This essay explores the semantic change of the adjectives mean and gay from the 1920s to the2000s. This was done by going through concordance lines which was collected from the Time Corpus. The aim of the paper is to investigate if there has been any change of meaning of the two words, and if that is the case how have they changed. The results showed that both words have had a tremendous change in meaning, the most prominent one being the adjective gay which has gone from denoting something or someone who is happy to referring to a homosexual person. The adjective mean has also had a change in meaning, or has rather gained several new meanings along with the original one.

In my study of Sweden-Finnish authors’ motivation, identity and reading habits I have investigated why the authors often lose their motivation to writing, why they do not have any interest in who ultimately reads their work, and what they read themselves. I ask if this could be due to their background, education or identity. Another question I asked was how they maintain their native language in an alien environment. In the group of reference there was eleven authors born between the years 1920-1947, who immigrated to Sweden between the years 1950-1984. Previous studies of the immigration of Finns to Sweden have shown that the immigrants’ first years often were traumatic and in essence a negative experience, but my study shows that within the reference group, the experiences were not as negative. The choice has been to stay in Sweden, but not to become ‘Swedish’. They see themselves not as immigrants, but as Sweden-Finns or Finns. Their native language was valued as very important but every person also spoke Swedish. There are studies that show that one can lose motivation i.e. to writing if one does not attain recognition or encouragement. This affects also one’s identity. Sweden-Finnish literature has often been disparaged by critics, which have had negative consequences on Sweden-Finnish literature as a whole. Despite difficulties in fostering their native tongue, despite negative critique and recognition, Sweden-Finnish authors write about what is meaningful to themselves. With their biographies they have proven their presence in Sweden and they have had an impact on Swedish society. Even though their books are not always praised by critics, and few buy them, they are always a welcome gift to their own grand-children. / I studien om sverigefinska författares motivation, identitet och läsvanor har min huvudfråga varit varför författares motivation för skrivandet har börjat sina. Jag har försökt ta reda på deras motiv; varför och till vem de skriver, vad de läser själva och om deras bakgrund och utbildning har något med skrivandet att göra. Hittills har forskningen i det här ämnet varit obefintlig. I min referensgrupp ingår elva författare födda 1920-1947 som har flyttat till Sverige 1950-1984. De hade flyttat några gånger inom Finland eller bott utomlands före flyttningen till Sverige. En del har bott sedan dess i samma stad, några flyttat på grund av arbete. De har flyttat till Sverige av olika anledningar såsom familjeskäl, äventyrslust eller bättre arbete. Familjeskäl kan ha varit giftermål, skilsmässa eller barnens arbetssituation. Alla hade olika yrken bakom sig, en är fortvarande i arbetslivet. Alla hade yrkesutbildning; om de inte hade skaffat den redan i Finland så hade de studerat och vidareutbildat sig i Sverige. Ingen tillhör arbetarklassen eller har några författare i släkten. Alla har högre utbildning än sina föräldrar. Jag har jämfört mitt resultat med tidigare studier om finsk invandring till Sverige. De gjordes för ca 30-40 år sedan. Då var huvudfrågorna finnarnas bakgrund och anpassning i det nya landet och man intervjuade huvudsakligen industriarbetare eller forskade i invandrarlitteratur. I min studie använder jag inte ordet invandrare utan sverigefinsk, litteratur som jag forskar i kallar jag inte till invandrarlitteratur utan sverigefinsk litteratur. Jag låter min referensgrupp vara anonym, men Pynnönen (Siirtolaisuuden vanavedessä, 1991) presenterar personer och återger deras brev. Tiden är annorlunda nu och svaren som jag har fått är andra än förut fast vissa skribenter som har svarat i Pynnönens undersökning är samma skribenter som tillhör i min referensgrupp. Författare ser inte sina första år i Sverige som lika traumatiska och negativa idag som tidigare studier har visat. Ingen tänker flytta tillbaka till Finland, man har valt att stanna kvar i Sverige, men inte bli svensk för det. De känner sig inte som invandrare utan sverigefinnar eller finnar. Modersmålet upplevs som mycket viktigt men alla talar även svenska. De försökte läsa allt vad de kunde på finska men att anskaffa finsk litteratur var svårt i Sverige. Man var spetiska sverigefinsk litteratur förut men nu läste alla det. Mest lästa författare var nu som förut Väinö Linna och Kalle Päätalo.  Det finns forskning som visar att man förlorar sin motivation t.ex. för skrivandet om man inte får erkännande och uppskattning. Det påverkar också ens identitet. Sverigefinsk litteratur har blivit nedvärderad av okunniga kritiker som har nästan lyckats kväva skrivandet. Sverigefinska författare är amatörer men har jämförts med Finlands främsta författare. Man har inte tagit hänsyn till böckernas innehåll utan kritiserat enbart språket. Sverigefinskan har utvecklats, fått nya ord som kommer från svensk miljö och det svenska samhället, som är främmande i Finland men det har inte kritiker tänkt på. Sverigefinska författare som har svårt att få tag i modern finsk litteratur, inte kan få tag i finska dagstidningar och bor i en annan språkmiljö har omöjligt att bevara och skriva finska språket lika bra som författare som lever och arbetar i Finland. Erkännande för sina böcker är avgörande inte bara för författares motivation utan också identitet. Man drömmer inte längre om att bli berömd författare men ändå fortsätter man sitt författarskap. Att publicera egen biografi har visat sig vara mycket viktigt för författares identitet. Om författarna inte få rosor från litteraturkritiker och ingen köper deras biografier så kan man ju alltid ge bort dem till barnbarnen.

