<p>The aim of this study is to examine the opinion of teachers as to the situation of young people suffering from Aspergers syndrome in the Sixth Form(gymnasium. In order to find this out I have chosen to interview four teachers with work experience of Aspergers in three different gymnasium in middle Sweden. They were confronted with the following questions: What resources are available for these pupils in the gymnasium? How do they experience that the school situation functions and how would they as teachers like the school situation to function for these young people at school?</p><p>The result shows that special teachers have an extremely important function to fulfil. Those interviewed felt that there are sufficient resources available, for example guidance and further education for techers as well as both support and means for helping the young people.</p><p>However, every teacher does not understand this handicap. Everyone is agreed that it is important there are tailor made solutions for each individual in close cooperation between pupils, teachers and special pedagoues.</p>

<p>Uppsatsen är en induktiv kvalitativ studie som baseras på sex intervjuer med personer som har egen erfarenhet av livet med missbruksproblematik. Intervjuerna har genomförts med en intervjuguide som ram för att hålla frågorna så öppna som möjligt. Intervjumaterialet har bearbetats genom tematisk analys. Syftet med studien är att beskriva och få ökad förståelse om hur vardagen kan se ut för individer med missbruk av berusningssubstanser. Vardagslivet för en individ som missbrukar dagligen ser inte ut som en vanlig lönearbetares. Det är inte samma villkor då en missbrukare hela tiden jagar för att få tillgång till droger och pengar för att finansiera sitt missbruk. Det centrala i en missbrukares tillvaro är hans drog och allt kretsar runt den. Att ha ett aktivt missbruk kan innebära en heltidssysselsättning. När en person blir drogfri så finns helt plötsligt en massa tid som individen inte vet vad den ska göra med. Vardagen upplevs då trist, ensam och det är en förvirring i identiteten. Inom missbrukskretsarna har personen haft ett umgänge och kunskap om de sociala koder som styrt detta. Att sluta ta droger innebär inte att bli fri från det sug som drogen har.</p><p>Vår förhoppning är att denna studie kan hjälpa människor att förstå hur vardagen ter sig för personer med missbruksproblematik.</p> / <p>The essay is an inductive, qualitative study based on six interviews with people who have personal experience of life with drug abuse problems. The interviews have been conducted with an interview guide used as a framework in order to keep the questions as open as possible. The data collected in the interviews have been processed through thematic analysis. The aim of the study is to describe and gain understanding of how the everyday life can look to an individual abusing intoxication substances. The life of a person abusing drugs on a daily bases does not look like the one of an average worker. They do not share the same conditions, as an addict is constantly on the hunt to acquire drugs and money to finance the addiction. The drug can be central in an addict’s existence and everything circles around it; being an addict can be a fulltime job. When a person becomes drug-free, there are suddenly great amounts of time, which the person has no idea how to fill. The everyday life is then perceived as dull, lonely, and with confusion in the identity. Within the addict community, the person has had social relations and knowledge of the social codes controlling the community. To stop taking drugs does not only entail breaking free from the cravings of the drug itself.</p><p>We hope that this study can help people comprehend the everyday life of a person with drug abuse problems.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med studien är att ge förståelse för hur arbetet kan se ut på ungdomsinstitutioner genom att försöka ge en bild av professionellas arbetsmetoder, rutiner, tillvägagångssätt samt ge en insikt i hur de resonerar kring vad ”det goda mötet” innebär för dem</p><p>Arbetsprocessen började med att kontakta institutioner och planera för intervjuarbetet. Vi fick fem intervjutillfällen på tre olika institutioner. Efter att ha skrivit ut intervjuerna urskilde vi det talande, koder och indikatorer, som nyckelord. Utifrån det skapade vi teman vilka gav oss det vi sökte men även information utöver vår frågeställning. Utifrån denna kunskap diskuterade och relaterade vi berättelserna till vår valda litteratur i vårt resultat och analyskapitel. Som ett avslut av uppsatsen diskuterar vi kring den nya kunskap vi införskaffat efter resultat och analysdelen.</p><p>Tidigt i uppsatsen redogörs en litteraturgenomgång med teorier vi anser vara relevant för att föra resonemang kring den verklighet vi börjar förstå.</p><p>En slutsats av studien är att det är svårt att hitta en balansgång mellan faktorer som rör den professionellas arbete. För ett bra arbete krävs t.ex. att man inte är trött eller tankspridd i mötet med ungdomen. På ungdomsinstitutionerna, förklarar de professionella att det krävs struktur, bestämdhet och hårdhet samtidigt som det ska balanseras med omhändertagande, lyhördhet och kärlek. Som professionell ska man vara ”kärleksfull och hård som flinta”.</p>

