This is a scientific essay where I investigate and reflect on issues that have to do with conflicts and conflict management in school.The essay is based on a personal experience and is written from my professional experience in order to provide a greater understanding of the complex collaboration between educators and guardians. How do we best inform guardians when something happens to their children during the school day? Is it at drop-off and pick-up or are there other good contact routes? Conflicts are something we encounter throughout life, in many different contexts. Then it is important to learn how to handle difficult situations.School and leisure center are a social environment where large groups of people interact and integrate with each other. What do the governing documents say about the cooperation between the school and the home? My essay starts with a story about a self-experienced incident. It starts with a conflict in the schoolyard where the guardians afterwards needed to be informed about what happened to their child during the school day. The conversations with the guardians are completely different. One guardian is grateful for the information received about their child, while the other guardian directly assumes a defensive position. Why? How can we educators accommodate these "dissatisfied" guardians in a good way? I will examine myself and my own reflections. In the analysis I make use of my practical wisdom that I have accumulated through the experience I have. What can I become better atin the execution of my practical professional competence in the field? The conflict management models I use to reflect on my dilemma are “Cohan`s Conflict Pyramid” and “Mini Mediation” (Hakvoort & Friberg 2019). / Detta är en vetenskaplig essä där jag undersöker och reflekterar kring frågor som har med konflikter och konflikthantering att göra på skolan. Essän utgår från en egenupplevd situation och är skriven från min yrkeserfarenhet i syfte att ge en större förståelse för det komplexa samarbetet mellan pedagoger och vårdnadshavare. Hur informerar vi vårdnadshavare på bästa sätt när någonting hänt deras barn under skoldagen. Är det vid lämning och hämtning eller finns det andra bra kontaktvägar? Konflikter är något vi stöter på genom hela livet, i många olika sammanhang. Då är det viktigt att lärt sig hantera jobbiga situationer. Skola och fritidshem är en social miljö där stora grupper och människor samspelar och integrerar med varandra. Vad säger styrdokumenten om samarbetet mellan skola och hem? Min uppsats börjar med en berättelse om en egenupplevd händelse. Den startar med enkonflikt på skolgården där vårdnadshavarna efteråt behövde informeras om vad som häntderas barn under skoldagen. Samtalen med vårdnadshavarna skiljer sig helt och hållet åt. Den ena vårdnadshavaren är tacksam för information hen får kring sitt barn, medan den andra vårdnadshavaren direkt intar en försvarsställning. Varför? Hur kan vi pedagoger tillmötesgå dessa ”missnöjda” vårdnadshavare på ett bra sätt?  Jag kommer att granska mig själv och mitt eget handlande. I analysen använder jag min praktiska klokhet som jag samlat på mig genom den erfarenhet jag har. Vad kan jag bli bättrepå i utförandet av min praktiska yrkeskompetens inom området och vad innebär tyst kunskap imin yrkesutövning? Konflikthanteringsmodellerna jag använder för att reflektera kring mitt dilemma är ”Cohans konfliktpyramid” och ”Mini Medling” (Hakvoort & Friberg 2019).

This study is a close reading of how Shapeshifters (Sophie Vuković, 2017) and Inuti diamanten (Viktor Johansson, 2020) produce social criticism through essayistic forms. Using relevant research and theories on essay film, the first part of this study explores essayistic form in above mentioned films. It demonstrates how the use of voiceover, narrative structure and other filmic forms in Shapeshifters and Inuti diamanten can be described as essayistic. The second part combines the implications of the first part with theories on essayistic form and its capacity of societal critique. It reveals how an essayistic form allows these filmmakers to produce social critique in similar and different ways. Research about essay film is an expanding field of film studies that has become increasingly relevant in our postmodern society. Investigating a more personal, complex and open style of filmmaking, essay film studies offer new ways of making, watching and analyzing film. A shortage of attentiveness to essay film in Swedish film studies has urged this study to expand the research and explore essay filmmaking in contemporary Sweden.