No description available.

Syftet med denna studie är att få en förståelse för vilka faktorer som påverkar sjundeklassares motivation gällande läsning. Detta görs genom att få en uppfattning om elevers resonemang kring läsning och en inblick i hur de hanterar svårigheter och motgångar relaterade till läsning. Det genomfördes sex individuella intervjuer med sjundeklassare och intervjuerna var utformade som samtal. Eleverna som intervjuades delades in i två grupper, pojkar och flickor för att sedan delas upp i tre undergrupper: svaga läsare, starka läsare och elever som varken utmärker sig som svaga eller som starka läsare. Eleverna lämnades stort utrymme att tala fritt om sina relationer till läsning. Materialet som samlades in sammanställdes sedan, analyserades och diskuterades i förhållande till teorier om läsning och motivation. Resultatet av intervjuerna visar att eleverna har skilda uppfattningar om böcker och läsning. Det blir också tydligt att eleverna har olika sätt att hantera svårigheter och motgångar på och olika strategier för att undvika dessa. Det framkommer att elevernas motivation påverkas av olika faktorer så som personliga erfarenheter vid läsning, inre bilder i förhållande till bilder i böcker och bilden av sig själva som läsare.

No description available.

Patientjournalen är framförallt ett arbetsverktyg inom vården, men journalen är också en in-formationskälla för patienter och anhöriga. Även andra läsare ska kunna förstå patientjour-nalen eftersom den används vid tillsyn och kontroll, och som underlag för kvalitetsregister samt av domstolar, försäkringsbolag och forskare. I patientjournallagen har formuleringen om att språket ska vara så lätt som möjligt att förstå för patienten funnits sedan 1985. Vårdper-sonal framhåller ofta att detta inte går att kombinera med att skriva effektiva, säkra och kor-rekta journaler. Syftet med denna studie är att undersöka vilka språkliga drag i patientjournalen som kan påverka begripligheten i första hand för patienter men även andra läsare. Metoden som an-vänds är kritisk diskursanalys, och materialet undersöks med hjälp av valda delar av idea-tionell, interpersonell och textuell analys. Dessa delar är läsmål, deltagarroller, perspektiv, fackord och förkortningar. Även omtal studeras eftersom detta får effekter för begripligheten. Materialet består av tio journalanteckningar från en kirurgklinik som använder ett digitalt journalsystem. Mallarna i journalsystemet och dess rubriker är styrande för hur texterna blir. Undersökningen visar att förekomsten av förkortningar är relativt låg, 2,4 procent. Det finns 6,7 procent facktermer, vilket gör texterna svårlästa för en lekman. Det är läkarens (dikte-rarens) perspektiv som styr. Texternas omtal är ofta indirekt, vilket gör att det kan bli svårt att begripa vem som gör vad. Avslutningsvis diskuteras möjligheten att mottagaranpassa journalerna efter lekmäns behov.

