Synen på litteratur har under senare tid vidgats, då kanon har fått sällskap av nyutgiven litteratur. Skolor köper in klassuppsättningar av populärlitteratur i undervisningssyfte och tröskeln mellan "ett högt och ett lågt" är inte längre lika hög. Syftet med läsningen är bland annat att hjälpa elever att utveckla ett demokratiskt synsätt. Den här uppsatsen argumenterar för att populärlitteraturen borde få större plats i undervisningen i svenskämnet och med stöd i tidigare forskning analyseras Hungerspelen av Suzanne Collins utifrån det intersektionella perspektivet med fokus på köns- och klasstrukturer.                       Undersökningen visar att Hungerspelen innehåller flera viktiga faktorer som kan inkluderas i litteraturundervisningen, inte minst i utvecklandet av elevens demokratiska förhållningssätt och självinsikt. Ett av de huvudsakliga fynden rör Katniss rörlighet inom ramarna för Panems maktstrukturer och kan ses som en avgörande faktor för hennes klassresa och uppbrott med sin föreskrivna könsroll.

Omkring 30 elever i de senare åren av gymnsieutbildningen fick av mig diskussionsuppgifter i vilka de skulle jämföra en svensk översatt text med dess originalversion på engelska. Sammanlagt svarade 17 elever på uppgifterna. Genom frågor för enskilda reflexioner inom ämnet, samlade jag mycket information vilket jag sedan kom att använda för att resonera kring min huvudsakliga fråga. Frågan behandlar hur personer utan nämnvärda förkunskaper eller intresse inom översättningsteori reagerade på en översatt text i jämförelse med dess originalversion. Diskussionsuppgiften genererade goda reflexioner hos ungdomarna som kan liknas vid dem som förs inom de teoretiska skolorna. Eleverna fann vissa nyckelbegrepp och kom även med nya idéer som jag inte hade funderat över. Genom elevernas funderingar kunde jag sedermera skapa jämförelser mellan dessa och de teoretiska skolornas begreppsvärld och innehåll. Man kan dock påstå att även utan att vara initierade i ämnet kunde ungdomarnas resonemang jämföras med de teoretiska skolornas diskussioner.

Syftet med uppsatsen är att analysera Suzanne Collins skönlitterära Hungerspelen-trilogi och finna uttryck för klass, som sedan ska kopplas till gymnasieskolans värdegrund. Detta för att ge legitimitet åt att tala om klass i klassrummet och arbeta med värdegrunden utifrån ett skönlitterärt verk. Teorin bakom analysen är primärt en marxistisk klassanalys, med inslag av Weber och det sociologiska begreppet social stratifiering. Metoden som används är närläsning. Resultatet visar att det finns många uttryck för klass i trilogin, och att flera av dessa kan kopplas samman med värdegrunden. Inga anspråk görs på att formulera en plan för hur lärare kan tala om klass i klassrummet, utan klassanalysen och kopplingen mellan det skönlitterära verket och värdegrunden fungerar snarare som en legitimering för att tala om klass och som en grund att bygga vidare på.

Avsikten med uppsatsen är att undersöka vilken funktion mat har i romantrilogin Hungerspelen samt vilket budskap som därmed förmedlas genom maten som symbol. Med hjälp av Hans Biedermanns Symbollexikonet tokas de olika råvaror som förekommer i maten i Hungerspelen för att därefter analyseras med hjälp av teorier från Umberto Eco och Roman Jakobson. UNdersökningen viasr att maten används för att symbolisera flera olika relationer eller identiteter, inte sällan med sexuella undertomer. Flera av råvarorna har också metalingvistiska funktioner och kan därmed sägas skapa bilder i bilden. De budskap som förmedlas genom maten är främst ett ifrågasättande av ung kvinnlighet och vad det innebär samt vad en uppdelnig i vi och dem kan leda till.

No description available.

No description available.

Undersökningen har som utgångspunkt att studera lyrik i fantastisk fiktion, d.v.s. i skönlitterära verk inom genrerna science fiction och fantasy. Den genomsyras även av syftet att studera fantastisk fiktion som didaktiskt verktyg i lyrikundervisningen på gymnasiet samt utreda lyrikundervisningens bidrag till elevers läs- och skrivutveckling. Arbetet tar avstamp i en kvalitativ litteraturstudie där tolkning av lyriska utdrag är grundläggande. Det material som valts ut för undersökningen är Härskarringen (Tolkien 1992) trilogin, Hungerspelen (Collins 2011) trilogin samt MaddAddam (Atwood 2009-2015) trilogin.Resultatet visar att den lyriska omfattningen i de utvalda skönlitterära verken är stor, att dess funktion är mångfacetterad och att fantastisk fiktion i allra högsta grad kan användas som didaktiskt verktyg i lyrikundervisningen. Vidare ger undersökningen goda argument för lyrikens positiva påverkan på elevers läs- och skrivutveckling. Undersökningen är ett resultat av en vilja att belysa vikten av lyrikundervisning på gymnasiet och att göra det genom skönlitteratur som intresserar ungdomar.

