<p>Intresset för studien härrör sig från många års arbete med läsinlärning i skolår ett som lågstadielärare. Där har jag sett stjärnögon tändas när barnet knäckt koden men också sett ögon släckas när hon/han inte lyckats. Jag har länge funderat över vad pedagoger kan göra och hur de kan samspela med barnet för att se så många ögon som möjligt tändas i glädje över att ha knäckt koden.</p><p>Syftet med studien är att undersöka hur erfarna lågstadielärare säger sig arbeta med läsinlärning och då hur de utnyttjar samspelet, samt även att lyfta fram vilka möjligheter som finns i dessa situationer. Perspektivet har varit lärarens. Studien är en del i ett större projekt i en kommun i mellansverige.</p><p>Metoden har varit att kombinera intervjuer med observationer. Studien har genomförts i fem klasser i årskurs ett. Intervjuerna har varit semistrukturerade och en intervjuguide med temafrågor har använts. Observationerna har varit strukturerade och icke-deltagande. De ovan nämnda fem klassernas lärare har medverkat i intervjudelen och de har också observerats tillsammans med tre barn från varje klass. Detta innebär att det är inalles 15 barn som har deltagit i observationsdelen av denna studie.</p><p>Resultatet av studien visar att lärarna i studien poängterar att samspelet i skolan, då särskilt i läsinlärningssituationen, är mycket betydelsefullt för att en lyckad läsutveckling skall ske hos barnet. Resultatet visar också att lärarna använder sig av hela sig själv såsom ögonkontakt, gester, röstläge, tonfall, och närhet och att de visar i sitt bemötande sin tro på barnet, sina förväntningar, oftast positiva, och försöker ta sig tid för varje barn. De lyssnar på barnet och för en dialog om bland annat skolarbetet och läsutvecklingen. Dessa lärare påpekar också att det inte finns en saliggörande läsinlärningsmetod utan de använder sig av valda delar från olika metoder, som de funnit vara framgångsrika i sitt arbete med läsinlärning under åren lopp.</p>

Intresset för studien härrör sig från många års arbete med läsinlärning i skolår ett som lågstadielärare. Där har jag sett stjärnögon tändas när barnet knäckt koden men också sett ögon släckas när hon/han inte lyckats. Jag har länge funderat över vad pedagoger kan göra och hur de kan samspela med barnet för att se så många ögon som möjligt tändas i glädje över att ha knäckt koden. Syftet med studien är att undersöka hur erfarna lågstadielärare säger sig arbeta med läsinlärning och då hur de utnyttjar samspelet, samt även att lyfta fram vilka möjligheter som finns i dessa situationer. Perspektivet har varit lärarens. Studien är en del i ett större projekt i en kommun i mellansverige. Metoden har varit att kombinera intervjuer med observationer. Studien har genomförts i fem klasser i årskurs ett. Intervjuerna har varit semistrukturerade och en intervjuguide med temafrågor har använts. Observationerna har varit strukturerade och icke-deltagande. De ovan nämnda fem klassernas lärare har medverkat i intervjudelen och de har också observerats tillsammans med tre barn från varje klass. Detta innebär att det är inalles 15 barn som har deltagit i observationsdelen av denna studie. Resultatet av studien visar att lärarna i studien poängterar att samspelet i skolan, då särskilt i läsinlärningssituationen, är mycket betydelsefullt för att en lyckad läsutveckling skall ske hos barnet. Resultatet visar också att lärarna använder sig av hela sig själv såsom ögonkontakt, gester, röstläge, tonfall, och närhet och att de visar i sitt bemötande sin tro på barnet, sina förväntningar, oftast positiva, och försöker ta sig tid för varje barn. De lyssnar på barnet och för en dialog om bland annat skolarbetet och läsutvecklingen. Dessa lärare påpekar också att det inte finns en saliggörande läsinlärningsmetod utan de använder sig av valda delar från olika metoder, som de funnit vara framgångsrika i sitt arbete med läsinlärning under åren lopp.