Denna studie handlar om kommunikation i matematikundervisningen i årskurserna 1-3. Syftet med studien är att undersöka om lärare som undervisar i matematik i årskurs 1-3 anser att kommunikation och kommunikationsförmåga är viktigt för elevernas matematiska utveckling och förståelse.  Fokus ligger på att undersöka hur kommunikationsförmågan definieras, hur lärare arbetar med att utveckla kommunikationsförmågan, vilka fördelar/nackdelar och eventuella svårigheter som finns i ett sådant arbete samt hur det kan komma att påverka elevernas matematiska utveckling och förståelse. En aspekt som också undersöks är om lärare upplever att Lgr11 betonar vikten av att kommunicera matematik. Undersökningen grundar sig på kvalitativa intervjuer med 6 lärare som undervisar i matematik i någon av årskurserna 1-3.   Resultatet visar att lärarna anser att kommunikation och kommunikationsförmåga är mycket viktiga för elevernas matematiska utveckling och förståelse, och att Lgr11 av denna anledning och på grund av en förändrad syn på matematikämnet samt neråtgående resultat betonar vikten av att kommunicera matematik. Grupparbeten och problemlösning är vanliga arbetssätt för att utveckla elevernas kommunikationsförmåga och lärarna anser att fördelarna med att bedriva ett sådant arbete överväger eventuella nackdelar. Resultatet visar också, att de svårigheter som lärarna kopplar till arbetet handlar om planering av undervisningen samt lärarens egen roll i kommunikationen.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur utvalda elever uppfattar sitt digitala kunnande och hur eleverna uppfattar skolans roll i sammanhanget. Studien utgår ifrån en hermeneutisk vetenskapssyn, vilket innebär att det inte finns något rätt eller fel.  För att undersöka det här genomförs det först en enkätundersökning, för att få statiskt mätbart material. Där efter en sker en djupintervju med ett antal elever för att få mer förklarande svar. Undersökning genomförs i en årskurs 2 klass på ett Teknikprogram i södra Sverige. Enkätundersökningen omfattar 41 elever och djupintervjuerna omfattar 8 st. elever. Enkätundersökningen visar att eleverna inte uppfattar sig själva som experter men mer digitalt kunniga än lärarkåren. Eleverna vill ha mer dator i undervisning vilket skulle göra att de skulle känna en större lust till lärande.

Att mäta det enkelt mätbara är ett fenomen som vuxit sig starkt i samhället. Debatten om skolan och elevers kunskapsinhämtning skiljer sig härvidlag inte. Den tenderar att fokusera på utbildning snarare än bildning – på kunskaper som lånar sig till standardiserade prövningar snarare än subjektiva sådana. Måhända finns en dissonans mellan yttre krav och skolans uppdrag som gör att viktiga former av kunskap riskerar att gå förlorade.  I föreliggande studie undersöks slöjdlärares uppfattningar om vilka former av kunskap som skapas genom slöjdämnet, vilket kunnande som bedöms och vilka verktyg som används i organisationen och genomförandet av bedömningen. Resultaten bygger på data från fem intervjuer och en begränsad enkätundersökning. De belyser aspekter som kan vara intressanta i andra sammanhang, men ska naturligtvis inte ses som allmängiltiga. Resultaten analyseras utifrån en kategorisering av kunskaper som fakta och förståelse (påståendekunskaper) samt färdigheter och förtrogenhet (tysta kunskaper) och med hjälp av en modell för estetiskt lärande. Ett sociokulturellt perspektiv anläggs som raster för att fånga slöjdens rika mångfald av interaktioner mellan elever, lärare, verktyg och material.  Studien finner, i likhet med tidigare forskning, att kunnandet i stor utsträckning handlar om tysta kunskaper och att detta också speglas i bedömningsarbetet. Expertis krävs hos bedömaren. Detta talar för att en delvis subjektiv form av bedömning är mer relevant än standardiserade prövningar. En bred uppsättning av verktyg är därför nödvändig för att säkerställa bedömningens reliabilitet och validitet.