Dialogseminariemetoden är en metod för livslångt lärande och utveckling. Det är också grunden för hela den mastersutbildning som den här texten utgör mitt examensarbete för. I det här arbetet börjar jag studera hur jag tolkar och använder dialogseminarie­metoden i mitt arbete inom erfarenhetsutveckling på Combitech AB, hur den spelar en viktig roll i min och andras yrkeskunnande, och hur den eventuellt påverkas av användandet av digitala möten. Genom enkäter, samtal och egna reflektioner skapas under arbetet fler nya frågor än det ges svar. Precis som det ska vara i det ständigt pågående lärande som är livet. Frågor och tvivel driver oss till utveckling. Reflektion och samtal säkerställer att upplevelser omvandlas till erfarenheter, som bildar grunden för framtida utveckling.

This text is an essay relating to a situation I was involved in where two different cultures caused a conflict in one of the pupils. The pupil was supposed to perform a swimming test and the parents wanted him/her to use full body clothing which the pupil had not done before. Because of this, the pupil suddenly was in conflict with herself/himself and I (the author) found myself in a situation where I felt torn between the purpose as an educator and the cultural values of the pupil. The purpose of my essay is to find an approach to the values of pupils and parents which sometimes affect my way of work. Our school curriculum states that we must prevent differences of gender but at the same time respect the culture of the individual. Several times I find myself trapped between cultural values from the pupil´s family situation and our educational purpose. How do I deal with this? How does switching between two cultures affect the pupil? The concept and perspectives that I am going to reflect on are interculturality, multi culturalism and I will also discuss heritage, environment, traditions, identity and the importance of the family. I will review myself and my own reflections. I will reflect upon how I use fronesis, my practical wisdom which I have gathered through experience. What can I improve when I use my professionalism within the cultural areas? Writing this essay, I still feel torn between the different missions. I always feel the need to act with the pupil´s best interest at heart. If this means I counteract gender patterns, so be it. In my opinion the culture doesn´t really matter because all individuals have the same value. The school simply cannot teach the pupils ethics and then not act accordingly themselves. / Den här texten är en essä och den utgår från en egen upplevd situation där två olika kulturer ger upphov till en konflikt hos en elev. Eleven ska utföra ett simtest och föräldrarna vill att hen skulle simma i heltäckande, vilket hen inte gjort tidigare. Det gjorde att eleven hamnade i en konflikt med sig själv och jag (författaren) hamnade i en situation där jag känner mig klämd mellan vad vårt uppdrag säger och elevens kulturella värderingar. Syftet med mitt arbete är att hitta ett förhållningssätt till elever och föräldrars värderingar som ibland påverkar mitt arbetssätt. I våra styrdokument står det att vi ska motverka könsskillnader, men samtidigt respektera individens kultur. Flera gånger ställs jag mellan vårt uppdrag och de kulturella värderingarna eleven har med sig hemifrån. Hur bemöter jag det? Hur upplever eleven det är att pendla mellan två olika kulturer? Begrepp och perspektiv jag kommer att reflekterar kring är interkulturalitet, mångkulturalitet och jag kommer även föra en diskussion kring arv, miljö, traditioner, identitet och familjens betydelse. Jag kommer granska mig själv och mitt eget reflekterande. Jag kommer använda mig av min fronesis, min praktiska klokhet som jag samlat på mig genom all erfarenhet. Vad är det jag kan bli bättre på i utförandet av min praktiska yrkeskompetens inom det kulturella området? Något jag kommit fram till i den här essän är, att känslan av att vara klämd mellan uppdragen kvarstår. Jag känner att jag alltid måste handla utifrån elevens bästa. Om det gör att jag motverkar att jag utjämnar könsmönster får det vara så. I mina ögon spelar kulturen ingen roll, alla individer är värda lika mycket, Vi i skolan kan inte lära ut värdegrunden till eleven, och sedan själva göra tvärtemot.

This essay is about the teaching of preschool children. Teaching as a term is recently included in the preschool's curriculum and as it is a loaded concept in the preschool world, it affects the practice of preschool teachers. The purpose of this essay is to try to investigate what the concept of teaching means from the perspective of the preschool. My research questions are as follows: * What does teaching in preschool mean? * How is teaching done in practice at preschool? * What is good teaching and how is it created? To get answers to these questions, I have done participatory observations where I observed two experienced preschool teachers in their work with the children. This text is written in the form of an essay which is also seen as a research method. By starting from self-perceived situations that remain and gnaw at me, and reflect on these from different perspectives, I can develop my understanding and my practice when it comes to teaching in preschool. The essay discusses the introduction of the teaching concept into the world of preschool, which is considered problematic since the concept is often linked to the school's practice and to mediation education. Depending on how understanding of teaching as a concept is done, there are perceived differences affecting how the preschool teacher performs his or her teaching. The essay also discusses how different theories on homing processes and children's influence affect the teacher's teaching. It also appears that different teaching environments can be distinguished in preschool´s activities and these are created by the preschool teacher based on different theories of practice. The kind of teaching environment offered to children affects the cognitive content of the activity thus the quality of the teaching. Quality and measurability are also in the essay discussed in the context of preschool. One point of view that is highlighted is that the introduction of the concept of teaching and a more goal-oriented approach has to do with society's need for quality assurance. From a perspective of quality that is instead characterized by the ability to perform a good judgment, a more conscious understanding of teaching in the preschool becomes important. One of the conclusions is thus that the art of teaching in preschool has practical knowledge to do, which requires experience and ability to reflect in a thoughtful manner.

