Arbetet är den romantext/projektarbete som jag arbetat med under Kreativt skrivande IV. Projektarbetet är en ungdomsroman, en dystopi i ett framtida samhälle där nästan alla kvinnor blivit infertila efter en pandemi. Därför måste alla 14-åriga flickor genomgå en undersökning för att se om de kan bli Barnaföderskor. Till själva projektarbetet hör även en essä där jag diskuterar dystopins natur.

Abstract Utopin betecknar det ideala landet där rättvisa råder. Det klasslösa samhället är uppbyggt på självhushållning och maximen bygger på frihet, jämlikhet och broderskap, en grundtanke föregripande den franska revolutionen.                       1516 skrev St Thomas More sitt klassiska verk Utopia och myntade ett ämnesöverskridande uttryck samt skapade en litterär genre. More tänkte aldrig realisera sin utopi, författandets syfte var samhällskritiskt med tonvikt på hur ett samhälle skulle kunna vara, inte hur det skulle bli. Men den utopiska traditionen föddes inte med More, redan under antiken florerade muntliga och skriftliga visioner om ett bättre samhälle. Ofta framställs de litterära utopierna som elyseiska idealstater där ekonomin inte är en styrande drivkraft och rättvisa mellan invånarna är viktig. Här lyser dystopins totalitära regimer med sin frånvaro då samhällsvisionerna är komponerade enligt humanismens anda. Den bärande tanken är att människan är god och medborgarnas perspektiv utilitaristiskt, en föreställning som förändrades under 1900-talet då samhällsstyret tycks ha förlorat tron på individen. Steget har gått från utopi till dystopi då en förhärskande centralmakt av upphöjda dirigerar invånarnas liv in i minsta detalj. Övervakningssystemet är minutiöst och den autokratiska regimen bestämmer godtyckligt vem som får leva och vem som skall dö. Utopin och dystopin kan uppfattas som varandras motpoler där levnadssätt, uppbyggnad och styre förefaller vara väsensskilda från varandra trots att de är sprungna ur samma källa, samhällskritikens. Men skillnaden är skenbar, utvecklingslinjen som följer den utopiska traditionen fram till dystopiernas vardande visar att differenserna mellan utopi och dystopi kan förankras i samtidens samhällstendenser snarare än en reviderad människouppfattning sedd ur omvärldens perspektiv.  Dystopin som genre är ett komplicerat ämne då det inte finns någon klar definiering av vad som särskiljer dystopin från utopin och för att problematisera frågan ytterligare används stundom begrepp som anti-utopi och utopi synonymt med dystopin. I uppsatsen kommer dystopifrågan att utredas med avsikten att visa vilka rimliga kännetecken som särskiljer dystopin från utopin och hur avgränsningen utopi/dystopi bör betraktas dels genom att undersöka olika forskares ståndpunkter i dystopifrågan, dels genom en närstudie av George Orwells 1984, Aldous Huxleys Du sköna nya värld, Karin Boyes Kallocain och Ray Bradburys Fahrenheit 451 vilka ofta framställs som viktiga exempel dystopilitteratur författad under 1900-talet.

I den här studien analyseras Nittonhundraåttiofyra av George Orwell och Circle av Dave Eggers utifrån queerteorier och teorier om hegemonisk maskulinitet för att studera hur könsroller framställs i två dystopiska verk skrivna med flera decenniers mellanrum men även för att diskutera hur texterna kan användas för att uppmärksamma teman som kön och identitet i värdegrundsarbetet på gymnasieskolan. Av studien framkommer att de flesta karaktärer i romanerna förhåller sig till rådande normer för respektive kön, även om normerna ser olika ut beroende på när verken skrevs. De manliga karaktärerna är statiska, vilket även de kvinnliga är även om man i dessa kan se en större dynamik i konstruktionen av genus. Trots detta återspeglar de kvinnliga karaktärerna de sociala normer som finns för kvinnor. Några karaktärer uppvisar dubbla genus, det vill säga att de besitter manliga såväl som kvinnliga egenskaper. Verken är en utgångspunkt för att diskutera genus i svenskundervisningen, eftersom könsrollerna är tydligt framställda och ger möjligheten att problematisera och diskutera framställningen av genus i olika tidskontexter.

Syftet med uppsatsen är att studera de två huvudkaraktärerna i Marie Lus Legendtrilogi för att undersöka om och i så fall hur deras egenskaper är formade av deras klass- och könstillhörighet, vad som möjliggör eller orsakar deras klassresor samt hur de påverkas av att röra sig mellan olika samhällsklasser. Studiens teoretiska utgångspunkt är att det inte enbart går att analysera en maktordning utan att även ta hänsyn till andra maktordningar. Jag har utgått ifrån Maria Nikolajevas uppställning av stereotypt manliga och kvinnliga egenskaper, Roberta Seelinger Trites teorier om hur makt fungerar både förtryckande och frigörande för subjektet, samt Sanna Lehtonens teorier om normbildning kring klass som identitetskategori. I uppsatsen kommer jag fram till att karaktärernas egenskaper är mer kopplade till deras klass, och mindre till deras kön. Flickan från överklassen sätter större värde på sig själv, medan pojken från underklassen värderar sig själv lägre. Hon har även haft tillgång till utbildning som gjort henne snabb, stark och rationell, medan han inte är lika tränad som hon är och därmed mer känslostyrd. Klassresor möjliggörs av socialt och kulturellt kapital samt trogenhet gentemot landet de lever i. Karaktärerna påverkas av möten med andra klasser på så sätt att de omvärderar synen på sig själva samt förhandlar med den makt de blivit tilldelade.

