Arbetet är den romantext/projektarbete som jag arbetat med under Kreativt skrivande IV. Projektarbetet är en ungdomsroman, en dystopi i ett framtida samhälle där nästan alla kvinnor blivit infertila efter en pandemi. Därför måste alla 14-åriga flickor genomgå en undersökning för att se om de kan bli Barnaföderskor. Till själva projektarbetet hör även en essä där jag diskuterar dystopins natur.

En maskin för tanken Att skriva akademisk essä är balansgång. Essäskrivaren använder det essäistiska temperamentet, där den undersökande tanken tar skrivandet till hjälp. Jay Richards formulerar sig om romanen som: ”A machine to think with”.1 Detta är sant också för essän. Dess temperament har flera kännetecken varav några är att texten kan ses som process, inte primärt produkt. Som dialog snarare än påstående. Som fylld av stoff hämtat ur impulser och egna erfarenheter, ställda i relation till en yttre omvärld, snarare än med anspråk på att sakligt redogöra för sakernas tillstånd som lösgjorda från rum och tid. För den skull är det inte psykologi eller centrallyrik där idén om jaget står i centrum. Långt ifrån. Det är som sagt en balansgång. Textformatet rymmer en ambition om att akademiskt hantverk och essäistiskt hantverk ska låna in det andra formatets metod växelvis, till en hybrid som har sakliga mål, men inte genom att rentvå texten från jaget utan genom att ärligt och redovisande ta dialogen mellan texten och tanken till hjälp för att precisera just dessa ting: texten och tanken. Kanske lite som att vara verktygstillverkare och använda verktyg till att tillverka verktyg. På så sätt blir textskrivandet (vilket text alltid är) ett cykliskt flöde där tankens iterationer preciseras i varv efter varv. Detta i kontrast till att man i stället skulle resa små rätvinkliga skjul, som man kallar för rubriker, som man därefter fyller, tills det är dags att bygga nästa skjul/rubrik, som en ingenjörsmässig favela med rätvinkliga gator mellan alla tankeförråden. Essän bejakar att tankens territorium inte bara är kontrollerad kultur utan också är en råare natur, kanske en skog där irrfärden leder till kantarellgömman. Linneuniversitetet. Masteruppsats. Yrkeskunnande och Teknologi. Hannes Rydell 7 Särskilt i en tid när kunskapsbegreppen för många betraktas som ett enda kunskapsbegrepp. Och där individen enligt ett sätt att se bli till ett användande subjekt som hanterar information, mer än ett bildningssubjekt som besitter kunskap och erfarenhet. I en sådan tid är irrfärder en av få saker som kan ge tanken ny skörd. Den som helt vet vad den håller på med står mentalt still, den som upptäcker utsätter sig för det oförutsedda. Text som ett verktyg för en mental utflykt kan alltså ses som en strategi för kunskapsgenerering. En annan strategi kan vara att pröva en hållning långt, så långt att dess fogar knakar. När jag i detta arbete testar gränserna för min hantverkskonservatism, görs det alltså inte uteslutande som ett sätt att hävda en väl grundad position. Tvärt om hoppas jag få förmånen att genom min text nå en läsare som vill och kan nyansera min bild av sådana kunskapsakter där händer styr och huvudet följer, så att kunskapsakterna i andra processer kan ge en rikare bild. Arbetet handlar mycket om det kroppsligt integrerade tänkande där handlingsplanens band till en yrkesmässig och estetisk syssla öppnas på glänt, så att det tysta tänkandets långsamma och bortomspråkliga process ska bli mer synlig. Jag avser den tysta kunskapen, som kroppen vet av erfarenhet. Textens ambition är närma sig dessa kroppsliga erfarenheter av att kunna och att där leta efter ord, egna erfarenheter såväl som andras. Spionage med ord Målet med texten är att den språkligt tänkande tanken ska få undersöka vad den tysta tanken gör. Orden blir på så sätt lite som spionens noter från vistelser i det tysta och sinnliga tänkandet. Till hjälp med det tar jag dels min egen förmåga att tänka noga, samt den läsning av framför allt kunskapsteori som jag refererar till. Förmågan att arbeta på detta sätt är också resultat av