In the beginning of the 2004 video essay Los Angeles plays itself, the Hollywood critical film theorist Thom Andersen states ‘The city is big. The image is small’. What Andersen refers to, as a long-time citizen of Los Angeles, is the way Hollywood tends to create a romanticised and narrowed image of its city through film. The three-hour long documentary by Andersen is built up mainly by the use of clips from different Hollywood movies through its history of filmmaking. By representing and reproducing these clips, he examines the ways the city has been depicted through decades. Utilizing and disassembling these misinterpreted images and stories, Andersen creates his own story which further reveals what he believes to be the truth. What interests me in Andersen’s case is the way he works with a city and its architecture, displaying the embedded social and political structures, by twisting the perspectives through the use and repetition of these historically recognizable clips. When he takes something that already exists and alters its presence or meaning, other questions might be evoked, making it more visible by exposing its opposites.

No description available.

Titel: Alla våra samtal...- En vetenskaplig essä om kollegialt lärande, relationer och språk. Syftet med denna vetenskapliga essä är att undersöka kollegialt lärande, relationella perspektiv och språk inom fritidshemmet. Essän tar sin grund i berättelser från våra egna yrkeserfarenheter för att reflektera över vårt eget problematiska handlande. Detta för att finna verktyg för att hantera komplicerade samtal. De metoder vi använt för undersökningen är vetenskaplig essä och deltagande observation. I detta har vi tagit stöd av tre teoretiska perspektiv; kollegialt lärande, relationell pedagogik och social konstruktivism. Det vi kom fram till genom våra reflektioner var de positiva effekterna av kollegialt lärande, vikten av att arbeta med relationer inom kollegiet och språkets roll inom olika relationella konstellationer. / Title: All our conversations…- A scientific essay about collegial learning, relations and language. The purpose of this essay is to examine collegial learning, relational perspectives and language in the context of school-age educare. This essay is based on our own working experiences to be able to reflect over our own problematic behavior. The reason for this is to find tools to deal with complicated conversations. The methods we used to examine this are the writings of a scientific essay and a participant observation. To support this we have used three theoretical perspectives; collegial learning, relational pedagogy and social constructivism. Our conclusions are that through our reflections we could see the positive effects of collegial learning, the importance of working with relations in the college and the part language plays in different relational constellations.

