Studiens syfte var att undersöka om skadade idrottares upplevda autonomistöd under rehabiliteringen hade en indirekt effekt på: (a) positiva affekter genom behovstillfredsställelse och självbestämmande motivation, samt (b) negativa affekter genom behovsfrustration och kontrollerande motivation. Utifrån syftet utformades två hypotesmodeller som testades genom varsin medieringsanalys. Studien bygger på en tvärsnittsdesign där datainsamlingen skedde genom ett strategiskt bekvämlighetsurval. Vid studien deltog totalt 71 tävlingsidrottare i åldrarna 15-51 år (M=21 SD=5.1) där samtliga deltagare drabbats av en akut eller allvarlig idrottsskada. Ställda hypoteser kunde ej bekräftas då resultatet visade att autonomistöd inte hade en indirekt effekt på någon av välbefinnandets affekter då det antingen medierades via (a) behovstillfredsställelse och självbestämmande motivation respektive (b) behovsfrustration och kontrollerande motivation tillsammans. Däremot visade resultatet att autonomistöd hade en indirekt effekt på affekterna när förhållandet enbart medierades genom behovstillfredsställelse eller behovsfrustration vilket gör att vissa segment ur hypotesmodellerna går i linje med resultatet. Studiens resultat påvisar att skadade idrottare upplever ett ökat psykologiska välbefinnande när sjukgymnastens sociala stöd uppfyller idrottarens tre grundläggande psykologiska behov. Resultatet har potential att ge sjukgymnaster en bredare uppfattning om hur de i framtiden kan hjälpa till att bidra till ett ökat psykologiskt välbefinnande hos skadade idrottare under rehabilitering. / The purpose of this study was to examine if injured athletes perceived autonomy support during rehabilitation had an indirect effect on: (a) positive affects via need-satisfaction and self-determined motivation, and (b) negative affects via need-thwarting and controlled motivation. Based on the purpose, two hypothetical models were designed and tested through mediation analysis. The study used a quantitative cross-sectional design where the data collection was performed through a strategic convenience sample. There was a total of 71 competitive athletes between the age of 15 and 51 (M=21 SD=5.1) who participated in the study, all of them had been affected by an acute or serious injury. As it   showed that autonomy support did not have an indirect effect on any of the affects via (a) need-satisfaction and self-determined motivation, or (b) need-thwarting and controlled motivation together the aspects from the models could not be considered confirmed. However, the result showed that autonomy support had an indirect effect on the affects when the relation only mediated through need-satisfaction or need thwarting which means that certain segments from the models are in line with the result. The present study highlights that injured athletes increase their psycho logical well-being when the social support from physiotherapists fulfills the basic psychological needs. Using the results from recent study, physiotherapist can get a broaderunderstanding in how their support can affect an athlete’s well-being during their rehabilitation.