I denna uppsats undersökt vilka likheter och skillnader som finns i texter till barn skrivna av författarna Carl Michael Bellman och Magnus Uggla. Utgångspunkten är att med hjälp av tillfällesdiktens ramar jämföra ett antal av Bellmans dikter med varandra samt att jämföra framför allt vaggvisan med Ugglas text. Inledningsvis granskas texterna enskilt och därefter ställs de mot varandra.

Språkriktighet i text är något som alltid är aktuellt, i och med att språket hela tiden förändras, och att antalet offentliga texter bara ökar. För många texttyper finns det relativt klara normer att följa, t.ex. att man inte ska använda ”jag” i utredningar och rapporter, eftersom dessa bör ha en objektiv framtoning.  I andra sammanhang är det inte alls självklart hur man ska skriva. Att använda sig av samma typ av språk när man skriver skönlitteratur som när man skriver en rapport åt finansdepartementet skulle inte ge så många läsare. Orsaken till detta är naturligtvis att man har olika syften med olika texter. En rapport är, för det mesta, inte ägnad att roa eller förströ läsaren, som en novell är, utan att informera. Men hur är det med de nya texterna? De som gjort sin debut med Internets intåg, men som egentligen alltid har funnits i form av privata dagböcker och texter. Hur ser de texter ut, som vem som helst kan göra offentliga genom bloggar och hemsidor, och som inte behöver gå igenom någon som helst granskning innan de publiceras. Hur ser språket ut i dem? Finns det några gemensamma mönster? I många fall av språkriktighetsfrågor finns det inga bestämda regler om hur de ska behandlas, utan endast rekommendationer som grundar sig på utbredningen av ett visst språkbruk. Att många i Norrland säger ”skorna är trasig” gör det inte till rekommenderat svenskt språkbruk, eftersom huvuddelen av svenskarna säger ”skorna är trasiga”. Skulle däremot det norrländska sättet sprida sig och bli det dominerande, skulle det finnas anledning att omvärdera vad som är acceptabelt. Satta grammatiska regler gäller alltså inte för evigt. Hade så varit fallet, skulle vi fortfarande ha talat som våra förfäder gjorde för många hundra år sedan. Som flitig läsare av allehanda texter och student med svenska som inriktning, är jag väldigt intresserad av, och uppmärksam på, hur andra människor skriver, och efter att jag nu har läst ett antal bloggar har jag också blivit mer uppmärksam på hur jag själv skriver, och har förstått att det inte alls är säkert att det blir helt rätt alla gånger.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.