No description available.

I det här arbetet undersöker vi hur man kan arbeta med dystopisk skönlitteratur som primärt verktyg i ämnesövergripande arbete på gymnasiet. Vi undersöker också hur ett sådant arbete kan främja elevernas kritiska tänkande och hur det kan gynna lärare i yrket. Uppsatsen vilar på en teoretisk grund vilken utgår från ett sociokulturellt lärande. Teoretikerna vi använder som stöd är Roger Säljö och Lev Vygotskij. Vi använder de skönlitterära verken Brave New World av Aldous Huxley, Kallocain av Karin Boye, 1984 av George Orwell och The Hunger Games av Suzanne Collins, som exempel i ett ämnesövergripande arbete. I studien har vi kommit fram till att ett ämnesövergripande arbete med dystopisk skönlitteratur som nyckeltext fungerar mellan svenska och flera olika kurser på gymnasiet. Vi har även kommit fram till att arbete med dystopisk skönlitteratur kan gynna elevers kritiska tänkande, vissa berättelser mer än andra. Genom att använda dystopisk skönlitteratur som nyckeltext i ett ämnesövergripande arbete får läraren avlastning i arbetsbördan. Det finns även dubbel kompetens att tillgå i ett sådant arbete, även för eleverna som genom textsamtal utifrån olika perspektiv har bättre förutsättningar till högre måluppfyllelse.

När jag började skriva de här texterna hade jag endast en premiss och en något diffus bild av hur storyn skulle vara. Det skulle handla om åtta personer och en hund som blev instängda i ett skyddsrum långt ner under marken och de skulle bli kvar där. Länge. Skyddsrummet skulle vara konstruerat så att människor kan leva där under lång tid, ett sorts experiment för att se om människan kan leva under jord om ytan skulle bli obeboelig på grund av klimatförändringar. Jag ville att texten skulle växa fram medan jag skrev. Jag ville inte tänka ut för mycket på förhand med min logiska hjärna, tvärtom ville jag att det som fanns i mitt hjärta och i magen skulle tillåtas komma fram medan jag skrev. Jag ville att texten skulle växa fram intuitivt, inom en ram som var satt. Jag har skrivit och testat och misslyckats, skrivit och testat och inte riktigt kommit hela vägen. Resultatet är en lång text, men den är långt ifrån färdig. Vissa små delar är mer bearbetade, annat kommer med största säkerhet att strykas. Jag har många omskrivningar kvar att göra och jag har ändrat uppfattning om att slutresultatet nödvändigtvis måste bli en lång roman.  Min berättelse har två berättare. För tillfället berättar de både i första person, men jag har haft funderingar på om jag ska låta en eller båda istället få framträda i tredje person. Hade jag haft en mindre omständlig skapandeprocess, kanske jag redan hade kommit fram till hur det ska vara, men nu är det en gång så att jag måste pröva för att se hur det blir, innan jag kan bestämma mig. Jag tror dock att det kan bli bra att Almas och Olivias berättelser berättas växelvis och att de delvis överlappar varandra. Den sista delen av texten beskriver världen utanför skyddsrummet och hör alltså inte direkt till mitt projekt. Den har ändå kommit till under det här året och därför har den fått komma med här.

