Sexual conflict is a term that describes the situation where traits can experience opposing selection pressures in the two sexes. Theory suggests this conflict exists in all organisms with separate sexes, and specific chromosome clusters which are possibly sexually antagonistic have been identified in the species Drosophila melanogaster. One of all identified genes is CG3598, which have proved yielding higher fitness for males carrying allele A2 on this gene compared to A1. In this study, factors which contribute to the difference in fitness between these two alleles, with regards to sperm competition and mating success were observed. A double mating design was used, in which males and females were placed in test tubes together in order to examine the number of copulations and the defensive (P1) and offensive (P2) ability of sperm. The relative fitness of males carrying A1 did not differ from males carrying A2, which rejects previous studies, however, A2 had a higher defensive capability compared to A1. On the other hand, A1 instead had better offensive capability and higher amount of rematings. This indicates that the defensive capability of A2 is very strong and opposes the offensive capability of A1, but also the increased rate of rematings in A1. To get a more precise understanding of the fitness relation between A1 and A2 on the gene CG3598, further experiments would need to be performed on the subject. / Sexuell konflikt är ett begrepp som beskriver förhållandet där egenskaper upplever olika selektionstryck beroende på kön. Teorier finns om att den här konflikten existerar i alla organismer med olika kön, och i arten Drosophila melanogaster har det identifierats specifika kromosomkluster som har möjlighet att bidra till sexuell konflikt. En utav alla identifierade gener är CG3598 som har påvisats ge en högre fitness för hanar bärande allel A2 på denna gen jämfört med allel A1. I den här studien undersöks bakomliggande faktorer till skillnaden i fitness mellan dessa två alleler, med avseende på spermiekonkurrens och parningsframgång. Genom en dubbel parningsdesign, där hanar och honor placerades tillsammans i rör undersöktes den defensiva spermieförmågan (P1), den offensiva förmågan (P2) och antal parningar. Den relativa fitnessen hos hanar med A1 skiljde sig inte från A2, vilket motsäger tidigare studier. Däremot var den defensiva förmågan högre för A2 och A1 hade istället högre offensiv förmåga samt en högre andel omparningar. Detta indikerar att A2 har en stark defensiv förmåga som motsätter den offensiva förmågan i A1 men också möjligheten till fler omparningar. För att få en mer precis uppfattning skulle ytterligare experiment behöva utföras då det i denna studie var en väldigt låg andel hanar som parade sig jämfört med vad som förväntas.