SAMMANFATTNING Bakgrund  En person som drabbas av stroke kan uppleva omvälvande känslor av förlust och minskad autonomi. Många drabbade personer tappar hoppet om att en förbättring kan ske vilket kan påverka rehabiliteringen negativt. Det är därför viktigt att belysa hur sjuksköterskan i sitt omvårdnadsarbete med strokedrabbade patienter kan stödja friskfaktorer och därmed öka hopp hos patienterna för att uppnå ett snabbare tillfrisknande.    Syfte  Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskan kan stimulera friskfaktorer för att öka känslan av hopp hos en person som drabbas av stroke.   Metod  En semistrukturerad intervjustudie med kvalitativ ansats genomförd med sex sjuksköterskor verksamma inom den somatiska slutenvården i Stockholms län.    Resultat  Studiens resultat tydliggör sjuksköterskans hoppfrämjande arbete som består av att skapa en känsla av delaktighet hos patienten vilket uppnåddes genom att främja samverkan samt respektera patientens önskemål. Resurser hos patienten identifierades och stimulerades genom att resurserna togs tillvara i ett stödjande klimat, likaså poängterades tillgängligheten gentemot anhöriga. Motivation var ytterligare en viktig faktor i omvårdnadsarbetet och vikten av att identifiera förlust av motivation framkom likväl som värdet av uppmuntran för att öka hopp hos patienten.   Slutsats  Sjuksköterskans förutsättning för att arbeta med friskfaktorer och öka hopp avgjordes av patientens delaktighet och resurser samt att arbetssättet var motiverande med utgångspunkt i det friska hos patienten. Även de anhöriga ansågs vara en resurs och skulle inkluderas i omvårdnaden.    Nyckelord: Friskfaktorer, Hopp, Sjuksköterskans arbete, Stroke

Bakgrund: Sepsis är ett akut sjukdomstillstånd med varierande symtom och är därför svårt att upptäcka. Tillståndet innebär lidande för patienten och mortaliteten bland drabbade är hög. Snabb identifiering och behandling är av betydelse för patientens hälsa och överlevnad. Sjuksköterskan har ansvar för omvårdnaden, såväl för beroende som oberoende omvårdnadsåtgärder. För att möjliggöra god och säker vård ska sjuksköterskan arbeta förebyggande med patientsäkerhetsarbete. Syfte: Syftet var att undersöka faktorer i sjuksköterskans arbete som är viktiga för att tidigt upptäcka och behandla patienter med sepsis. Metod: Artiklar med kvantitativ design har sammanställts till en litteraturöversikt och analyserats med deduktiv ansats. I urval och datainsamling har Polit och Becks niostegsmodell används och totalt gick 11 artiklar vidare från kvalitetsgranskning till resultat. Resultat: Tre faktorer hittades; Utbildning, screeningverktyg samt riktlinjer för behandling vid sepsis. Utbildning ledde till ökad kunskap och ökade sjuksköterskans förmåga att identifiera sepsis. Vid användning av riktlinjer ökade följsamheten till behandlingsåtgärder och tiden till behandling minskade. Screeningverktyg och riktlinjer för behandling minskade mortaliteten. Slutsats: Sjuksköterskans är central i arbetet för tidig upptäckt och behandling, då sjuksköterskan screenade patienter för sepsis, initierade till och utförde behandlingsåtgärder. För att säker vård ska möjliggöras vid sepsis krävs såväl kunskap, screeningverktyg samt riktlinjer för behandling. / Background: Sepsis is a critical condition with varying symptoms that makes it difficult to detect. The mortality is high and the condition causes the patient suffering. Early identification and rapid treatment is important for the patient's health and survival. The nurse is responsible for nursing care, both independent interventions and ordered by physicians.  The nurse needs to work preventing regards patients and providers safety to provide good care. Aim: To survey factors for early detection and treatment in the nurse's work with patients having sepsis. Method:  A literature overview with quantitative articles and a deductive approach. For selection and collection of data Polit and Becks nine-way model was used. A total of 11 articles was quality reviewed and included to the result.  Results: Three factors were found; Education, screening tools and guidelines for treatment of sepsis. Education led to increased knowledge and increased the nurse's ability to identify sepsis. When using guidelines, adherence to treatment measures increased and time to treatment decreased. Furthermore, screening tools and treatment guidelines were found to reduce mortality. Conclusion: The nurse is central in the work of early detection and treatment. The nurse screened patients for sepsis, initiated and fulfilled treatment measures. Knowledge, screening tools and guidelines for treatment are required to enable safe care in the case of sepsis.