Denna uppsats undersöker romanen Ful som skildrar en dystopisk värld. Romanenuppmärksammar utseende och skönhet i olika omfattningar. Därför valdes en kvalitativ textanalys som kombinerades med en litterär tolkning av romanen utifrån ett sociopoetiskt perspektiv. Ytterligare genomfördes en tematisk analys där det framkom två tydliga teman i romanen, skönhetsideal och identitetsskapande. Fortsättningsvis undersöker uppsatsen hur det går att arbeta med genren science fiction i didaktiska kontexter. Baserat på den utvalda romanen kommer ett urval av citat att presenteras och analyseras för att visa bredden på relevanta teman som romanen lyfter fram. Resultatet i denna uppsats påvisar flera didaktiska möjligheter med Ful, eftersom den belyser flera relevanta samhällsaspekter som går attj ämföra med samtiden utifrån speglingsteorin.

Romanen ”Is” utspelar sig i en fiktiv framtid och skildrar ett Sverige i svallvågorna avklimatförändringarna. Landet styrs av auktoritära högerpartier som har infört strikt kontrollpå befolkningstillväxten genom att unga män steriliseras efter att ha donerat spermaoch senare i livet får ansöka om att skaffa barn.Inom ramen för det här arbetet skildras samhället ur två perspektiv:1. Chinua kommer som flykting till Sverige och försöker starta ett nytt liv, men möterhårt motstånd från både samhällsapparaten och befolkningen. I desperation tvingashan sälja sin kropp, eller snarare sina spermier, till barnlösa kvinnor.2. I det inhägnade samhället Gränna bor Arwen och Viggo. De har fyra barn och ärbåda högt uppsatta i samhällsadministrationen och näringslivet. Arwen är den mest karriärmässigtdrivna, medan Viggo känner sig mer utanför. Skillnaderna mellan dem växeri takt med att samhället radikaliseras och de driver sakta isär, samtidigt som de vinnläggersig om att upprätthålla en polerad fasad.Syftet är att skildra ett framtida Sverige ur flera perspektiv så att möjliga svagheteroch styrkor visas upp. Chinuas perspektiv utgår från positionen ”ute, vill in”, en personsom utan eget förskyllande befinner sig utanför gemenskapen och kämpar för att bli endel av den. Chinua har tidigare försökt hitta en plats i andra europeiska länder, menmisslyckats och därför tagit sig vidare till Sverige. Arwen och Viggo-perspektivet äristället ”inne, vill vara kvar”, vilket ger möjlighet att gestalta den styrande delen av samhället,där de som passar in och tror på systemet lever.Planen är att i framtiden utöka romanen med ytterligare två perspektiv: ett om detbarndrömmande paret Jani och Dani, som får avslag på sin ansökan om att skaffa barn(också ett ”inne, vill vara kvar”-perspektiv, men underifrån); ett om de som valt att lämnadet nya Sverige och försöka bygga en alternativ gemenskap längre norrut (”ute, villvara ute”). Inom de respektive perspektiven är det också meningen att det ska finnas nyanseroch glidningar, och centrala personer kommer att skifta tillhörighet.Till planen hör också att vidareutveckla världsbygget med centrala frågor som temperaturhöjningoch havsnivåhöjning och deras bredare konsekvenser, samt att utforskaframtida teknisk utveckling och dess effekter på samhället och hur människor umgås.

I det här arbetet undersöker vi hur dystopisk skönlitteratur kan förbereda elever till att bättre hantera katastrofer i framtiden men också hur dystopierna kan fungera som didaktiska verktyg för värdegrundsarbetet. Vi undersöker om arbetet med dystopier i skolan kan främja elevernas framtidstro, sökandet efter identitet samt det kritiska tänkandet. Studien utgår från litteraturdidaktikern Malin Alkestrands teori som återfinns hennes två böcker: Magiska möjligheter (2016) och Mothers and murderers (2021). De dystopiska skönlitterära verk som vi valt att analysera är: 1984 av George Orwell (1949), Det sextonde året av Kim Ligett (2020) och de tre böckerna i Divergent - serien av Veronica Roth (2012, 2013, 2014). Vi har valt att utföra en tematisk närläsning av de valda romanerna. I stöd av flera teoretiker och värdegrunden har vi diskuterat vårt analyserade resultat. Resultatet visar att arbetet med dystopisk skönlitteratur kan öppna upp för samtal kring etiska förhållningssätt och kritiskt tänkande. En del av de valda romanerna är mer lämpade än andra att använda sig av i undervisningen. Dock finns teman i alla de romanerna som kan motivera eleverna till att potentiellt bli mer aktiva medborgare och bli bättre förberedda för framtiden, därav fungerar de som didaktiska verktyg. Pedagogen måste vara medveten om problematiken som kan finnas i romanerna och synliggöra de värden som skolan ska förmedla till sina elever. Ett skönlitterärt verk kan inte vara utan eller med didaktisk potential.