sammanlagt fyra år i en studiemiljö som använder dialogseminariemetoden (se rubrik Dialogseminarier, en metod för yrkeskulturers utveckling sid. 26). Min akademiska essä är ett spionage i ord över den tysta kunskapen inom i sådana estetiska praktiker som jag själv arbetat med. Men arbetet är nedskuret till halv längd vilket gör att fokus hamnar på kunskapsteorin, mer än både det och de konkreta erfarenheterna, Linneuniversitetet. Masteruppsats. Yrkeskunnande och Teknologi. Hannes Rydell 8 så som det längre och mer vittfamnande arbetet hade anspråk på. En tidigare och längre version av denna uppsats rymde flera intervjuer med hantverkare och konstnärer. Alla som intervjuades verkade inom fält som jag själv har viss erfarenhet av. Tanken med det var att en mer förtrogen intervjuare – och då menar jag förtrogen i ämnet inifrån dess praxis – ställer andra frågor som ibland når närmre de yrkeskunskapens delar som ofta är tysta. Detta i jämförelse med den journalist eller forskare som har en kyligare blick och snarare har kunskap om än i ämnet. En privatdeckares arbetsverktyg är bland annat iakttagelse, besinning, tålamod och en förmåga att läsa händelseförlopp som från ett upphöjt avstånd. Precis som för forskaren är en mycket liten del av dennes arbetstid mättad av nya upptäckter eller relevanta orsakssamband. Du som läser behöver vänja dig vid att språket är på väg, det har riktning och rymmer upptäckter men det har inte ständigt mål i sikte. Däremot en kompass i väskan som ofta tas i bruk. Finlogik En av mina poänger i detta arbete är att: De kollektiva och fungerande formaten för kommunikation som människan uppfunnit åt sig, alltså människans alla språk, inte kan göra anspråk på att vara heltäckande och inbegripa allt mänskligt tänkande. Detta för att stora delar av tänkandet är privat, och även i denna privata form kan tanken vara skarp. Alla tankar börjar i en mer privat och tyst del, vilken är förutsättningen för att nya tankar uppstår och utveckling kan ske. Den som söker följa en idé bakåt till dess tillblivelse, se dess grundstoff och existens-premisser, den kommer att bortom en viss punkt famla i mörker. Ändå uppstår tankar just ur ett sådant mörker. Vi kan inte alltid förstå men däremot odla banden till tankens källor och ibland fånga dem innan de slipats av kulturella föreställningar. Vi kan om vi riktar uppmärksamheten i en sådan riktning se tänkandet mer avklätt och friare från överenskommelser och godtaganden. Det finns visdom i det gamla skämtet: ”Om hjärnan vore så enkel att vi kunde förstå den vore vi så enkla att vi inte kunde.” 2 Det förra sekelskiftets svenska tänkare Hans Larsons, 1862-1944, rustar oss inte minst genom sin term finlogik för att leva med paradoxer, konstruktivt och utan att ge upp i vår Linneuniversitetet. Masteruppsats. Yrkeskunnande och Teknologi. Hannes Rydell 9 längtan efter kunskap, bildning och vetande. Det är lätt att vifta bort det förvetenskapliga, men utan förvetenskapliga aningar kan man inte få syn på vetenskapliga faktum. Ledtrådar är först tysta, men de drar till sig nya fakta om man följer deras förslag och så fort det krävs, reviderar sina antaganden. Men Larsson betonar lika bestämt att intuitionen inte befriar från det rationella tänkandets lagar till förmån för ohämmad subjektivitet och ”genialt” godtycke. Mot sådana yttringar av romantisk självhärlighet står han alltid på vakt och tillåter inga kompromisser. Intuitionen följer logikens normer men tillämpar dem på ett finare och mer nyanserat sätt.” 3 Ett annat begrepp, nu från Aristoteles, är: fronesis. I korthet en praktisk klokskap som innefattar en etisk dimension. Både finlogiken och fronesiskunskapen knyter starka band till tid och plats. Därför blir de användbara för den som vill avtäcka, upptäcka och uppfinna kunnandet i, om och för sin yrkespraxis. Målet med texten är inte vetande om estetisk yrkespraktik utan i stället kunnande, i, om, för och genom dessa estetiska yrkesfält; alltså det partikulära, och därigenom bitvis allmängiltiga, inte det generella och alltid sanna