No description available.

Det huvudsakliga syftet med denna undersökning är att spegla hur lärare beskriver arbetet med läsutveckling i år 1. Jag har utgått ifrån en kvalitativ undersökningsmetod och gjort samtalsintervjuer med sex lärare. Det jag funnit är att lärarna vid skolstart följer upp förskolans arbete med språklig medvetenhet. Elevernas förmåga att kunna urskilja ljud i ord och att kunna sätta ihop ljud till ord testas. Lärarna kontrollerar också vilka bokstäver eleverna känner till och om de kan läsa. Under höstterminen arbetar man med en bokstav i veckan. Eleverna arbetar individuellt i arbetsböcker och tränar läsning på olika nivåer och i olika böcker. Motivationen anser lärarna vara en viktig del och mycket görs för att skapa lust och intresse. Lärarna ger också eleverna läxor i olika omfattning. Elevernas läsutveckling följs upp genom testning, genom kontinuerliga iakttagelser, genom olika kartläggningsmaterial, genom att ge tid för att göra klart arbetsuppgifter och genom speciallärarstöd.

Sammanfattning Den här studien behandlar frågor om hur man som pedagog kan anpassa undervisningen för barn/elever med diagnosen autism. Syftet med det här arbetet är att ta reda på hur undervisningen för elever med autism kan se ut. Undersökningen är gjord med hjälp av tre pedagogers intervjusvar, två av dem är gjorda med hjälp av kvalitativa metodansatser. Jag valde att göra intervjuer på grund av att det verkade vara det lämpligaste sättet att få svar på min frågeställning. Undersökningen är utförd i två kommuner där ett mindre antal personer blivit intervjuade. Det är en förhållandevis liten studie inom ett stort område. (Till min hjälp i det här arbetet har jag läst litteratur och gjort intervjuer, på grund av att jag ansåg att det var det bästa sättet att få svar på mina frågor till den här studien). Struktur och tydlighet med att anpassa undervisningen samt lärare som har goda kunskaper om elever med autism är bästa sättet att beskriva resultatet av den här studien. Lärarna som jag har intervjuat anser att det bästa sättet att hjälpa de här eleverna i skolan är att ha goda föräldrakontakter och arbeta utifrån varje elevs unika personlighet. Nyckelord: Anpassning,Undervisning,Struktur,Tydlighet

Sammandrag Syftet med detta examensarbete har varit att belysa läsinlärningsmetoder i ett historiskt perspektiv, samt att genom intervjuer med lärare undersöka hur olika fokus i lärarutbildningen, syn på läsinlärning, forskning och samtid påverkar undervisningen. Examensarbetet grundar sig på intervjusamtal med fyra lärare i olika åldrar som under olika tidsperioder, mellan 1950-talet och fram till idag, varit verksamma lärare i den svenska skolan. Läsundervisning har hög prioritet i skolans vardag och det finns olika läsinlärningsmetoder som under dessa år vuxit fram och gjort intåg i skolans värld, bland annat ljudmetoden, LTG-metoden, Wittingmetoden och Whole Language-metoden. Resultatet av undersökningen visar tydligt att skolan under dessa decennier har genomgått stora förändringar, framför allt på grund av samhällets förändrade ekonomi och nya levnadsförhållanden men också på grund av nya forskningsrön och nya läsinlärningsmetoder. Trots de många läsinlärningsmetoder som lanserats under 1900-talets senare hälft, visar resultatet att alla de fyra lärarna fortfarande använder sig av ljudmetoden som grund, då de tycker att den fungerar bäst. De har dock olika syn på läsinlärning och på hur läsförmågan utvecklas, kanske framför allt på grund av att de utbildats under olika tidsperioder. En slutsats som kan dras utifrån materialet är att förändringar har skett både i lärarutbildningen och i skolans värld och trots detta arbetar de fyra lärarna fortfarande med en av de äldsta läsinlärningsmetoderna. Kan det då betyda att ljudmetoden är den bästa metoden? Nyckelord: läsinlärning, ljudmetoden, läsundervisningshistorik, lärarutbildning