I denna uppsats undersöks hur begreppet ”vi och dem” manifesteras i tre romaner med utgångspunkt i en samhällskontext. I studien används Franco Morettis (Elektronisk källa: 8.10.2012) analysmetod, ”distant reading”, vilket innebär att man bortser från detaljer och istället fokuserar på helheten. Syftet har således varit att belysa begreppet ”vi och dem” i romanerna Om jag kunde drömma (Meyer, 2005), Hungerspelen (Collins, 2008) samt Ett öga rött (Khemiri, 2003). I samspel med metoden ”distant reading” har även Illman och Nynäs (2005) tanke om att texter alltid läses och tolkas utifrån individers tidigare erfarenheter samt den omgivande kontexten varit till hjälp. Illman och Nynäs (2005) beskriver begreppen ”grupperingar”, ”fördom” och ”gränsöverskridande möten” som används i analyskapitlet. Dessa begrepp belyses sedan ur ett samhällsperspektiv med utgångspunkt i begreppet ”vi och dem” där en diskussion förs kopplat till tidigare forskning, romananalyserna och egna reflektioner. Resultatet åskådliggör att delar ur dessa romaner kan gestalta olika förhållanden där förutfattade meningar samt grupperingar av olika slag kan leda till fördom och hur dessa kan motverkas genom gränsöverskridande möten.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur social exkludering skildras i Divergent och Hungerspelen och diskutera resultaten ur ett litteraturdidaktiskt perspektiv. Syftet är att utifrån fyra kategorier, som alla är faktorer som indikerar social exkludering, undersöka dels på vilket sätt faktorerna förekommer, dels hur protagonisten förhåller sig till dem. Faktorerna som används är: 1. Snedvriden resursfördelning som socialt exkluderande faktor 2. Brist på demokratiska sammanhang som socialt exkluderande faktor 3. Reducering av den fria viljan som socialt exkluderande faktor 4. Rumslig segregation som socialt exkluderande faktor Faktorerna, till exempel resursfördelning, kommer att i sin tur analyseras utifrån några valdamotiv, till exempel kläderna, för att lyfta vilka funktioner olika motiv i romanerna har för att främmandegöra läsarens egen samtid. Detta kopplas till gymnasieskolans värdegrund. Syftet är alltså inte att ge konkreta förslag på lektionsupplägg utan i stället ge en förståelse för hur romanerna, som exempel på genren ungdomsdystopi, kan synliggöra olika perspektiv på socialexkludering i läsarens eget samhälle samt ge en fördjupad förståelse för frågor som rör socialexkludering i litteraturundervisningen.

I den här uppsatsen har jag gjort en tematisk läsning av de dystopiska ungdomstrilogierna Hungerspelstrilogin, Divergenttrilogin och Legendtrilogin, vilket jag har gjort med fokus på temat kosmetika och utsmyckning. Syftet var att undersöka de genusmönster som existerar kring kosmetikan och utsmyckningen, liksom dess förhållande till klass och ålder. Jag kommer i uppsatsen fram till att kosmetika och utsmyckning bärs frivilligt av överklass och onda karaktärer och att det tvingas på de flickor, och i viss mån även de pojkar, som är böckernas huvudpersoner. Böckerna tycks bekräfta åsikten att kosmetikan är något förkastligt och påtvingat av patriarkatet. Tvånget kommer dock i böckerna inte enbart ifrån patriarkatet utan också från överklassen. Uppdelningen mellan vad som är okej för flickor och pojkar att bära ser i stort sett likadan ut som i dagens samhälle, trots framtidsskildringens möjligheter att måla upp något nytt. De som frivilligt bär kosmetika och utsmyckning är oftast farliga, såsom onda ledare eller förtryckande överklass. Det feminina nedvärderas i böckerna mer än det könsneutrala (även om kritik kring det neutrala också förekommer) och det kvinnliga nedvärderas starkare än det flickiga. Även om flickorna finner att dekorationen kan vara användbar har den litet eller inget värde då den inte fyller en annan funktion än skönhet. Resultatet blir destruktivt då flickor och kvinnor vänds mot varandra och sig själva. Dessutom blir ramen för vad som är okej snävare då de både ska vara vackra, men inte bry sig om det. Det bekräftar också de genusmönster och förväntningar som säger att flickan ska vara passiv och vacker.