The preschool is considered an important arena for promoting a healthy lifestyle. Children spend the majority of their day in the preschool and lifestyle patterns are established at an early age that usually last a lifetime. One of the prerequisites for maintaining good health is to promote healthy diet, this is done by providing knowledge about the factors that may affect health positively and negatively in the long and short term (Härnell, 2009).   The purpose of this study is to provide knowledge about the work with food-knowledge in preschool and which opportunities that exist. The focus is on the teachers' knowledge and work.   This is an interview study with a qualitative approach. An interview guide with open questions was used and the result was processed with help from phenomenography as well as from a socio-cultural theory and didactic theory. The selection of informants consisted of seven different personnel within the preschool with different professional backgrounds.   The result of the qualitative interviews showed that the preschool's activities today do not plan activities that contain the importance of the diet. The meal pedagogy that is carried out is spontaneous and happens in conjunction with the meals. A lack of knowledge and a stressful environment are the main reasons for the informants not to work with food-knowledge in the preschool's activities. Furthermore, it is possible to read from the interviews that the preschools that the informants represent have a desire that food knowledge should be included in the day-to-day activities with the view that other subjects are more important since there are clearly formulated goals in the preschool curriculum. The informants say that they consider it important with good diet and that it is important that we contribute knowledge in the preschool's activities, but unfortunately there is not always the time.

This qualitative research study into professional youth work identities and practices offers an insider perspective on the youth work community of practice. The research inquiry adopts a socially constructivist theoretical framework and was contextualised by the political and socio-economic climate in the north-west of England in 2013. Seventeen professionally-qualified youth workers took part in focus groups and interviews that were audio-recorded and transcribed, producing data for both thematic and discursive analyses. The data seeks to shed light on personal, professional and political dimensions of youth work identities; the professional knowledge used by youth workers, evidence of the value of youth work and the discursive construction of youth work accounts. Noticeably, the youth workers’ descriptions and explanations of their practice portrayed the formative influence of biography and learning in shaping their journey into youth work. They expressed commitment to reflective practice and had passion for youth work, espousing roles as listeners, advocates and informal educators in evolving practice situations. Moreover, some innovative youth work responses to young people’s needs were being recognised in some formal inter-agency contexts. Nevertheless, the data depicted youth workers conjuring up ‘the blitz spirit’ to deal with funding shortfalls that created feelings of being ‘the poor relation’ at times and finding themselves ‘fighting the corner’ against the onset of managerial preoccupations with targeting and outcome measures that side-lined the professional value base. The discursive lens illuminated the dialogical interaction that was positioning speakers in the discourse and constructing social and professional identities. It was evident that these were animated accounts of practice, infused with evocative imagery and capturing vibrant youth work voices that articulated the youth work point of view, an under-represented perspective in wider discourses on work with young people.

Bakgrund: Studier som jämfört prediktiva ekvationer med indirekt kalorimetri (IC) vid bedömning av energibehov hos äldre respektive hos kritiskt sjuka betonar vikten av att använda IC, då de flesta prediktiva ekvationer inte är anpassade efter dessa grupper. Vid frånvaro av IC är ekvationerna ett tids- och kostnadseffektivt alternativ. Dessa patientgrupper är högriskgrupper för undernäring respektive negativa konsekvenser av felnäring. Syfte: Undersöka huruvida prediktiva ekvationer för bedömning av energibehov hos äldre kritiskt sjuka personer kan utgöra ett substitut till IC, och i så fall vilka prediktiva ekvationer. Metodbeskrivning: Systematisk litteratursökning genomfördes i databaserna PubMed, Scopus och CINAHL. Sökorden som användes var critical* ill*, elderly, indirect calorimetry och equations. Inklusionskriterierna var äldre > 60 år, kritiskt sjuka patienter, IC som referensmetod och prediktiva ekvationer som indexmetod. Översiktsartiklar och metaanalyser exkluderades. Nio artiklar valdes ut och granskades enligt SBU:s “mall för kvalitetsgranskning av diagnostiska studier”, en artikel exkluderades i samband med detta. Evidensgradering gjordes utifrån GRADE-systemet för att bedöma evidensstyrkan av det samlade underlaget. Resultat: Resultaten visar på viss överensstämmelse mellan IC och två prediktiva ekvationer, beroende på BMI. De två ekvationer som stämde bäst överens var PSU(2003b) för BMI < 30 och BMI ≥ 45, och PSU(2010) för BMI ≥ 30. Evidensen är begränsad respektive måttlig. Slutsats: Det vetenskapliga underlaget är för litet för att kunna svara på om ekvationerna kan ersätta indirekt kalorimetri. Fler studier som validerar PSU(2003b) och PSU(2010) behövs. Mätningar hos alla patienter överensstämde inte, varför IC bör fortsätta vara gold standard.