Syftet med denna studie var att undersöka vilken kompetens skolan tycker är viktig för handledning under det arbetsplatsförlagda lärande (APL) samt några handledares syn på sin egen kompetens att handleda elever under praktiken. I vår undersökning finner vi att skolan/huvudmannen inte alltid ställer de rätta kraven för att APL ska kunna ge eleven den bästa praktiken. Handledarna anser att goda yrkeskunskaper och lyhördhet är viktiga egenskaper för handledning under APL. I de intervjuer vi genomfört anger handledarna också att pedagogiskt kunnande hos handledaren är viktigt och det framkommer att handledare och yrkeslärare i stort sett har samma syn på vilken kompetens som är viktigast, nämligen yrkeskunskapen. Något överraskande tog ingen av handledarna upp kännedom om kursmålen som en angelägen kompetens. Vår viktigaste slutsats är att skolans huvudman behöver frigöra mer tid för yrkeslärarna som ansvarar för APL. Tid som kan användas för att på olika sätt ge företagen en förståelse och kunskap om vad det innebär att ta emot praktikanter från yrkesprogrammen. Förbättringar vi föreslår är att ta skolan till företagen, d.v.s. att handledarutbildning genomförs på arbetsplatsen och att en logg upprättas till varje praktikplats. Detta skulle ge flera vinster då yrkesläraren dels får en chans att lära känna handledaren och arbetsplatsen samtidigt som yrkesläraren får en möjlighet att på plats se vilka kursmål som är möjliga att nå på just den arbetsplatsen.

SAMMANFATTNING Annika Ståhl & Jenny Linell ATT FÖLJA OCH DOKUMENTERA VARJE BARNS FÖRÄNDRADE KUNNANDE I FÖRSKOLAN. En intervjustudie där förskollärare beskriver det systematiska och kontinuerliga dokumentationsarbetet med fokus på varje barns förändrade kunnande. Antal sidor:29 Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare som arbetar med systematisk dokumentation i sin verksamhet beskriver organisationen och dokumentationsarbetet med fokus på varje barns förändrade kunnande. Frågeställningarna är följande: •Hur beskriver förskollärarna begreppet förändrat kunnande? •Hur beskriver förskollärarna att det organiseras för en systematisk och kontinuerlig dokumentation av varje barns förändrade kunnande? •Hur beskriver förskollärarna att de följer och dokumenterar varje barns förändrade kunnande? För att få svar på dessa frågor genomförde vi fem intervjuer med legitimerade förskollärare. Förskollärarna i studien tolkar begreppet förändrat kunnande som att se en förändring i barnens kunskaper över tid. De anser att det inte finns tillräckligt goda förutsättningar för att kunna följa och dokumentera varje barns förändrade kunnande på ett tillfredställande sätt. Tid lyfts fram som en bristvara. Vi kan se att det är oerhört viktigt att smalna av och hitta en samsyn och struktur över hur uppdraget ska genomföras så att det blir genomförbart. I dokumentationsarbetet används mallar på grupp-och individnivå för att följa projekt eller teman och för att säkerställa att varje barns förändrade kunnande följs. Bedömning är en viktig del för att kunna se det förändrade kunnandet även om flera av respondenterna anser det vara ett laddat begrepp. I förskolan görs det många olika sorters dokumentationer och syftena är många. I första hand är det för barnens och verksamhetens skull, men syftet upplevs även vara kontrollerande, att förskollärarna ska bevisa att de gör det de ska.

