I denna uppsats undersöks Stockholms stads miljökommunikation. Undersökningen är uppdelad i tre huvudsakliga delområden, människan, natur och hållbarhet. Studien undersöker hur dessa konstrueras och kommuniceras i Stockholms stads miljöprogram 2016-2019. Metoden som använts för att analysera materialet är diskursanalys. Det teoretiska ramverket består av teorier kring mediers makt, konstruktionen av naturen och hållbarhet. Det empiriska materialet utgörs av Stockholms stads miljöprogram 2016-2019. Studien är avgränsad genom att brödtexten analyserats medan bilder och punktlisor uteslutits. Resultatet visar att naturen tillskrivs en stor betydelse och har ett ekonomiskt värde. En romantiserad bild ges av naturen, som en plats för återhämtning, hämta kraft ur och rekreation. Hållbarhet beskrivs som något som görs för människan snarare än för naturen. Människan tillskrivs en passiv roll, medan staden beskrivs som en aktiv beskyddare.