Introduktion: Konfusion är ett vanligt tillstånd som ofta drabbar äldre vid akut sjukdom och orsakar lidande. Då den äldre patientgruppen ökar i samhället blir det mer vanligt att som sjuksköterska möta denna patientgrupp. Det är sjuksköterskans uppgift att identifiera konfusion och ge god omvårdnad. Syfte: Belysa faktorer som påverkar sjuksköterskans möjligheter att identifiera konfusion hos äldre patienter. Metod: Denna litteraturstudie har gjorts enligt Polit och Becks niostegsmodell (2012). Arbetet har utgått från 10 vetenskapliga artiklar som är av kvalitativ och kvantitativ metod. Artiklarna har inhämtats från två databaser, Cinahl och PubMed. Resultat: Resultatet visar fyra kategorier Dokumentation, Kunskap, Bedömningsinstrument och Organisation vilket alla är faktorer som påverkar sjuksköterskans identifiering av konfusion Slutsats: Denna litteraturstudie belyser faktorer som påverkar sjuksköterskans möjlighet att identifiera konfusion hos äldre patienter. Litteraturstudien visar att faktorer som kan påverka identifieringen kan vara brist i kunskap, användandet av bedömningsinstrument, dokumentationen eller att det inte finns tillräckligt med resurser. Identifieringen kan också påverkas av sjuksköterskornas uppfattning om det naturliga i ett åldrande.

SAMMANFATTNING  Patienter på somatiska vårdavdelningar riskerar att försämras i sitt tillstånd. Forskning har visat att det är av stor vikt att upptäcka försämring i tid då det har betydelse för patientens utgång. Missas upptäckten, riskerar patienten att hamna i ett kritiskt tillstånd, behöva intensivvård, få hjärtstopp eller i värsta fall dö. Att sjuksköterskor missar upptäckten av försämringen hos patienten har visat sig i forskning. Upptäckten missas på grund av bland annat kunskapsbrist, feltolkningar och missbedömningar. Syftet med denna studie var att identifiera faktorer av betydelse för sjuksköterskans förmåga att tidigt upptäcka försämring hos vuxna patienter på vårdavdelning. Metoden som användes var en litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar. Sökningar gjordes i PubMed och CINAHL Complete. Materialet analyserades genom en tematisk analys. I resultatet framkom tre teman; medicinsk kompetens, omvårdnadskompetens och kontinuitet, dessa visade sig vara centrala faktorer i tidig upptäckt av försämring. Subteman som låg till grund för de tre framtagna teman var; teoretisk kunskap, erfarenhet, samarbete, intuition, magkänsla, klinisk blick, normaltillstånd och helhetssyn. Slutsatsen är att faktorer av betydelse för sjuksköterskans förmåga att tidigt upptäcka försämring är komplexa och utgörs av medicinsk kompetens, omvårdnadskompetens och kontinuitet. I sjuksköterskans kliniska bedömning visade det sig vara av stor vikt att, förutom att använda mätmetoder, inneha teoretisk och erfarenhetsbaserad kunskap. Dessa kunskaper leder till att sjuksköterskan kan ha en känsla för hur patienten mår, och genom sin kliniska blick och intuition upptäcker patientens pågående försämring. Även att lära känna patienten och dennes mönster i sitt normaltillstånd verkar främjande för att upptäcka avvikelser i tillståndet hos patienten.