<p>Abstract</p><p>The intention of our study is to examine how the view of homeless people and their life situation looks according to a selection of persons, which in their work get into contact with homeless people. The study is based on a qualitative method that includes interviews.</p><p>The result of the study is based on interviews with eight persons working in the social services, volunteer organisations, the police and a security organisation. The majority of the persons that have been interviewed are normalising homeless people; they do not look upon them as different. At the same time they have the opinion that homeless people live a tougher life and that they have to fight more for their living than other people. The persons that we have interviewed share the view that homeless people live under a constant pressure of finding a place to sleep. The results also show that there are differences in views among the persons that we have interviewed. That is, concerning how homeless people get money and how the relations between them are.</p><p>On the basis of the view of homeless people we have discussed different views of people. The views that we have found among the persons that we have interviewed are the humanistic view, the comprehensive view, the psychoanalytic view and the existential view.</p><p>We draw the conclusion that there are both similarities and differences among the persons that we have interviewed when it comes to the view of homeless people and their life situation. The leading similarities consists of that they see the life situation of homeless people as hard and tough and that you as a person have to be a survivor to manage the life of being homeless. The leading difference is the relation between the homeless people. Some of the persons that we have interviewed have the opinion that there is a fellowship between them and that the relation is strong. Others see the relation as brittle, based on drugs. There are also differences concerning how homeless people get money. Some have the opinion that homeless people get pension and other allowances while others have the opinion that they get money by crime.</p>

Abstrakt Vi har i denna studie haft ambitionen att närma oss en förståelse för invandrade anhöriga som tar hand om sina äldre närstående, deras egna sociala verklighet, med dess handlingar, normer och värderingar. Syftet har också varit att försöka förstå motivet till varför personer med invandrarbakgrund vårdar sina närstående. Till sist har vi även strävat att få kunskap om vad de anhöriga skulle vilja att den offentliga sektorn skulle kunna hjälpa dem med i deras vardagssituation. Våra frågeställningar var: Hur ser den sociala verkligheten ut för anhörigvårdare? Vilka faktorer påverkar valet att bli anhörigvårdare? Hur upplever anhörigvårdaren den offentliga sektorn? I vår studie är det den anhörige som är i fokus. Forskningsansatsen är induktiv och har genomförts med halvstrukturerade intervjuer med anhöriga med invandrarbakgrund som tar hand om en äldre närstående. Vi har intervjuat sex anhöriga. Vi har använt oss av grundad teori som vetenskaplig metod. I analysen av resultaten landar vi i två olika kärnkategorier som båda härstammar från Habermas teori om det kommunikativa handlandet. Dessa kärnkategorier är livsvärld och systemvärld. Habermas teori är den teori vi har lagt vikten på, men vi har även använt oss av Tornstams tolkning av Paynes samt Rosows rollteorier. Till vår referensram har vi även använt oss av forskning gjort på området samt annat bakgrundsmaterial som Socialtjänstlagen. Våra sökord för att finna material har varit anhörigvårdare och invandrare. Vår ambition har varit att finna likheter och olikheter i våra respondenters berättelser. Det vi fann var att de flesta vill fortsätta ta hand om sina äldre närstående, samt att det finns önskemål om mer flexibel äldreomsorg där den enskilde individens specifika behov kan tillgodoses. Specifikt efterfrågar våra respondenter språkliga och kulturella kompetenser bland omsorgspersonal. Vi fann också att anhöriga som vårdar sina närstående inte har förväntningar på sina egna barn att dessa skall ta hand om dem när de själva blir gamla. Nyckelord: anhörigvårdare, närstående, äldreinvandrare