Jag vet inte vem jag är längre, min rädsla styr mig. Jag är bunden till att alltid planera, att alltid vara förberedd på att vad som skulle kunna hända. Jag griper hårdare om mina nycklar när mörkret kommer och håller koll på min omgivning. Hur många tänker som mig? En undersökning av SCB från 2017 visar att var femte kvinna har avstått från att gå ut på kvällen på grund av oro för att bli överfallen. Tre olika smycken skapta i hopp om att de aldrig ska behöva användas. Ett projekt för oss som är rädda att gå hem efter att mörkret fallit. En ögonöppnare, för dem som aldrig har förstått skräcken som tar över våra kroppar. Smyckena bildar tillsammans en stridsutrustning, tillverkade i desperation för att finna tryggheten. Samtidigt tvingas dem till ett samarbete med kroppen, liksom en bur. Är detta vår dystopiska framtid för att känna oss trygga när mörkret fallit? Jag vill genom detta visa upp en orättvisa som sker när otroligt mycket ansvar läggs på de som känner sig utsatta. Det är vi som måste känna oss sårbara, det är vi som får skydda oss själva, och vi som blir utsatta får stå ut med konsekvenserna. Jag hoppas på att genom dela min historia kunna få andra att fortsätta denna diskussionen och sprida detta viktiga ämne. Jag vill inte behöva klä mig för strid varje gång mörkret har fallit. Jag ska inte behöva vara rädd, jag vill kunna leva mitt liv. Jag vill känna mig fri. Jag vill kunna gå ut och se på stjärnorna istället för att titta bakom mig, framför mig och runt omkring mig. Jag vill inte att detta bara ska vara en dröm

Uppsatsens syfte är att analysera samt jämföra två svenska dystopiska romaner, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru (2017) och Händelsehorisonten av Balsam Karam (2018). Analysen består av två delar: den första delen undersöker i vilken mån romanerna kan beskrivas med hjälp av teorin om ”critical dystopia” och den andra delen undersöker aspekter av intersektionalitet i romanernas gestaltning av etnicitet och kön. I varje del görs först en analys av varje roman, följt av en jämförande analys. I analysen framkommer att hoppet är ett återkommande tema i de båda romanerna och någonting som kan säga driver intrigen framåt. Den intersektionella analysen framhåller hur romanerna på olika sätt lyfter frågor om etnicitet i förhållande till kön, men även klass. Könsaspekten är särskilt framträdande i Händelsehorisonten, men mer nedtonad i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Analysen visar på två tillvägagångssätt för diskussion av rasism, klass och kön och antas vara två exempel på vad samtida dystopilitteratur anser relevant att lyfta i vårt samhälle.

This paper investigates the science fiction novels of Swedish crime writer Per Wahlöö, most famous for his collaboration with his writing partner Maj Sjöwall on the ten Martin Beck mysteries. During two important years, 1964 and 1968, Wahlöö wrote the novels Murder On the 31st Floor and The Steel Spring, set in a near future land ruled by a social fascist power structure where political opposition is eradicated. The pretexted notion of this paper is that these novels consists of extensive quantities of criticism against the Swedish welfare state and the monopoly-capitalistic Swedish press during the sixties. Through the lens of science fiction theory and the notion of the novels as historical sources this paper concludes that Per Wahlöö´s science fiction becomes a bridge between the classic Swedish detective novel and the new social critic crime fiction in the style of Sjöwall-Wahlöö and others. The novels are also representations of the historical process in the mid-sixties during the radical turn: the sci-fi novels as social criticism of the contemporary society – an utopian flare. Other conclusions of this paper are the connections between Wahlöö´s novels and marxist critical theory as well as their relation to the Swedish labour literature´s view on the individual in the modern society. Especially Murder On the 31st Floor forebodes a lot of the radical marxist criticism so widely spread in the latter part of the sixties.

Abstract     We humans are hard on our planet, how long will it take before Mother Nature bites back and call on the Apocalypse, to reset the poisoned earth and begin anew. My project is largely about criticism of how we live today in the western world, how I with an arts and crafts, criticize an unsustainable lifestyle. I have with an exciting combination of popular culture, craftsmanship and the critical design portrayed the Apocalypse with a storage cabinet. / Vi människor sliter hårt på vår planet, hur lång tid tar det innan moder natur biter ifrån och kallar på apokalypsen, för att nollställa den förgiftade jorden och börja om på nytt. Mitt projekt handlar till stor del om kritik på hur vi idag lever i västvärlden, hur jag med ett konsthantverk kritiserar en ohållbar livsstil. Jag har med en spännande kombination av populärkultur, hantverkskonst och critical design gestaltat apokalypsen med en förvaringsmöbel.

