study shows children and adolescents with a variety of functional abilities, who participate in different ways according to their competences. Most of them seem to have socialized within the given framework. Further findings demonstrate challenges according to communication and self-determination, and to facilitate that all the children thrive in their residential setting and have an active everyday life. This study supports previous findings that it is more interaction children-adults than children-children, and that it is the children with the greatest disabilities who have the weakest voice of the residents. This reflects the relations overall in society This study offers a first voice to a group of service recipients, who is not previously listened in this country. Further studies are recommended to go deeper into the issues found in this study.

No description available.

Den här studien syftar till att undersöka vilka möjligheter och begränsningar som ges då barn positionerar sig själva och varandra utifrån olika könsmönster i samhandlandet med återvinningsmaterial samt andra material i förskolans verksamhet. Vår utgångspunkt i sammanhanget är att kön är något som är socialt konstruerat utifrån en föreställning om vad som är kvinnligt och manligt, en tvådelad kategorisering av kön, och att dessa föreställningar både styr och begränsar hur flickor och pojkar görs olika (Eidevald 2011, s. 63-64). Studien har gjorts utifrån en kvalitativ ansats med ljudupptagningar och anteckningar som datainsamlingsmetoder. Observationerna ägde rum på en förskoleavdelning med barn i åldern tre till sex år där återvinningsmaterial samt naturmaterial har en stor och självklar plats i verksamheten. Det insamlade materialet har därefter analyserats med hjälp av ett analysschema samt med utgångspunkt ur feministisk poststrukturell teori. Vi har inte hittat några entydiga resultat, utan dessa skiftar i utformning beroende på perspektivtagande. Ur vår insamlade data framträder en bild av en klyfta mellan vuxnas föreställningar och barns faktiska göranden. Vad vi vuxna har för föreställningar kring syftet med ett material behöver inte överensstämma med barnens syfte och användande. Barn kan på detta sätt sägas stå i ett korsdrag av kontrasterande diskurser då materialet och de andra barnen å ena sidan uppmanar till att agera könsstereotypiskt i deras subjektskapande och vuxna å andra sidan uppmanar till ett könsneutralt/-överskridande beteende.

Syftet med denna undersökning är att försöka sätta ord på och synliggöra en del av den ‘tysta kunskapen’ i slöjden, och närmare studera hur ett specifikt hantverkskunnande kommer till uttryck i elevernas slöjdföremål, och i deras arbete med detta: i deras rörelser och agerande med material och verktyg. Målet är att få större förståelse för just händernas kunnande.  Hur kan kunnande avläsas i slöjdföremål, samt i den kropp som utför arbetet med dessa?  Det är frågan som behandlas i den här uppsatsen, med fokus både på skolslöjden och en lärprocess utanför den.    Det är med utgångspunkt i kunnande som allt tar sin början: för att lära elever vad de ännu inte kan, måste vi först förstå vad de kan. Slöjdens materiella natur kan låta oss närgånget studera kunnande. En slöjdlärare besitter en unik kompetens i att titta på elevers kunnande ur just en slöjdlärares perspektiv, och den här uppsatsen syftar till att ge större förståelse för händernas kunnande, och visar på olika sätt genom vilka kunnande materialiseras. Den belyser reflektioner och justeringar, och hur kunniga och lärande händer kan betraktas och förstås. Den beskriver även ett kunnande som ofta beskrivs som tyst, men som kanske egentligen bara har sitt helt egna språk, med förmåga att berätta klart och tydligt för den insatta om vad det är som sker.    Under arbetet har området närmats genom att titta på en hantverksmässig lärprocess ur flera perspektiv. Dels genom en autoetnografisk studie av en egen lärprocess i att spinna, dels genom att observera elevers arbete med slöjdföremål, och resonera kring de spår av kunnande som kan avläsas. Resultatet är denna uppsats och en stor mängd garn. Det garn som spunnits är gestaltningsdelen av arbetet och presenterades på Konstfack under Pedagogisk Festival –ett öppet forum där besökare fick titta närmare på garnet och själva prova att spinna.