I gymnasieskolans läroplan framgår det att ett miljöperspektiv ska genomsyra all undervisning. Detta för att eleverna dels ska utveckla förmågan att kunna analysera människans samspel med sin omvärld och dels utveckla ett personligt förhållningssätt till de globala miljöfrågorna. Syftet med denna studie är därmed att ge ett kunskapsbidrag om hur gymnasieskolans svenskundervisning kan beakta miljöperspektivet genom dystopisk skönlitteratur. Särskild vikt har lagts vid att undersöka vilken förståelse som studiens deltagande elever uppvisar för förhållandet mellan människa och miljö, samt vilka attityder som de uttrycker, efter läsning av dystopisk skönlitteratur med klimattema. Studiens teoretiska ramverk har dels utgått ifrån Langers (2017) litterära föreställningsvärldar och dels ifrån det ekokritiska perspektivet. Data består av sju gymnasieelevers skriftliga inlämningar i vilka frågor om två dystopiska noveller besvaras samt muntliga svar från en fokusgruppsintervju som behandlar vilka kunskaper om klimatförändringar som novellerna kan tillföra. En tematisk analys har genomförts vilken gav upphov till resultatets kategorier; elevernas förståelse för klimatförändringarnas orsaker respektive konsekvenser samt attityderna hoppfullhet, engagemang, oro, förnekande och likgiltighet. I resultatet framgår det att dystopiska noveller med klimattema kan bidra till att elever utvecklar förmågan att kunna analysera människans samspel med sin omvärld. Detta eftersom de skönlitterära gestaltningarna visar nya perspektiv på klimatförändringarna. Däremot uppvisas utmaningar med att använda novellerna för att eleverna ska utveckla ett personligt förhållningssätt till de globala miljöfrågorna eftersom novellerna huvudsakligen väcker negativa känslor. / An environmental perspective must permeate all teaching according to the upper secondary school curriculum. The students must partly develop the ability to analyze the interaction of humans with their environment and partly develop a personal approach to global environmental issues. The aim of this study is therefore to contribute knowledge about how the school subject Swedish in upper secondary school can take the environmental perspective into account through dystopian fiction. Focus has been placed on analyzing the understanding that students show of the relationship between human and the environment, as well as which attitudes toward climate change they express, after reading dystopian fiction with a climate theme. The study's theoretical framework has partly been based on Langer's (2017) literary understanding and partly on the ecocritical perspective. The data consists of seven high school students' written submissions in which questions about two dystopian short stories have been answered. The students have also participated in a focus group interview which focuses on how the short stories can contribute with knowledge about climate change. A thematic analysis has been carried out which gave rise to the result's categories; the students' understanding of the causes and consequences of climate change, as well as the attitudes of hopefulness, engagement, concern, denial and indifference. The results show that dystopian short stories with a climate theme can contribute to students developing the ability to analyze human interaction with the environment. This is because the fictional stories show new perspectives on climate change. However, challenges are presented in using the short stories for students to develop a personal approach to the global environmental issues because the short stories mainly evoke negative feelings.

Inledning: Skolans styrdokument fastställer att den svenska skolverksamheten har ett dubbelt uppdrag som innefattar både kunskapsuppdraget liksom värdegrundsuppdraget. Att använda sig av dystopisk skönlitteratur i svenskundervisningen kan förena dessa uppdrag eftersom den dystopiska genren ofta belyser omvärldsfrågor och dagens samhällsproblem. Därutöver har den dystopiska genren ökat i popularitet och lockar många unga läsare vilket gör den fördelaktig att använda i svenskundervisningen. Undersökningen ämnar därför att belysa vilken didaktisk potential tre vanligt förekommande skönlitterära dystopier har i svenskämnets värdegrundsarbete. Didaktisk potential används i enlighet med Alkestrands(2016) definition av begreppet. Syfte: Syftet är att belysa tre skönlitterära dystopiers didaktiska potential i svenskämnets värdegrundsarbete. Metod: Undersökningen bygger på metoden tematisk analys samt den kvalitativa, textanalytiska metoden närläsning. Undersökningen utgår från tre skönlitterära dystopiska verk som bearbetats och analyserats med hjälp av Alkestrands (2016) definition av teorin didaktisk potential. Resultat: De dystopiska verken som studeras i undersökning innehåller många möjligheter att problematisera värdegrunden. Utifrån teorin didaktisk potential har verken som undersökts didaktisk potential eftersom de innehåller möjligheter att belysa vardagliga företeelse ur ett främmande perspektiv, så kallad främmande göring. De främmandegörande aspekterna utgörsav att elever introduceras till världar som är olik den som vi lever i nu. Samtidigt förekommer det igenkänning i och med att de dystopiska världarna anknyter till företeelser som elever kan känna igen från vårt samtida samhälle. Dystopierna ger möjlighet till att den narrativa fantasin tränas genom de etiska och moraliska frågor som tas upp. De litterära verken anknyter tilldiskussioner och problem i vår samtid, men innehåller också motsättningar och moraliska dilemman som en läsare måste förhålla sig till.

Många av dagens datorspel innehåller omgivningar designade med utopisk eller dystopisk karaktär. Det är en 3D-grafikers jobb att skapa grafikobjekt till dessa miljöer och det är därför viktigt att definiera vad de båda begreppen innebär rent grafiskt samt hur utopiska och dystopiska grafiska attribut påverkar en miljös utseende när de appliceras på en verklig förlaga. Det här examensarbetets syfte var att ringa in och sedan använda dessa utopiska och dystopiska grafiska attribut, för att därefter undersöka hur betraktarna uppfattar förändringen som sker i en miljö. Först gjordes en genrestudie om begreppen utopi och dystopi, dess uppkomst och användningsområden. Därefter skapades två 3D-miljöer modifierade av utopiska och dystopiska attribut baserade på en verklig förlaga, stadsdelen Shibuya i Tokyo. Slutligen undersöktes hur dessa modifierade miljöer uppfattas av en grupp människor, satt i förhållande till den verkliga förlagans utseende, genom en kvantitativ enkätstudie. / Det gick fint, lite tomt i salen bara.