Sammanfattning Anhörigas upplevelse av, samt eventuella rollförändringar genom biståndsprocessen Holmudd Mikael Nordgren Antonsen Anna Syftet med denna studie är att genom tre huvudbegrepp få ökad kunskap om och förståelse för anhörigas upplevelser av biståndsprocessen samt eventuella förändringar i densamma. Vi har genom hela studien eftersträvat ett inifrånperspektiv där samspelet mellan systemvärld och livsvärld betonas. Fokus ligger på individers subjektiva upplevelser och genom detta förtroende har vi en förhoppning om att få klarhet i våra frågeställningar. 1. Upplever anhöriga delaktighet i biståndsbedömningsprocessen? 2. Sker det någon rollförändring under biståndsbedömningsprocessen? 3. Har kommunikationen betydelse i processen/mötet? De teoretiska utgångspunkterna har varit Rollteorin; som betonar risken för att individen hamnar i en avvikande roll i biståndssammanhanget och att rollerna mellan den anhörige och den sökande eventuellt kan förändras under resans gång. Aaron Antonovskys begrepp KASAM, Känsla av sammanhang, används för att visa på vikten av begripligheten, hanterbarheten och meningsfullheten i biståndsprocessen. Dessa teorier svarar på ett tydligt och klart vis upp mot syftet då de teoretiskt belyser studiens nyckel begrepp; delaktighet, rollförändring och kommunikation. Metoden är kvalitativ och studien bygger på litteraturstudier, vetenskapliga avhandlingar av antalet tre ( 3 ) samt en empirisk studie i form av intervjuer. Dessa intervjuer har genomförts med åtta ( 8 ) individer som samtliga har en unik erfarenhet av att som anhörig bistå vid en biståndsprocess. Det som framkommit i resultatet av vår studie är att flera av intervjupersonerna har upplevt en rollförändring genom biståndsprocessen. Det har även visat sig att begreppen delaktighet och kommunikation är starkt sammankopplade med varandra. En del av intervjupersonerna har känt delaktighet genom hela processen medan resterande inte upplevt delaktighet överhuvudtaget. Nyckelord ; delaktighet, rollförändring och kommunikation.

The aim of this study is to examine the opinion of teachers as to the situation of young people suffering from Aspergers syndrome in the Sixth Form(gymnasium. In order to find this out I have chosen to interview four teachers with work experience of Aspergers in three different gymnasium in middle Sweden. They were confronted with the following questions: What resources are available for these pupils in the gymnasium? How do they experience that the school situation functions and how would they as teachers like the school situation to function for these young people at school? The result shows that special teachers have an extremely important function to fulfil. Those interviewed felt that there are sufficient resources available, for example guidance and further education for techers as well as both support and means for helping the young people. However, every teacher does not understand this handicap. Everyone is agreed that it is important there are tailor made solutions for each individual in close cooperation between pupils, teachers and special pedagoues.

Uppsatsen är en induktiv kvalitativ studie som baseras på sex intervjuer med personer som har egen erfarenhet av livet med missbruksproblematik. Intervjuerna har genomförts med en intervjuguide som ram för att hålla frågorna så öppna som möjligt. Intervjumaterialet har bearbetats genom tematisk analys. Syftet med studien är att beskriva och få ökad förståelse om hur vardagen kan se ut för individer med missbruk av berusningssubstanser. Vardagslivet för en individ som missbrukar dagligen ser inte ut som en vanlig lönearbetares. Det är inte samma villkor då en missbrukare hela tiden jagar för att få tillgång till droger och pengar för att finansiera sitt missbruk. Det centrala i en missbrukares tillvaro är hans drog och allt kretsar runt den. Att ha ett aktivt missbruk kan innebära en heltidssysselsättning. När en person blir drogfri så finns helt plötsligt en massa tid som individen inte vet vad den ska göra med. Vardagen upplevs då trist, ensam och det är en förvirring i identiteten. Inom missbrukskretsarna har personen haft ett umgänge och kunskap om de sociala koder som styrt detta. Att sluta ta droger innebär inte att bli fri från det sug som drogen har. Vår förhoppning är att denna studie kan hjälpa människor att förstå hur vardagen ter sig för personer med missbruksproblematik. / The essay is an inductive, qualitative study based on six interviews with people who have personal experience of life with drug abuse problems. The interviews have been conducted with an interview guide used as a framework in order to keep the questions as open as possible. The data collected in the interviews have been processed through thematic analysis. The aim of the study is to describe and gain understanding of how the everyday life can look to an individual abusing intoxication substances. The life of a person abusing drugs on a daily bases does not look like the one of an average worker. They do not share the same conditions, as an addict is constantly on the hunt to acquire drugs and money to finance the addiction. The drug can be central in an addict’s existence and everything circles around it; being an addict can be a fulltime job. When a person becomes drug-free, there are suddenly great amounts of time, which the person has no idea how to fill. The everyday life is then perceived as dull, lonely, and with confusion in the identity. Within the addict community, the person has had social relations and knowledge of the social codes controlling the community. To stop taking drugs does not only entail breaking free from the cravings of the drug itself. We hope that this study can help people comprehend the everyday life of a person with drug abuse problems.