Syftet med denna undersökning är att försöka sätta ord på och synliggöra en del av den ‘tysta kunskapen’ i slöjden, och närmare studera hur ett specifikt hantverkskunnande kommer till uttryck i elevernas slöjdföremål, och i deras arbete med detta: i deras rörelser och agerande med material och verktyg. Målet är att få större förståelse för just händernas kunnande.  Hur kan kunnande avläsas i slöjdföremål, samt i den kropp som utför arbetet med dessa?  Det är frågan som behandlas i den här uppsatsen, med fokus både på skolslöjden och en lärprocess utanför den.    Det är med utgångspunkt i kunnande som allt tar sin början: för att lära elever vad de ännu inte kan, måste vi först förstå vad de kan. Slöjdens materiella natur kan låta oss närgånget studera kunnande. En slöjdlärare besitter en unik kompetens i att titta på elevers kunnande ur just en slöjdlärares perspektiv, och den här uppsatsen syftar till att ge större förståelse för händernas kunnande, och visar på olika sätt genom vilka kunnande materialiseras. Den belyser reflektioner och justeringar, och hur kunniga och lärande händer kan betraktas och förstås. Den beskriver även ett kunnande som ofta beskrivs som tyst, men som kanske egentligen bara har sitt helt egna språk, med förmåga att berätta klart och tydligt för den insatta om vad det är som sker.    Under arbetet har området närmats genom att titta på en hantverksmässig lärprocess ur flera perspektiv. Dels genom en autoetnografisk studie av en egen lärprocess i att spinna, dels genom att observera elevers arbete med slöjdföremål, och resonera kring de spår av kunnande som kan avläsas. Resultatet är denna uppsats och en stor mängd garn. Det garn som spunnits är gestaltningsdelen av arbetet och presenterades på Konstfack under Pedagogisk Festival –ett öppet forum där besökare fick titta närmare på garnet och själva prova att spinna.

Studien har som syfte att beskriva de faktorer som påverkar lärares intentioner när de väljer spel som undervisningsmetod i matematikundervisningen. Dels de mål som lärare har med spel som undervisningsmetod som påverkar intentionen, men även förutsättningarna som finns för att kunna välja spel som undervisningsmetod. Studiens resultat bygger på en enkätundersökning. Datan har sedan behandlats och analyserats utifrån en tematisk analys.  Resultatet visar att lärare har mål kring elevers lärande, både att eleverna ska utveckla matematiska förmågor men även att de ska påverkas affektivt av metodvalet. Lärare har även avsikter gällande hur eleverna ska arbeta. Vidare påverkar yttre faktorer lärares intentioner. Dessa är kollegor, tid samt tillgång till lokaler samt analogt och digitalt spelmaterial

No description available.

