Abstract   2014 utgavs postumt en liten tvåspråkig (isländsk-tysk) diktsamling ”Vom Rand der Welt” av Melitta Urbancic (1902-1984), en österrikisk judinna som 1938 flydde i exil till Island. I mitt arbete undersöker jag vilka språkliga och formella medel Melitta Urbancic använder i sin lyrik och vilka ämne hon tar upp. Dessutom undersöker jag i vilken grupp av exillyrik Melitta Urbancics diktband kan inordnas. För att kunna göra detta analyserar och interpreterar jag dikterna in samlingen med texten som huvudsaklig utgångspunkt men även med författarinnans biografi i tankarna. Jag använder mig av den indelning av exillyrik, som Emmerich utarbetat i sin ”Lyrik des Exils”. Min undersökning visar att Melitta Urbancics lyrik bibehållit en bunden, strofisk och rimmad form. Såsom språkliga medel använder författarinnan förutom olika klangliga och rytmiska  grepp gärna ett varierat bildspråk. De behandlade ämnena t.ex. språkförlust och främmandeskap kan inordnas i den kategori, som behandlar exilen såsom sådan.