Fanns det en symbios mellan den skånska järnvägen och sockerbruken och kunde den ena excistera utan den andra? Det är vad denna magisteruppsats handlar om. I uppsatsen görs fallstudier på sju styckenn utvalda järnvägslinjer samt de sockerbruk som tillhörde dessa järnvägslinjer. Uppsatsen kommer bland annat fram till att det fanns en symbios (relation) mellan dem båda. I 6 av 7 fall hade järnvägen byggts innan sockerbruket och bruket byggdes på den utvalda platsen för att just järnvägen fanns tillgänglig där. Järnvägen var till hjälp för sockerbruken och på så sätt kunde betorna dels transporteras mellan de olika anläggningarna inom sockerproduktionen och dels transportera stora mängder socker ut till handeln. Det som var gemensamt för alla sockerbruk var att de byggts på en plats som hade nära till vattnet. Oavsett om järnvägen fanns. Vattnet var en stor resurs dels för odling av sockerbetor och dels för tillverkningen av sockret, så att bygga bruken nära vattnet var en smart lösning.