Denna studie utgår från ett problemområde och en hypotes, nämligen den att det inom biståndshandläggningen finns en svårighet då det gäller självbestämmande och delaktigheten för den äldre i biståndshandläggningen. Syftet med denna studie är att öka kunskapen och förståelse för hur biståndshandläggarna beaktar den äldres självbestämmande och delaktighet vid biståndshandläggningen samt vad det innebär för biståndshandläggaren. För att besvara syftet finns det tre frågeställningar. • Vad innebär självbestämmande och delaktighet för biståndshandläggaren vid en behovsbedömning? • På vilket sätt tar biståndshandläggaren hänsyn till den äldres självbestämmande under behovsbedömningen? • På vilket sätt tar biståndshandläggaren hänsyn till den äldres delaktighet under behovsbedömningen? Metoden jag har använt mig utav är kvalitativ och studien bygger på intervjuer. Dessa intervjuer har genomförts med 5 olika individer som alla jobbar som biståndshandläggare, utifrån socialtjänstlagen med inriktning mot äldre. Mitt resultat visar att biståndshandläggarna upplevde att självbestämmande är, när insatserna bygger på en frivillig överenskommelse med den enskilde, men också att den äldre själv får bestämma över sin tillvaro. Med delaktighet i behovsbedömningen ansåg biståndshandläggarna att det är när den äldre är delaktig i alla beslut som tas runt den, och att det finns en möjlighet att påverka insatserna.

Det övergripande syftet med denna uppsats är att beskriva och förstå den viljeinriktning som präglar en privat daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning utifrån olika utsa-gor från handledare och deltagare. Vi har i vår studie utgått från två olika sätt att tänka angå-ende stödet till personer med utvecklingsstörning. Vi anger dessa skilda viljeinriktningar som det linjära och det cirkulära tänkandet. Resultatet analyseras utifrån Bradleys modell i svensk översättning av Jönsson (1995) Misa AB. Sex respondenter intervjuades, tre handledare och tre deltagare, varav två män och fyra kvinnor. Frågorna som ställdes var av öppen karaktär och indelade i för deltagarna fyra frågeområden och för handledarna sex frågeområden. Re-sultatet redovisades i tre avsnitt, verksamheten, delaktigheten och framtiden. Beträffande verksamheten visar resultatet att såväl deltagare som handledare befinner sig i en verksam-het som de känner mer tillfredsställelse med jämfört med de verksamheter som de befunnit sig i tidigare. När det gäller delaktigheten har den privata verksamheten närmat sig WHO:s internationella klassifikationssystem (ICF), där utgångspunkten är hälsa och fokus sätts på vad personen har för förmågor och vad denne kan klara av. I avsnittet som handlar om fram-tiden ser vi att en av deltagarna har en strävan att komma ut på den reguljära arbetsmarkna-den längre fram i livet. En av deltagarna är nöjd med sitt arbete på den privata dagliga verk-samheten medan den tredje tror att hon kommer att bli kvar i den privata dagliga verksamhe-ten men hennes dröm är att få möjlighet att turnera med teateruppsättningar i landet. Hand-ledarna vill på sikt expandera och på så sätt kunna erbjuda deltagarna att välja ett specifikt område att arbeta med, exempelvis dans, sömnad eller teater. De tror och hoppas även att en del av deltagarna ska gå vidare till, i första hand en individuell plats, men de ser även att vissa deltagare har potential att få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Slutsatsen är att den privata verksamheten ligger i ett slags temporärt mellanläge mellan de två viljein-riktningarna, linjärt och cirkulärt tänkande. / The overall purpose of this paper is to describe and understand the fundamental approach that characterizes a private daily center for persons with intellectual disability. We call these different directions of will the linear and the circular way of thinking. The result was analyzed using the Bradley model translated into Swedish by Jönsson (1995) Misa AB. Six respon-dents were interviewed, three supervisors and three participants (two men and four women). The questions asked were of an open character and divided into four areas for the partici-pants and six areas for the supervisors. The result is presented in three sections: the activity, the participation and the future. Concerning the activity, the result shows that both the par-ticipants and the supervisors are in an activity that they find more satisfying in comparison to the activities that they were in prior to the current activity. Regarding the participation, the studied private daily center has approach the WHO International Classification System (ICF), where the starting point is health and focus is set on the abilities of the person and what he or she can do (rather than the disability). In the section about the future, we see that one of the participants has an aspiration to get out on the regular employment market later on in life. One of the participants is content with her work at the private daily center, while the third par-ticipant believes that she will stay in the private daily center but her dream is to get the op-portunity to tour the country with theatre productions. The supervisors want to expand the center, and in the future be able to offer the participants to choose specific area of interest (to work with), for example dancing, sewing or acting. They also believe and hope that some of the participants will continue to primarily an individual workplace, but they also think that some of the participants have the potential to get an employment on the regular employment market. The conclusion is that the private daily center temporarily is in between the two to fundamental approaches, the linear and the circular thinking.