”Människan är den enda varelse som i någon intressant och utvecklad mening undervisar sin avkomma” (Säljö, 2015, s. 11). Ur existentiell synvinkel är frågan varför lätt att besvara. Människans överlevnad i samtiden och barnens livschanser och överlevnad i framtiden, ökar genom undervisning. I Sverige har simförmåga och simkunnighet fått ett stort kulturellt värde i såväl primär socialisation (undervisning av familj, släkt och vänner) som sekundär socialisation (läroplansstyrd undervisning i skola). Under de senaste åren har många människor anlänt till Sverige, för att undkomma krig och förföljelse i hemländerna. I skolan visar det sig att många nyanlända barn och ungdomar inte kan simma. I kunskapskraven för åk 6 och åk 9 i ämnet idrott och hälsa står det tydligt “Eleven kan även simma 200 meter varav 50 meter i ryggläge” (Skolverket, 2011, s. 51-54). Detta måste eleven kunna för att minst få betyget E i ämnet idrott och hälsa. En viktig fråga är då vilka erfarenheter av vattenvana och simning som dessa barn och ungdomar bär med sig från sina tidigare hemländer. Forskningsingången i denna studie är att utveckla yrkeskompetensen genom att få förståelse för och kunskap om nyanländas förförståelse av momentet simning och vilka anpassningar som behöver göras för att eleverna ska klara momentets kunskapskrav.I en mixad studiedesign genomfördes inledningsvis en kartläggning av uppfattningar och erfarenheter i simning via en explorativ enkät och därefter uppföljande kvalitativa forskningsintervjuer med nyligen migrerade ungdomar i åldern 12-16 år. Avslutningsvis  genomfördes kvalitativa forskningsintervjuer med sakkunniga vuxna som arbetar i svenska skolor och delar de nyanländas kulturella bakgrund. Kvalitativa data analyserades sedan med kategorisk innehållsanalys. Statistisk data från enkäten triangulerades mot barnen/ungdomarnas och de vuxna informanternas berättelser. Resultaten visar bristande erfarenhet av vattenvana både inom primär- och sekundär socialisation; en uttalad effekt av socioekonomisk status; tradition kombinerat med religiösa drag kan också vara hämmande faktorer för simkunnighet, särskilt utifrån kön. Resultaten är viktiga för lärare som utbildar nyanlända elever i idrott och hälsa för att anpassa lärandesituationer. / "Man is the only creature that in some interesting and developed sense educate their offspring." (Säljö, 2015, p. 11). From an existential point of view, the question why is easy to answer. Human beings´ survival in the present and their offspring's life chances and survival in the future increases by education. In Sweden, the ability to swim and knowledge about swimming have been given a great cultural value both in primary socialization (education by the family, relatives and friends) as well as in secondary socialization (curriculum-driven education in school).In more recent years, many people have migrated to Sweden, to escape war and persecution in their home countries. In school, it becomes evident that many children and adolescents who have recently migrated to Sweden cannot swim. In the learning outcomes for grade 6 and grade 9 in physical education, it states clearly that: "Students can also swim 200 meters with 50 meters in the supine position" (Skolverket, 2011, pp. 51-54). The student must be able to fulfil this requirement in order to at least achieve the grade E in physical education. An important issue is then to understand the kinds of experiences with swimming and more in general their confidence with water that these children and adolescents carry from their countries of origin. The aim of this study is to develop teachers professional skills by gaining knowledge and understanding of young migrants prior understanding of swimming and what adjustments need to be made for students to meet proficiency requirements to fulfil the learning outcomes concerning swimming in the Swedish school system for year 6 and year 9.Undertaken was a mixed design study were initially a explorative survey of perceptions and experiences in swimming and later follow-up qualitative research interviews with newly migrated adolescents, aged 12-16 years. Finally, qualitative research interviews were conducted with expert adults working in Swedish schools and sharing the migrants´ cultural background. Qualitative data was analysed using a categorical content analysis. The statistical data from the survey was triangulated against the adolescent informants´ and the adult informants´ stories. The results show lack of aquatic experience both in primary and secondary socialization; a pronounced effect of socio-economic status; tradition combined with religious traits can also be inhibiting factors for swimming ability, especially by gender. Results are important for teachers educating migrants in physical education and adapting learning situations.

<p>Inom en yrkesgrupp finns det en samlad kunskap och ett yrkeskunnande. En stor del av denna kunskap är outtalad och svårdefinierad. När man överför arbetet till en datormiljö kan det vara av intresse att utforma programvaran på ett sådant sätt att användarna får möjlighet att utnyttja detta kunnande även här. </p><p>Genom att undersöka hur användare arbetar med ett verktyg, som uppenbarligen är designat för att hjälpa användare genom att låta dem utnyttja sin tidigare kunskap inom området, vill vi söka svar på hur detta kan fungera och vilka för- och nackdelar det medför. </p><p>Det verktyg vi använde för vår undersökning var Reason 2.5, ett musikprogram som erbjuder en simulering av en verklig studiomiljö. </p><p>Vi har under testerna sett tydliga tecken på att användarna utnyttjar sitt tysta kunnande i stor utsträckning då de arbetar med gränssnittet. Det stora användandet av metaforer och simuleringar gör att användarna känner igen sig, men det innebär också begränsningar i möjlig arbetsgång. Vi har även sett att man med denna typ av gränssnitt kan erhålla en låg inlärningströskel utan att inskränka på experters möjlighet att arbeta effektivt. Den låga inlärningströskeln är dock beroende av användarens tidigare erfarenhet. Ett simulerat gränssnitt bidrar till konserverandet av den traditionella bild av musikproduktion som är djupt rotad inom yrkesgruppen..</p>