I våra Svenska skogar finns ett stort kulturarv i form av fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Lagen skyddar de båda klassificeringarna, men där fornlämningar har ett starkare lagskydd än övriga kulturhistoriska lämningar. Det finns många olika typer av lämningar, där färdväg är en lämningstyp som riskerar att ta stor skada när den omgivande skogen ska avverkas. Lämningstypen färdväg är en del av en vägsträcka som idag inte brukas. Denna undersökning ämnar försöka skapa en klarhet i om det råder skillnad i hänsynen man tar till lämningstypen färdväg beroende på vilken klassificering lämningen har samt hur vida kulturstubbar kan förhindra förstörelsen av dessa lämningar. För att försöka skapa förståelse inom detta har en skadeinventering utförts, där tio lämningar har ingått i undersökningen, spridda över kommunerna Kristianstad, Bromölla, Östra Göinge, Höör och Hässleholm. Resultatet av denna inventering visar att fyra av de tio lämningarna har tagit skada och tre av dessa är övriga kulturhistoriska lämningar. Gällande kulturstubbar är resultatet jämnt fördelat mellan att det finns kulturstubbar och att lämningarna är skadade kontra inte skadade.

Skogsbränderna har en stor betydelse för den biologiska mångfalden. Det brandpåverkade landskapet och dess dynamik skapar viktiga substrat och livsmiljöer för många pyrofila arter. På grund av att skogsbränderna har minskat i antal sedan 1800-talet, har kontrollerade naturvårdsbränningar utförts som ett komplement för dessa sedan 1980-talet. De kontrollerade naturvårdsbränningarna skapar de miljöer och substrat som många arter är beroende av. Eftersom tidigare mänsklig verksamhet satt prägel på skogarna återfinns idag ett stort antal fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i skogsmarkerna. Det är en utmaning att utföra naturvårdsbränningarna så att dessa lämningar inte skadas. Det råder också en brist på tydliga riktlinjer om hur Länsstyrelserna ska förhålla sig till naturvårdsbränningar i områden med lämningar. Denna studies syfte var att undersöka vilken inställning Länsstyrelserna har till naturvårdsbränningar i områden med fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar. Nyckelord: Naturvårdsbränningar, fornlämningar, övriga kulturhistoriska lämningar, Länsstyrelsen Keyword: Prescribed burnings, ancient remains, other cultural-historical remains, County Administrative Boards

No description available.

Bread is an important cultural and social marker, and it occurs in many contexts, often preserved as carbonised. However, as bread fragments are typically small and anonymous, their total value of them is not appreciated. Often bread material is grouped simply as organic and not considered. Material from Late Iron Age and the early Medieval times Gamla Uppsala, Valsgärde, and Gnista (Uppland County, Sweden) is analysed here. In this text, both settlement and ritual contexts were taken into consideration in the trends concerning bread production and/or consumption. This thesis aims to establish a protocol for distinguishing bread from other carbonised materials, including a macroscopic description that can be used in the field. Micro morphological and lipids analyses are relevant resources to study charred bread-like fragments recovered in archaeological contexts. Other laboratory methods, including FTIR, GC–MS, and GCIMS, were used alongside these methods. Experimental archaeology allowed for the build-up of a list of references to compare the material collected in the field. Developing a method to study these remains sheds light on the cultural value of bread, one of the most spread foodstuffs, and its connections with conviviality. / Bröd är en viktig kulturell och social markör, och det förekommer i många sammanhang ofta bevarat som förkolnat. Men eftersom brödfragmenten vanligtvis är små och anonyma, uppskattas inte deras fulla värde. Brödmaterial sorteras ofta endast som organiskt material och tas inte i vidare beaktning. Material mellan yngre järnålder och tidig medeltid från Gamla Uppsala, Valsgärde och Gnista (Upplands Län, Sverige) analyseras här. I denna text har både bosättnings- och rituella sammanhang beaktats för att undersöka trenderna kring brödproduktion och/eller konsumtion. Denna uppsats syftar till att identifiera bröd från annat förkolat material inklusive en makroskopisk beskrivning som kan användas i fält. Mikromorfologiska analyser och lipidanalyser är relevanta metoder för att studera förkolnade brödliknande fragment från arkeologiska sammanhang. Vid sidan av dessa metoder användes andra laboratoriemetoder, som inkluderade FTIR, GC–MS och GCIMS. Experimentell arkeologi gjorde det möjligt att bygga upp en lista med referenser för att jämföra det material som samlats in i fält. Dessa metoder används för att belysa det kulturella värdet av bröd, ett av de mest spridda livsmedlen och dess kopplingar till social gemenskap.

Uppsatsen problematiserar 1850-årsgränsen i den svenska kulturmiljölagen (1988:950) och dess konsekvens för bevarande av fasta lämningar daterade efter årtalet som inte får lagskydd. Texten analyserar möjligheten för arkeologiska undersökningar av kontexten kring de fasta lämningarna från nyare tid. Det teoretiska perspektivet betonar värdet kring dessa lämningar. Metoden i uppsatsen är en komparativ analys mellan denna situation i Sverige och Norge. Eftersom det senare landet har ett kapitel i motsvarande kulturminneslag som har möjligheten att skydda lämningar oavsett tidsperiod. Resultatet visar på att 1850-årsgränsen generellt har en påverkan på fasta lämningar nyligen förfluten tid, men bevarandet och möjligheten till arkeologiska undersökningar påverkas även av övriga föreskrifter i lagen och andra faktorer. / The thesis problematizes the 1850 dating provision in the Swedish Historic Environment Act (1988:950) and its consequences for conservation of remains with no law protection, dated later than the year. The text analyzes the possibilities for archaeological research of the context of remains from recent time periods. The theoretical perspective aims to recognize the value of these recent remains. The method in the thesis is a comparative analysis between the situation in Sweden and Norway, because of the latter's chapter in the country's Act concerning the cultural heritage with the possibility to protect remains from every time period. The result is that the 1850 provision has an effect on recent remains, but the conservation and possibilities for archaeological investigation depend on other provisions in the law and other factors as well.