Master essä skriven i relation till examensutställningen av tvillingskulpturen Homo digitalis på galleri Mejan. Rukets sal är även en kortare utdrag av filmprojektet; Mina sanna lögners historia som under 2017 är under utveckling år 2017 med stöd av Region Jönköpings Län. I den här berättelsen, ”Mina sanna lögners historia”, berättar jag historien om relationen mellan Dag och mina forna vänner ur en serie avgörande ögonblick som har skapat och format den person jag är idag. Det ska dock inte vara en historia som handlar om mitt liv, utan jag använder min bakgrund som medel för studie i att berätta ”livet som formar oss”. Det är också en historia i Jönköping där jag även kan komma åt det andliga tillståndet i skapandet av en identitet. / Homo digitalis - Skulptur Mitt Master Examensprojekt går efter titeln Homo Digitalis och är en direkt utveckling av det mitt Kandidatexamensprojekt ”Homo sacer” - Konstdokumentär 60 min - som kom att tävla i ett flertal nordiska och internationella filmfestivaler. I Homo Digitalis har jag hittat en form och en process som kommer sträcka sig bortom min masterutställning med planer för en fortsatt utveckling under 2017-18. Det är framförallt en väldigt resurs- och tids-krävande process med ständiga materialtester och en metod som tvingar en att bl.a sy för hand, jobba med enstaka hårstrån eller skulptera hudstruktur. Jag är intresserad av samtidsmänniskan. Hur en människa skapas. Hur vi idag bygger våra identiteter mellan den digitala världen och den fysiska världen. Begrepp som sanning, moral, verklighet, lögn mm. blir allt mer flytande begrepp. Titeln Homo Digitalis vittnar om det tillståndet samt samtidigt som minpraktik är fysiska objekt. I det digitala konstruerar vi hela tiden egna unika identiteter med en ny typ av kommunikation. Samtidigt är det en värld bortom individens kontroll med en potential till att växa ut på sätt vi inte är förmögna att förutse. Dessa fria utväxter har blivit en metod jag fört över i min skapande process med skulpturerna i Homo Digitals. En sensommarmorgon 1983, förlöstes jag och min tvillingbror Jacob med kejsarsnitt på sjukhuset Ryhov i Jönköping. Båda våra föräldrar är läkare och vår mor, Maria-Pia hade av ren nyfikenhet begärt att få bevakade hela operationen. Hon fick som alla andra ligga på ett operationsbord klädd i gröna operationsdukar. Undantaget var en spegel som de monterat upp ovanför magen. På så sätt kunde hon blicka rakt in i sig själv när de skar upp buken och plockade ut de två främlingar som idag är jag och min bror.  I tanken vänder jag först alltid bort blicken. Jag blir orolig och förstummad inför hennes val att blicka in i vad jag upplever som en paradox. Samtidigt är det en blick som jag ständigt försöker förstå, för den går inte att värjas sig från. Om jag kan titta, så måste jag titta. Berättelsen om vår födsel har alltid följt mig med enorm fascination och förankrat ett starkt intresse för det stora allmänmänskliga och det lilla specifika i landstingsmiljöns enorma spännvidd mellan födsel och död. Tvillingskapet och min omgivnings gudsfruktan (Bibelbältets högsäte Jönköping) skulle också komma att bli omständigheter som personligen influerat och fortsätter att influera mitt konstnärliga skapande. I min moders blick in i sin egen livmoder formulerades min första fråga; vad skapar en människa? Det är en fråga om individen och den fria viljan. Frågan vänder jag framför allt mot materialet, estetiken, kulturen och genetiken som ständigt omger oss och formar oss som människor i vår vardag.  Som konstnär rör jag mig över flera discipliner men jag har en fördjupad kunskap inom film och skulptur. När jag skapar så arbetar jag hela tiden mot att göra verket autonomt. Det gäller på flera plan. I processen och skapandet av skulpturen är det viktigt att den tillslut tar kontroll över sig själv och blir något som är bortom min kontroll. Jag vill alltså göra mina verk självständiga. Mitt intresse för individen som kan argumenteras till att vara en viljelös kropp, styrd av massan, har gjort att jag vill frigöra mina skulpturer från mina egna konventioner och fördomar. Jag har därför utvecklat olika metoder, som gör att det inte fullt går att förutse skulpturens form och rörelse. När jag skapade skulpturerna Homo digitalis, Infant Gaze, Fetus och The tyranny of intimacy så arbetade jag hela tiden med principen att det ska finnas motstånd i de textila formerna. Det har gjort att jag varit tvungen att forcera ihop en t.ex rund form med en kantig form. Så fort formerna började följa varandra mot något behagligt, avbröt jag och forcerade istället på en ny form som inte vill passa in. Resultatet blev kroppar som befinner sig i en ständig kamp mot mig och min process. Som uppstoppade gossedjur är Skulpturerna representationer till läran om livet samtidigt har min metod fått givit kropparna en performativ kvalité av att vilja vrida sig ur sin egen kropp.  