Sexualhälsan utgör en primär del av folkhälsan, trots detta kan samtalsämnet om sexualitet ofta upplevas som tabubelagt och anses opassande i de flesta sammanhang. Kriminalvårdens insatser syftar bland annat till att främja brottsdömda individers livssituation genom att bidra till färdigheter för en sund livsstil och goda levnadsvillkor. I och med att sexualhälsan är en del av allmänhälsan och därav kopplad till en sund livsstil, är det relevant att undersöka hur personal inom kriminalvårdens frivård reflekterar och förhåller sig till samtalsämnet sexualitet i klientkontakten. Detta medför också till att undersöka hur förståelser för sexualitet kan ta sig uttryck och fungera som konstruerande av sexualiteten som diskurs. För att uppnå detta genomfördes sju semistrukturerade intervjuer med frivårdsinspektörer inom ett frivårdskontor. Materialet bearbetades genom metoden ”grundad teori”, där återkommande och relevanta koder utröntes ur materialet för att sedan komprimeras och omvandlas till tre övergripande teman. Dessa teman analyserades med tillämpning av sexualitetsteorier, diskursteori och maskulinitetsteorier. Resultaten visade på att samtal om sexualitet till stora delar uteblir i klientkontakten inom frivården, bortsett från samtal med sexualbrottsdömda klienter. Analysen redogör för hur sexualitet som tema undviks till den mån att den glöms bort eller görs till ickeexisterande. Det presenteras också hur sexualitet som begrepp medvetet omskrivs till begreppet relationer, för att göras till ett socialt accepterat samtalsämne. Studien visade även hur sexualiteten kan förstås som ett meningsbärande objekt, genom att sexualiteten tillskrivs olika sociala egenskaper såsom att vara privat, och hur sexualiteten kopplas ihop med en ”naturlig” del av maskuliniteten. Detta sammantaget vidmakthåller stigmatiseringen av sexualiteten och således stigmatiseras en central del av allmänhälsan.