A challenge to release autonomous vehicles to public roads is safety verification of the developed features. Safety test driving of vehicles is not practically feasible as the acceptance criterion is driving at least 2.1 billion kilometers [1]. An alternative to this distance-based testing is the scenario-based approach, where the intelligent vehicles are exposed to known scenarios. Identification of such scenarios from the driving data is crucial for this validation. The aim of this thesis is to investigate the possibility of unsupervised identification of driving scenarios from the driving data. The task is performed in two major parts. The first is the segmentation of the time series driving data by detecting changepoints, followed by the clustering of the previously obtained segments. Time-series segmentation is approached using a Deep Learning method, while the second task is performed using time series clustering. The work also includes a visual approach for validating the time-series segmentation, followed by a quantitative measure of the performance. The approach is also qualitatively compared against a Bayesian Nonparametric approach to identify the usefulness of the proposed method. Based on the analysis of results, there is a discussion about the usefulness and drawbacks of the method, followed by the scope for future research. / En utmaning att släppa autonoma fordon på allmänna vägar är säkerhetsverifiering av de utvecklade funktionerna. Säkerhetstestning av fordon är inte praktiskt genomförbart eftersom acceptanskriteriet kör minst 2,1 miljarder kilometer [1]. Ett alternativ till denna distansbaserade testning är det scenaribaserade tillväga-gångssättet, där intelligenta fordon utsätts för kända scenarier. Identifiering av sådana scenarier från kördata är avgörande för denna validering. Syftet med denna avhandling är att undersöka möjligheten till oövervakad identifiering av körscenarier från kördata. Uppgiften utförs i två huvuddelar. Den första är segmenteringen av tidsseriedrivdata genom att detektera ändringspunkter, följt av klustring av de tidigare erhållna segmenten. Tidsseriesegmentering närmar sig med en Deep Learningmetod, medan den andra uppgiften utförs med hjälp av tidsseriekluster. Arbetet innehåller också ett visuellt tillvägagångssätt för att validera tidsserierna, följt av ett kvantitativt mått på prestanda. Tillvägagångssättet jämförs också med en Bayesian icke-parametrisk metod för att identifiera användbarheten av den föreslagna metoden. Baserat på analysen av resultaten diskuteras metodens användbarhet och nackdelar, följt av möjligheten för framtida forskning.