Historien om vår födsel utvecklades vidare att jag kom ut lealös, tyst och oförmögen att andas vart på jag omedelbar forslades vidare till barnakuten. Undertiden fick min tvillingbror Jacob landa tryggt i min moders varma famn. Några timmar senare kom barnmorskan in på rummet och meddelade glatt att; Nu kommer han! Min mor tittade då upp med en förundrad blick och frågade; Vem?  Jag fick en dotter för två år sen. Hon föddes med akut kejsarsnitt vilket jag likt min mor kunde bevittna via en reflektion i operationslampan. Det var dock inte jag som låg på operationsbordet, lik väl var hela mitt väsen fyllt av motstridiga känslor. Det skulle visas sig att det inte var det fysiska ingreppet som kom att påverka mig. Istället var det upplevelsen av min dotters faktiska resa från ickeexistensen i mörkrets och dödens domän, in till vår fysiska verklighet av kött och blod. Känslan drabbade mig hårt redan vid första ultraljudet. Ett vetenskapligt redskap utformad med en egen estetik redovisade tydligt formen av en kropp som är bunden till mig. Det var en stor metafysisk upplevelse som följt med mig in i konsten.  Samtidigt som jag har lyckats närma mig min moders blick i konsten, har jag bara har skrapat på ytan av hur jag i framtiden kan skulptera mer precist och fokuserat. Den tyngd och kraft som t.ex landstingsfilten bär på är för mig en avgörande upptäckt i mitt arbete. Jag tycker att skapande är en ständig kamp av sökande efter mening. Därför ser jag det inte längre som att jag enbart skulpterar med faktiska material (latex, tyg landstingsfiltar, bandag, stoppning mm.) utan materialen i sig, skapar en ytterligare immateriell kropp som tar form i betraktaren. Det är materialens inneboende konnotationer som skapar den immateriella kroppen. Det innebär att min praktik till stor del går ut på att söka efter unika material med en större innebörd än dess faktiska materialitet och praktiska betydelse. Därför är det min ambition att ständigt leta vidare efter nya material som med liknande kvalitéer, gärna i en större internationella kontext. I våras började jag t.ex med att söka Europa efter material med en gemensam och bindande egenskaper.  Mötet och förhållandet till ”den andra” är en annan viktig punkt i mitt arbete. Det ligger också i direkt relation till mitt intresse för tvillingskapet. Homo digitalis är en tvillingskulptur. Det är två kroppar som förhåller sig till varandra vilket inte tvingar betraktaren intellektualisera sitt möte och sig själv med skulpturen, utan skulpturen har redan en pågående dialog. Det blir också ett sätt för mig att göra skulpturerna så självständiga som möjligt. Jag är inte Jehovas Vittne och har aldrig varit troende. Däremot har jag vuxit upp med många vänner som tillhört trossamfund och bland dem har Jehovas Vittnen varit den mest intressanta. Det är bräckligheten som fascinerar mig, hur lätt de kan bli kontaminerade och måste därför skärma av sig mot människor med en annan världssyn. De lever alltså inom en väldigt tydligt ramverk med en förklaringsmodell om existensen som bygger på att välja bort och forma om verklighetens beståndsdelar. För mig kristalliseras detta fenomen i Jehovas Vittnen och blir ett material jagkan använda.  Det är min övertygelse att vi alla tolkar världen utifrån liknande kollage av tvivelaktiga grunder. För vi har alla våra förklaringsmodeller där vi selektivt komponerar en värld vi kan förstå. För mig är det bara i konsten som verkligheten är fri att vara vad den vill. / <p>Källanvisningar är av konstnärliga skäl exkluderade. Önskas information om det; kontakta kuylenstierna.dag@gmail.com</p> / Homo digitalis / Mina sanna lögners historia

Det här är en fritt utforskande uppsats där jag undersöker min konstnärliga praktik genom samlandet av olika material som utgångspunkt. Uppsatsen bär på min längtan efter möten och ger mig tillåtelse att fundera över saker utan att bestämma något. Ibland tar den formen av essäer, andra gånger som brev, men även som tankegångar genom andra personer som jag är intresserad av. Jag vill använda mig av text som ett material att lägga bredvid min praktik för att förkroppsliga de idéer, känslor och tankar som vanligtvis mynnar ut i skulpturala verk. Uppsatsen innehåller element som är återkommande i min konstnärliga praktik, t.ex. samlande av material, ett intresse för vad språk är och gör, en poetisk inställning till världen och ett behov av att se naturen inom och omkring oss. / This is an explorative and associative essay where I look into my practice through the collection of different materials as a starting point. With a mix of short essays, letters and quotations from people that interest me, it is an attempt to materialize the immaterial space where the knowledge production in my practice occurs. I aim to use text as a material to embody the ideas, thoughts and feelings that are often the predecessors of my sculptural works. The essay deals with themes such as collecting, communication, poetry, culture and nature.