Bakgrund: God nutritionsstatus och adekvat nutrition före och efter kirurgi är viktigt för optimal återhämtning. Sjukhus har rutiner för hur nutritionen ska skötas perioperativt, och dessa implementeras av sjukvårdspersonal. Det finns dock hindrande och underlättande faktorer vid implementering. Syfte: Att undersöka om sjuksköterskor och undersköterskor vid kirurgiska avdelningar på ett svenskt sjukhus känner till och använder dokumentet med instruktioner för rutiner kring perioperativ nutrition, och i synnerhet hur delen med kostregistreringar används. Ytterligare är syftet att ta reda på hindrande och underlättande faktorer för kostregistrering, och vem som anses ha ansvaret för nutritionsrutinerna. Metod: En kvantitativ webbaserad enkätundersökning utfördes och skickades via avdelningscheferna ut till sjuksköterskor samt undersköterskor på kirurgiska avdelningar på ett svenskt sjukhus. Svaren redovisades genom deskriptiv statistik. Resultat: Av sjukhusets 11 kirurgiska avdelningar deltog åtta. Enkäten skickades till 256 personer och 57 personer svarade, vilket innebär en svarsfrekvens på 22 %. Deltagandet var ojämnt fördelat mellan avdelningarna. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna känner till det sjukhusspecifika dokumentet för perioperativ nutrition. Alla patienter på de kirurgiska avdelningarna kostregistreras inte, och många av respondenterna önskar mera utbildning i hur en kostregistrering ska utföras. Slutsats: Fler behöver informeras om dokumentet, hur det ska användas och vems ansvar det är att riktlinjerna följs. Tid och tydliga riktlinjer underlättar kostregistrering. Mer forskning behövs kring implementering av rutiner, särskilt vad gäller kostregistrering.

Introduktion: Livsmedelsverkets uppdrag är att generalisera kostråd till den friska populationen i Sverige. Hur personer med tidigare ätstörning upplever dessa kostråd är ett outforskat område, vilket skapar en kunskapslucka. Denna är viktig att fylla då personer med ätstörning i studier visat högre följsamhet till kostråd. Vidare har det visats att de med tidigare ätstörning oftare är vegetarianer eller äter restriktivt, jämfört med hela befolkningen. Syfte: Att utforska hur personer med tidigare ätstörning upplever Livsmedelsverkets kostråd. Metod: Semistrukturerade intervjuer med fyra kvinnor och en man i åldrarna 22-30 år med tidigare ätstörningsdiagnoser. Inklusionskriterier innefattade att personerna skulle vara 18-65 år samt idag vara friska. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med tematisk analys. Resultat: Tre teman urskildes: Känslor kring kostråd, Hälsoinformation i samhället och Resonemang runt komplexitet. Deltagarna uttryckte mycket känslor i relation till kostråden både till dess utformning och till hur de väckte minnen från sjukdomsperioden. Delade meningar angående Livsmedelsverkets trovärdighet uppkom, men deltagarna var eniga om medias negativa påverkan i deras liv och tidigare sjukdom. Hälsoresonemang fördes ur ett holistiskt perspektiv med förståelse för andra och för processen att skapa kostråd. Det framkom ständigt önskemål om att individualisera kostråden, deltagarna uttryckte att de nu är förenklade. Slutsats: Deltagarna i denna studie upplever Livsmedelsverkets kostråd som en generalisering med avsaknad av tydlig fakta. Deltagarna blev känslomässigt påverkade av kostrådens utformning och det framkommer en önskan om extra eftertanke avseende hur färger och ord kan tolkas. Det förmedlas både tilltro och skepticism till Livsmedelsverket samt en negativbild av medias hälsobudskap

