Smarta glasögon är interaktiva glasögon som har en inbyggd dator och tillåter användaren att se en bildskärm samtidigt som den materiella omgivningen kan ses. Studiens syfte är att undersöka hur användarens datorvana påverkar den upplevda användbarheten av smarta glasögon. Genomförandet av undersökningen har bestått av att 34 respondenter genomfört ett användartest följt av en strukturerad intervju. Intervjuerna har sedan kategoriserats beroende av datorvana och respondenternas upplevelser, vilket har legat till grund för analysen. För att styrka analysen har en litteraturstudie genomförts av tidigare teori inom ämnena skillnader mellan individer, användbarhet och smarta glasögon. Studiens slutsatser visar på att det inte finns några tydliga skillnader i användarnas upplevelser till följd av den tidigare datorvanan. De skillnader som ändå identifierades är att det finns indikationer på att upplevelsen av svårigheter och effektivitet till viss del påverkats av datorvanan.

Smarta glasögon är en benämning på glasögonliknande huvudburna enheter med inbyggd teknologi så som display, beräkningsenhet, kamera och sensorer, där bäraren kan få information presenterad för sig framför sitt öga. Detta är ett relativt nytt fenomen varför det finns anledning att undersöka värdet av användandet och studera tänkbara tillämpningar med tekniken. Syftet med denna kandidatuppsats i informatik är att undersöka möjligheter och hinder för hur tekniken med smarta glasögon kan användas av studiens uppdragsgivares potentiella framtida kunder. Detta genom att pröva huruvida det digitala hjälpmedlet Google Glass Enterprise med tillhörande mjukvara och information kan förkorta upplärningstid av nya arbetsmoment, samt om de kan stödja en oerfaren person att utföra ett specifikt tekniskt arbetsmoment med expertstöd. Studien genomfördes genom att två olika testgrupper fick testa två olika tillämpningar med tekniken. Första gruppen som ett upplärningsstöd och andra gruppen genom att med videolänk bli guidade av en expert att utföra ett avancerat arbetsmoment. Studien utfördes med ett fenomenografiskt angreppssätt med kvalitativa intervjuer av användarna då det var deras upplevelser som stod i fokus. Slutsatsen av studien är att användarnas upplevelse av att använda tekniken som hjälpmedel vid upplärning kräver andra förutsättningar än de som fanns i denna studie för att ha möjlighet att lyckas. Däremot upplevdes tillämpningen med tekniken som länk till extern expert som mycket lovande.