No description available.

No description available.

This work are based on two different stories which both describes the challenges in incorporating the children in work. In the first story we meet a 7-year-old girl, Nina. She is misunderstanding an art assignment. She is interacting with the pedagogue that is trying to understand what made Nina choose that specific picture. This pedagogue is doubting her teaching methods when she is faced with the fact that she does not understand Nina. In the second story we meet another child, Joel. Joel is faced with a punishment due to disobedience and the child is therefore risking to be excluded from a specific activity that he has looked forward to. The main point with this essay is to reflect and problematise in how our actions of participation with the children effects our work. We have used a hermeneutic method, based on reflection and interpretations of the stories. In our study, we have chosen to immerse ourselves in the concept of inclusion, what affects us as educators in our work on inclusion and the importance of our experience in this work.Our conclusion is that, despite all the knowledge and the experience we dedicated ourselves, we end up in situations where we do not know how we should act. But by reflect, discuss and share research and literature we will be able to get support on how we can deal with the dilemmas we encounter.

Den här undersökningen tog sin början i en vilja att få skapa och undersöka på ett lustfyllt sätt ochen vilja att göra motstånd mot det som inte kändes kreativt och lustfyllt, som istället gav mig prestationsångest.Jag har tagit inspiration från tidigare händelser och händelser som sker här och nu, tillexempel i vad jag kallar samtal, och jag gör min undersökning utifrån detta.Syftet har varit att försöka låta det som inspirerar mig, min kreativitet och min nyfikenhet ledavägen, att våga pröva att göra motstånd mot det som inte känns kreativt. Att göra motstånd genomatt göra det som inte känns kreativt till just kreativt. Att titta på vad som ger mig prestationsångest,vad som gett mig prestationsångest och försöka göra motstånd mot det. Att genom att vara självutlämnandeoch själv göra motstånd kanske kunna inspirera andra (framtida elever och andra) attvåga vara och göra detsamma. Att våga göra det som jag inte törs men älskar. Att våga är också attgöra motstånd. Jag har genom en rhizomatisk- och essäinspirerad autoetnografisk metod försöktmig på detta. Och genom en posthumanistisk filosofi. Genom en uppsats och en film.Och jag frågar mig:- Hur kan ett rhizomatiskt förhållningssätt i kunskapsskapande bli ett lustfyllt lärande?- På vilka sätt kan en autoetnografisk undersökning med ett performativt uttryck bli didaktiskastrategier?I resultatet kommer jag fram till att det essäinspirerande sättet att skriva och berätta på, där en prövandeoch försökande process görs möjlig, kan vara en väg till ett lustfyllt lärande. En process därkänslor och tankar tillåts ta plats vilka göra att undersökningen kanske tar helt nya riktningar åtoförutsägbara håll, likt rhizomets rötter.Att gestalta sin process och sina känslor, tankar, prestationsångest och lust genom en filmessä kanvara en form av didaktisk strategi, då det kan vara lättare, mer lustfyllt, eller både och att genomföraen autoetnografisk undersökning på det sättet. Att den tillåter ett mer performativt och friare berättandeän i till exempel en text. Att man genom en filmessä kan få göra motstånd mot regler ochkonventioner, som till exempel det linjära berättandet, vilket skulle kunna möjliggöra ett lustfylltlärande.

No description available.

Att måla essäistisktDenna uppsats beskriver hur ett konstnärligt samarbetsprojekt utvecklades mellan två konstnärer.Målet med projektet var att komma fram till ett dialogiskt arbetssätt utan att använda det verbalaspråket och beskriver hur arbetet förvandlades från egna monologer till ett måleriskt samtal.Med utgångspunkt i renässansförfattaren Michel de Montaigne och hans arbete med att iessäform reflektera och få kunskap om tillvaron undersöks essäskrivandet både somforskningsmetod och förhållningssätt. Centrala begrepp är Friedrich Nietschzes apollinskt kontradionysiskt och Friedrich Schillers beskrivningar av form-, sinnlig- och lekdrift. Uppsatsen är enmeta-essä med syfte att visa hur ett essäistist arbetssätt kan reflektera och lyfta fram den egna levdapraktiska kunskapen. / Painting essayisticThis essay-form paper depicts the development of an artistic collaboration between two artistswhere the purpose was to come up with a dialogical way of working without using verballanguage. It describes how this work developed from separate monologues to a conversation inpainting.Based in the the renaissance essayist Michel de Montagne and his reflections over andattempts to understand our existence I try to approach the essay as a form that can be utilized asa method as well as an attitude towards this. Central concepts are Friedrich Nietzsche´s »theApollonian» versus »the Dionysian» as well as Friedrich Schiller's descriptions of the formaldrive, the sensuous drive and the play drive. The paper is a “meta essay” about how theessayistic method can be used to reflect over and emphasize personal practical knowledge.Keywords:Essay,

I och med det allmänna mottagandet av Theodor Adornos filosofiska projekt har filosofins framställningsform, "der Darstellung", ofta kommit att betraktas som betydelsefull för projektets realisering. I introduktionen till ett av Adornos viktigaste verk om logik och ontologi, Negative Dialektik, publicerat för första gången 1966, skriver han att "…the presentation of philosophy is not an external matter of indifference to it but immanent to its idea." Föreliggande uppsats skall försöka att förstå och utveckla en läsning av den i citatet antydda relationen mellan framställningsformen och "filosofins idé". Detta genom att undersöka några logiska och ontologiska teser, centrala för Adornos filosofiska projekt, i samband med en uttolkning av framställningsformens grundläggande drag. Utgångspunkten i uppsatsen kommer att vara Alison Stones artikel, "Adorno and Logic". I den föreslår Stone att framställningsformens betydelse för Theodor Adornos filosofi skall förstås i ljuset av en antagen strävan hos Adorno mot en filosofins försoning. Uppsatsen kommer därefter att utveckla vad denna Stones föreslagna försoning kan innebära för Adorno givet att fler delar av hans filosofi, hans idéer om språk och erfarenhet, introduceras i läsningen av hans filosofiska projekt. Genom att uppsatsen frångår Stones exklusiva fokus på logik för att samtidigt följa hennes läsning med hänsyn till idén om försoning skall vi avslutningsvis se hur Adornos idéer om språket kan förstås som en förlängning av försoningen Stone föreslagit, och vidare hur språkets försoning, som åstadkoms i och genom framställningsformen, är en del av "filosofins idé".

Jag visade min då nya installation ”I wrote pen” för en klasskamrat som reagerade med en påminnelse om att jag har rätt att vara självsäker. Att jag borde vara försiktig med att ursäkta mina verk i och med att jag är kvinna. Jag sa att min inre konflikt var ett material och inte en ursäkt. Hon blev rädd att hon varit för hård. Jag fick dåligt samvete för att jag fick henne tro att hon varit för hård.