Introduktion: Tidig insats och föräldrars involvering är viktiga faktorer vid behandling av barnfetma. Denna studie utvärderar föräldraskap i två olika behandlingsprogram inom en randomiserad kontrollerad studie för barnfetma, Mer och Mindre, där det ena fokuserar på att utveckla föräldraskapet medan det andra fokuserar på livsstilsfaktorer för barnet. Syfte: Att undersöka om föräldrars gränssättning och känsloreglering kan påverkas genom behandlingsprogram samt om det i sin tur kan påverka barnets vikt. Metod: Totalt 174 familjer med barn i åldrarna fyra till sex år (56% flickor) som diagnostiserats ha fetma, randomiserades till antingen ett föräldraprogram (tio sessioner à 1,5 timmar) eller en standardbehandling, som involverade både föräldrar och barn, inom Stockholms läns landsting. Föräldrarna fyllde i enkäten Kommunikation med barnet vid baseline och efter 12 månader. Svaren bearbetades statistiskt genom jämförelser inom och mellan grupperna samt genom sambandsanalyser mellan svaren och barnets Body Mass Index Standard Deviation Score (BMI SDS). Resultat: För mödrarna sågs signifikanta ökningar i föräldraprogrammet gällande gränssättning samt känsloreglering och i standardbehandlingsprogrammet sågs ökning för gränssättning. Hos fäderna sågs signifikant ökning inom standardbehandlingsgruppen gällande känsloreglering. De signifikanta skillnaderna mellan grupperna gällde fädernas gränssättning och känsloreglering till fördel för standardbehandlingsgruppen. Inga samband mellan gränssättning eller känsloreglering och barnets BMI SDS var signifikanta men de pekade åt olika håll, till fördel för föräldraprogrammet. Slutsats: Båda behandlingsformerna i studien ledde till förändringar inom gränssättning och känsloreglering. Framtida forskning bör fokusera på hur skillnaderna i föräldraskap på bästa sätt kan mätas, tolkas och vidmakthållas.

Bakgrund: Nonalcoholic fatty liver disease (NAFLD) är ett tillstånd som får allt större utbredning, och det finns idag inga riktlinjer för nutritionsbehandling av sjukdomen, förutom viktnedgång och motion. Det finns studier på olika koster, där bland annat Medelhavskosten har fått bra resultat som visar på förbättring av fettlever. Dessa studier har i dagsläget inte sammanställts eller jämförts för att undersöka utfall och resultat. Syfte: Undersöka vilka studier som gjorts, samt mer noggrant granska kostmönster och makronutrientfördelning i studierna, för att se vilken kost som är mest effektiv vid behandling av NAFLD. Metodbeskrivning: Litteratursökning genomfördes i databaserna PubMed, Scopus och Cochrane Library. Inklusionskriterier var vuxna över 18 år utan annan samsjuklighet förutom metabola syndromet och som mest tio år gamla refereegranskade studier. Relevansbedömning och etisk kontroll genomfördes, samt inklusions- och exklusionskriterier beaktades. Utfallsmått som fastställdes för studien var vikt och midjemått, IHL, AST/ALT värden, HOMA-IR, HbA1c/faste-P-glukos och kolesterol. Resultat: Tio studier bedömdes uppfylla alla kriterier. Alla interventioner inklusive kontrollgrupper förbättrade något eller flera av utfallsmåtten. Hypokalorikost med viktminskning gav förbättring, men också isokaloriska koster med lägre GI och en makronutrientfördelning där lägre E% av kolhydrater ingick visade på signifikant minskning av lipider i levern. Slutsats: Studien indikerar att kalorireduktion som kostbehandling kan ersättas med ändrade kostmönster, en mindre andel kolhydrater och en högre andel fett för behandling av patienter med NAFLD. Mer forskning på området bör genomföras.

