Lifecare samordnad planering är ett IT-stöd som har till ändamål att upprätta en oavbruten vård- och omsorgskedja mellan vårdaktörer och därigenom främja personcentrerad vård, stärka vårdkvalité och effektivisera vårdverksamhet. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta med Lifecare samordnad planering inom primärvård. Fokusgruppsstudien har en kvalitativ forskningsmetod där datainsamling genomfördes genom två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta deltagare varav fyra deltagare i varje grupp. Studiens deltagare utgjordes av fyra sjuksköterskor och fyra distriktssköterskor som arbetade på två hälsocentraler inom Region Norrbotten. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys som utfördes induktivt med en manifest ansats. Resultatet visade att samordningsansvaret innebar ett stort ansvar, att samverka med andra vårdaktörer och att samordna för patienter som primärvården inte var behandlingsansvariga för kunde vara svårt. Det upplevdes en brist på kunskap hos andra vårdaktörer vilket bidrog till merarbete. Samordningsansvaret och arbetet med Lifecare innebar en stor omställning som var både stressig och tidskrävande. Mer tid ägnades åt Lifecare än vad hälsocentralen fick betalt för och det var många som arbetade övertid. Lifecare som IT-stöd upplevdes obearbetat vilket försvårade det dagliga arbetet. Slutligen visade resultatet att för en lyckad samordning som skapade patienttrygghet krävdes ett gott samarbete mellan olika vårdaktörer och med delaktighet från patienten. Konklusionen är att arbetet med Lifecare samordnad planering behöver förbättras.

Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samordnad individuell planering [SIP] upprättad tillsammans med strokepatienter. För att besvara syftet valde författarna att använda en kvalitativ metod med intervjuer för datainsamling. Nio arbetsterapeuter verksamma inom region och kommun i Sverige intervjuades. Data analyserades utifrån en deskriptiv kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fyra kategorier: Viktiga men åsidosatta; Digital kommunikation och samarbete i SIP; Patientfokus; Svårigheter och hinder med att samordna planen. Studiens resultat visade att arbetsterapeuterna hade varierande erfarenheter av SIP efter införandet av lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård [LUS]. Övergripande överenskommelser som tolkades olika begränsade kommunikationen och system som användes uppfattades ej användarvänliga och svårarbetade. Utskrivningsprocessen har förändrats efter införandet av LUS vilket medfört osäkerhet kring förfarandet med SIP. Studiens resultat kan bidra med att belysa den roll arbetsterapeuter har i SIP upprättad tillsammans med strokepatienter efter införandet av LUS. Det finns behov av forskning som sätter fokus på att tydliggöra arbetsterapeutens roll i SIP både för den egna och andra professioner samt forskning kring samverkan mellan organisationer. / The purpose of this study was to describe occupational therapists’ experiences of coordinated individual planning [CIP] established together with stroke patients. In order to answer the purpose the authors chose to use a qualitative method with interviews to collect data. Nine occupational therapists working in region and municipality in Sweden were interviewed. Data was analyzed based on a descriptive qualitative content analysis which resulted in four categories: Important but disregarded; Digital communication and collaboration in CIP; Patient focus; Difficulties and obstacles in coordinating the plan. The results of the study showed that occupational therapists’ had varying experiences of collaboration in CIP after the introduction of the law on collaboration in discharge from inpatient health care [LUS]. Overarching agreements that were interpreted differently limited communication and systems used were not perceived as user-friendly and difficult to work with. The discharge process had changed after the introduction of LUS, which has led to uncertainty about the procedure with CIP. The results of the study can help to shed light on the role of occupational therapists in CIP established together with stroke patients after the introduction of LUS. There is a need for research that focuses on clarifying the occupational therapist's role in CIP for both their own and other professions, as well as research on collaboration between organizations.

Bakgrund: Andelen äldre i Sverige ökar och med det har allt fler äldre komplexa behov och flera hälsoproblem. Många äldre bor kvar i sina hem med insatser från socialtjänst och hälso- och sjukvård, vilket ställer högre krav på kompetens och resurser samt samverkan för personal som arbetar med äldre (Socialstyrelsen, 2020a). En fråga som aktualiserats är samordning och planering av vård vid utskrivning, detta i och med att Lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612) trädde i kraft 2018. Den nya samverkanslagen tvingade fram ett annat sätt att utföra utskrivningar från slutenvården än vad som tidigare varit fallet. Utskrivningen från slutenvården skulle bli snabbare och samverkan mellan aktörerna bli tydligare i och med den nya lagen (Prop. 2016/17:106). Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur utskrivningsprocessen för multisjuka äldre går till i en kommun i Mellansverige, samt att utforska om de får en samordnad individuell planering, SIP, så som samverkanslagen föreskriver att den skall ske. Metod: Kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Tio intervjuer utfördes med informanter bestående av sjuksköterskor i slutenvård, primärvård och inom kommunal vård, samt biståndshandläggare i den undersökta kommunen. Intervjuerna analyserades via kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004). Resultat: Fyra huvudkategorier framkom vilka var: samordnad individuell planering, kommunikation, oklar ansvarsfördelning och bristande patientsäkerhet. Resultatet från den här studien visar på att det finns flera delar som inte fungerar vad gäller utskrivningsprocessen för multisjuka äldre. Den samordnade individuella planeringen genomförs inte i någon större utsträckning. Det finns problem vad gäller kommunikation aktörerna emellan samt problem med ansvarsfördelningen. Att detta inte fungerar påverkar också patientens delaktighet och patientsäkerheten. Slutsats: Samordnad individuell planering genomförs inte såsom lagen föreskriver. Personal som arbetar med utskrivning av multisjuka äldre upplever utskrivningsprocessen som komplex och komplicerad och oklar. / Background: The proportion of elderly in Sweden are increasing, and so does elderly’s complex health care needs and health problems. A lot of the elderly population continues to live in their own homes with help from the social service and health care service. This puts pressure and demands on the workers to have competence and resources to help this complex elderly group (Socialstyrelsen, 2020a). Collaboration at the discharge process from hospital has been raised because of a new law set to improve the collaboration and shorten the stay in hospitals for patients (SFS 2017:612) which took effect in 2018. Aim: Investigate how the discharge process come about for elderly with many diseases in a municipality in Sweden. To explore if the elderly gets the coordinated individual plan they should get as the law stipulates. Method: Qualitative interview study with semi-structured questions. Ten informants were included consisting of nurses in inpatient care at hospital, primary care and home health nurses working for the municipality, social workers were also included. The interviews were analysed through qualitative content analysis (Graneheim & Lundman, 2004). Result: Four categories were found consisting of coordinated individual planning, communication, unclear division of responsibility and lack of patient safety. The result from the study shows that there are many parts that do not work sufficiently in the discharge process. The coordinated individual planning is not being done in the proportion that it should. There are problems regarding communication amongst the professionals and problems with liability and by extension patient safety. Conclusion: The coordinated individual plan is not being done as the law stipulates it should. Professionals that work with elderly during the discharge process sees the process as complex, complicated and unclear.