I den här uppsatsen har jag gjort en tematisk läsning av de dystopiska ungdomstrilogierna Hungerspelstrilogin, Divergenttrilogin och Legendtrilogin, vilket jag har gjort med fokus på temat kosmetika och utsmyckning. Syftet var att undersöka de genusmönster som existerar kring kosmetikan och utsmyckningen, liksom dess förhållande till klass och ålder. Jag kommer i uppsatsen fram till att kosmetika och utsmyckning bärs frivilligt av överklass och onda karaktärer och att det tvingas på de flickor, och i viss mån även de pojkar, som är böckernas huvudpersoner. Böckerna tycks bekräfta åsikten att kosmetikan är något förkastligt och påtvingat av patriarkatet. Tvånget kommer dock i böckerna inte enbart ifrån patriarkatet utan också från överklassen. Uppdelningen mellan vad som är okej för flickor och pojkar att bära ser i stort sett likadan ut som i dagens samhälle, trots framtidsskildringens möjligheter att måla upp något nytt. De som frivilligt bär kosmetika och utsmyckning är oftast farliga, såsom onda ledare eller förtryckande överklass. Det feminina nedvärderas i böckerna mer än det könsneutrala (även om kritik kring det neutrala också förekommer) och det kvinnliga nedvärderas starkare än det flickiga. Även om flickorna finner att dekorationen kan vara användbar har den litet eller inget värde då den inte fyller en annan funktion än skönhet. Resultatet blir destruktivt då flickor och kvinnor vänds mot varandra och sig själva. Dessutom blir ramen för vad som är okej snävare då de både ska vara vackra, men inte bry sig om det. Det bekräftar också de genusmönster och förväntningar som säger att flickan ska vara passiv och vacker.

I denna uppsats undersöks två dystopiska romaners samhällskritiska funktion och didaktiska potential för gymnasieklassrummet. Materialet som analyseras är Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse (2017) (originaltitel The Handmaid’s Tale 1985) och Kazuo Ishiguros Never Let Me Go (2005) (originaltitel Never Let Me Go 2005). Utifrån ett ekokritiskt och litteratursociologiskt perspektiv analyseras bland annat de olika typerna av samhällsfrågor som: förtryck, hållbarhet och teknologisk utveckling, också i relation till tidigare forskning inom området. Utifrån analysen hålls också en diskussion om huruvida romanerna innehåller material som bör och kan förvaltas i ett gymnasieklassrum. Analysen visar bland annat att det skulle gå att arbeta parallellt med romanerna i ett klassrum då de tar upp liknande ämnen på olika sätt. Både förtryck och miljöetiska frågor är centrala ämnen som behandlas i båda romanerna och olika faktorer som påverkar karaktärernas status i de samhällen de lever i behandlas. Analysen visa också att dessa romaner, trots att de är utgivna för en vuxen publik, är lämpliga att använda sig av i arbetet med skönlitteratur i gymnasieklassrummet.

My aim with this essay is to analyse how the theme of sexuality and love in two dystopian novels – We  (1924),  by Yevgeny Zamyatin and Kallocain  (1940), by Karin Boye – relate to “the modern project”, a term I use to identify a cluster of important ideas that profoundly impacted society in the first decades of the 20th century. My analysis is based on a theoretical point of view claiming that dystopian novels present a critical perspective on society, and that they deal with issues, problems and values specific to the period in which they were written. Using a comparative method, where “the modern project” works asan “Ansatzpunkt”, I explore a variety of texts studying the theme of love and sexualityin We  and Kallocain  from different perspectives. I further discuss how both novels criticize societies where some of the ideas from “the modern project” are realized in unexpected ways: the “bourgeois family” is gone and the state performs some of its duties, sexuality is reduced to biological needs and reproduction, and love relationships are seen as egotistical and irrational. Even though these societies are trying hard, they can’t stop their citizens from using love and sexuality as a means to connect to one another and build a resistance. My conclusion is that both Zamyatin and Boye most likely were inspired by the writings of Sigmund Freud, who at that time was highly influential. In this light their novels can beinterpreted as presenting the human libido (We) and insights gained through psychoanalysis (Kallocain) as defences against collectivistic totalitarian states.