Inledning: FODMAP är en relativt ny internationell behandlingsform förpatienter med IBS. Dietisten är av stor vikt för att behandlingen ska genomföras korrekt. Många av studierna gällande behandlingsformen har genomförts internationellt. Denna uppsats söker därför information om de svenska dietisternas erfarenheter av behandlingen. Syfte: Syftet är att undersöka hur dietister inom svensk hälso- sjukvård upplever FODMAP vid behandling av patienter med IBS. Metod: Kvalitativ tematisk analys användes för att hitta teman i transkriberingarna från de semistrukturerade intervjuerna som genomfördes med fem dietister inom hälso- och sjukvården. En blandning av målstyrt- och bekvämlighetsurval har använts. Resultat: Behandlingsformens effektivitet och komplexitet var två framstående teman som uppmärksammades vid analysen. Dietisterna upplever behandlingsformen som tydligt för både patienten och dietisten själv, att det ger bra symptomlindring, bättre förståelse och att det är en värdefull behandlingsform. Dock lyfts även diagnosens många olika aspekter, att det kan vara tidskrävande och innebära stora omställningar för patienten samt att dietisten har vissa utmaningar i att få patienterna att börja återintroducera livsmedel igen. Slutsats: Samtliga deltagare upplevde behandlingsformen som effektiv genom sin tydlighet och symptomlindring hos patienterna, samtidigt som viss komplexitet kunde återfinnas i form av behov av en helhetssyn på sjukdomen och arbetskrävande insatser för patienten, vilket också kunde innebära svårigheter för dietisten.

Inledning: Risk för undernäring är vanligt förekommande hos äldre (≥65 år) individer. Riskbedömning av undernäring hos äldre bör utföras med validerade screeninginstrument. I Sverige används screeninginstrumentet Mini Nutritional Assessment-Short Form (MNA-SF) och Sveriges Kommuner och Landstings tre screeningfrågor (SKL:total) för att bedöma riskför undernäring hos äldre inom hälso- och sjukvården. Syfte: Att utvärdera diagnostisk tillförlitlighet hos screeninginstrumenten MNA-SF och SKL:total, för att identifiera risk för undernäring hos äldre individer som skrivs in på sjukhus. Metod: Data till studien hämtades från tvärsnittsstudien Västerås Nutritional Assessment Study (VNAS), där risk förundernäring bedömts hos 1771 äldre med screeninginstrumentet 18-item Mini Nutritional Assessment (18-item MNA). För utvärdering av diagnostisk tillförlitlighet i den aktuella studien beräknades sensitivitet och specificitet hos MNA-SF, SKL:total samt SKL:s tre separata frågor (viktförlust, ätsvårigheter och BMI) med 18-item MNA som referens standard. Resultat: MNA-SF påvisade högst sensitivitet (89 %) och lägst specificitet (68 %). SKL:total gav en lägre sensitivitet (79 %) samt högre specificitet (75 %). När SKL:s screeningfrågor separerades påvisade viktförlust högst och BMI lägst grad av sensitivitet. Slutsats: Det är viktigt att använda ett validerat screeninginstrument speciellt anpassat för den population som skall riskbedömas. SKL:total har lägre sensitivitet och missar i större utsträckning att upptäcka risk för undernäring hos äldre jämfört med MNA-SF. Resultatet antyder att SKL:total kan vara mindre lämpligt än MNA-SF för att upptäcka risk för undernäring hos äldre på sjukhus.

No description available.