<p>Studiens syfte var att undersöka hur personer med lindriga kognitiva funktionshinder ser på arbete som fenomen. Metoden var kvalitativ med en fenomenologisk ansats. För att få svar på frågeställningarna intervjuades 6 personer, 2 kvinnor och 4 män, som hade arbetspraktik eller arbetsverksamhet genom ett företag som arbetade utifrån ISA-metoden. Personerna hade alla lindriga kognitiva funktionshinder. Teoretisk ram var normaliseringsprincipen, Social role valorization och andra aspekter på normali-sering. Vårt resultat visade att arbete hade olika betydelse för intervjupersonerna. Två av dem uttryckte en önskan om att vara på arbetsplatser på öppna arbetsmarknaden tillsammans med personer utan kognitiva funktionshinder. De ansåg att det var mer utvecklande än daglig verksamhet. Ett krav för att det skulle fungera var dock att arbetsuppgifter och arbetstider var anpassade utifrån deras funktionshinder. För de andra fyra var det däremot mycket angeläget att få ett arbete på öppna arbetsmark-naden. Dels handlade det om att kunna få en dräglig materiell standard, dels tycktes det för dem också ha ett rent symboliskt värde som kan tolkas som att de ville ha rätt att vara som alla andra.</p>

Studiens syfte var att undersöka hur personer med lindriga kognitiva funktionshinder ser på arbete som fenomen. Metoden var kvalitativ med en fenomenologisk ansats. För att få svar på frågeställningarna intervjuades 6 personer, 2 kvinnor och 4 män, som hade arbetspraktik eller arbetsverksamhet genom ett företag som arbetade utifrån ISA-metoden. Personerna hade alla lindriga kognitiva funktionshinder. Teoretisk ram var normaliseringsprincipen, Social role valorization och andra aspekter på normali-sering. Vårt resultat visade att arbete hade olika betydelse för intervjupersonerna. Två av dem uttryckte en önskan om att vara på arbetsplatser på öppna arbetsmarknaden tillsammans med personer utan kognitiva funktionshinder. De ansåg att det var mer utvecklande än daglig verksamhet. Ett krav för att det skulle fungera var dock att arbetsuppgifter och arbetstider var anpassade utifrån deras funktionshinder. För de andra fyra var det däremot mycket angeläget att få ett arbete på öppna arbetsmark-naden. Dels handlade det om att kunna få en dräglig materiell standard, dels tycktes det för dem också ha ett rent symboliskt värde som kan tolkas som att de ville ha rätt att vara som alla andra.