Att utveckla elevernas delaktighet var ett prioriterat mål i arbetet inom grundsärskolan men den allmänna uppfattningen bland pedagogerna gjorde att diskussionerna gärna stannade i tankar som att “eleverna får välja om de vill ha röd eller blå penna” och “de får välja vilken sida de ska börja med”. Eftersom pedagogerna upplevde att diskussionerna inte kom längre, började vi leta material som kunde stärka diskussionerna och utveckla tänkande. Vi bestämde oss för att använda Szönyi och Södergvist Dunkers (2015) delaktighetsmodell som bygger på sex delaktighetsaspekter. Syftet med vår studie var sedan att ta reda på hur pedagoger i grundsärskolan, utifrån modellens sex aspekter, skapar delaktighet genom sin planering av undervisningen. Vi ville veta vilka hinder och möjligheter som finns för elevernas delaktighet, samt hur pedagogerna gör för att eleverna ska förstå att de är delaktiga. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med sex pedagoger som arbetar på en grundsärskola. Resultatet från studien visar att delaktighetsbegreppet är väl förankrat hos pedagogerna. Genom struktur, tydlighet och ett ständigt pågående arbete med anpassningar för den enskilde eleven ges det möjligheter till delaktighet utifrån var och ens förmåga. Med stöd av de olika delaktighetsaspekterna upplevde vi att det i vår studie blev lättare att synliggöra vilka olika sätt pedagoger arbetar för delaktighet. I studien tycker vi oss se att samtliga pedagoger arbetar för att skapa ett tillåtande klassrumsklimat där det ständigt poängteras att alla är olika och behöver lära på olika sätt. Studien gav oss även insikt i svårigheter för delaktighet. Elevens funktionshinder i sig kan vara en utmaning för att skapa delaktighet och elever med utåtagerande beteende ställer den pedagogiska kompetensen på sin spets och kan komplicera möjligheten att hitta tillfällen till delaktighet med övriga elever. Elever som inte känner att grundsärskolan är rätt skolform för dem är en annan stor pedagogisk utmaning vad gäller delaktighet. Studien har gett insikt om att ett gemensamt språk och kartläggning av när delaktighet syns i verksamheten, ökar möjligheterna till att gemensamt hitta förbättringsområden som kan gynna verksamheten och framförallt eleverna.

Studien syftar till att närmare undersöka hur barns samhandlande kan påverkas av miljö och materialitet. Det görs genom att dels synliggöra hur de skilda miljöerna inomhus och utomhus kan påverka barns samhandlingar, dels genom att se till vilka ytterligare faktorer som kan påverka samhandlingarna. I ett försök att komma närmre verkligheten valde vi att använda oss utav kvalitativa observationer, vilka genomfördes på fyra olika förskolor. Den teoretiska utgångspunkten som tillämpats i studien är intra-aktiv pedagogik utifrån Hillevi Lenz Taguchi. Resultatet synliggör att barnens preferenser vad det gäller miljö och materialitet var sammankopplat med dess möjligheter att tolkas och formas utefter samhandlingarnas olika behov och där flera olika användningsområden möjliggjordes. Det blev även synligt hur externa faktorer kan påverka de olika samhandlingar som sker. Slutsatsen är att barns samhandlande påverkas av flera olika faktorer, däribland av miljö, material och mänskliga parter. Det kan vara svårt att förstå samhandlingarna som sker utan att ha en förståelse för alla aktiva aktörers roll, vilket även krävs för att kunna se till eventuella begränsningar eller möjligheter.

Studien utgår ifrån posthumanistiska teorier som ser på mänsklig och icke-mänsklig materia som agentiska aktörer. Studien undersöker vad som uppstår emellan yngre barn och appar i förskolan. Utifrån utvalda videosekvenser där ett- och tvååriga barn samhandlar med avancerade appar i en förskolepraktik analyseras sekvenserna utifrån posthumanistiska begrepp och ANT-analys. Resultatet belyser mycket täta, intensiva och komplexa möten där varje intra-aktion förändrar och transformerar de innefattande aktörerna i nätverk. Fokus ligger på kommunikativa relationer av transdisciplinära tillblivelseprocesser av barns och avancerade appars möten.

Studien utgår ifrån posthumanistiska teorier som ser på mänsklig och icke-mänsklig materia som agentiska aktörer. Studien undersöker vad som uppstår emellan yngre barn och appar i förskolan. Utifrån utvalda videosekvenser där ett- och tvååriga barn samhandlar med avancerade appar i en förskolepraktik analyseras sekvenserna utifrån posthumanistiska begrepp och ANT-analys. Resultatet belyser mycket täta, intensiva och komplexa möten där varje intra-aktion förändrar och transformerar de innefattande aktörerna i nätverk. Fokus ligger på kommunikativa relationer av transdisciplinära tillblivelseprocesser av barns och avancerade appars möten.