I och med motsättningar i svensk lagstiftning uppstår det intressekonflikter mellan bevarandet och tillgängliggörandet av det byggda kulturarvet. Trots detta har Sverige lyckats bra med att modernisera många av sina kulturhistoriska fastigheter, där man arbetat för att respektera både byggnad och brukare. Dock finns det fortfarande, 20 år efter de juridiska bestämmelserna om tillgängliga miljöer, fortfarande offentliga byggnader som inte kan, på ett värdigt sätt, besökas av en rullstolsburen. Hur kommer det sig? Syftet med denna uppsats har varit att granska processen kring att tillgänglighetsgöra kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Målet har varit att identifiera brister i processen, det vill säga få en förståelse för varför vissa byggnader misslyckas med att anpassas. Vidare har undersökningen haft som avsikt att belysa eventuella hierarkier mellan bevarande av kulturvärden och anpassning efter moderna behov. Undersökningen bygger på en teori- och litteraturstudie samt en flerfallsstudie bestående av tre granskade byggnader: Stockholms stadshus, Thielska galleriet och riksdagshuset. Samtliga tre byggnader har på olika sätt inte tillgänglighetsanpassats på ett värdigt sätt. Den inledande teori- och litteraturstudien bygger på att få en förståelse för det svenska kulturmiljöarbetet, för att sedan sätta det i relation till funktionshinderspolitiken och därpå identifiera de intressekonflikter som finns. Resultatet visar att bristerna i processen kring att tillgängliggöra kulturhistoriska miljöer skiljer sig åt från fall till fall, men den övergripande problematiken handlar om förvaltning och komplicerade samarbeten över verksamhetsgränser. Konservativa intressen och rädslan för förändring sätter även käppar i hjulen för tillgängliggörandet av kulturarvet. Frågor som reversibilitetens inverkan på kulturarvet och anpassningens plats i restaureringshistorian har uppstått under arbetets gång.   Till följd av undersökningens resultat framgår det att samarbetet mellan myndigheter och andra aktörer som hanterar kulturarvet är i dagsläget komplext och bidrar till långa beslutsprocesser. Vidare bör man arbeta för att motsätta sig konflikten mellan bevarande och modernisering. / Contradistinction in the Swedish legislation evoces conflicts of interest between the preservation and modernisation of the cultural heritage. Sweden has, despite this complex question, succeeded in many ways to make its historically building accessible for disabled people, where the changes being made are respectful towards both the building and the user. However, regardless of the jurisdictional regulations, there are still important public buildings which cannot, in a dignified way, be visited by a person in a wheelchair. How come? The purpose of this essay has been to review the process of making historically valuable buildings accessible for disabled people. The objective has been to identify deficiencies of the process, that is, understand why certain buildings are unable to be made accessible. Furthermore, the study aims to elucidate hierarchies between the preservation of cultural values and the adaptation of modern needs. The study is composed of a literature study and a case study consisting of three scrutinized buildings: Stockholm City Hall, Thielska galleriet and Riksdagshuset (the parliament building). All of the three buildings have not been made accessible in a dignified way. The introductory theory and literature study is meant to gain an understanding of the Swedish care taking of the cultural heritage, and juxtaposing it to the policy of accessibility in public buildings. The result shows that the deficiencies in the process of making cultural-historical environments acces-sible vary from case to case, but the overall problem is about management and complicated workflow. Conservative interests and the fear of modernization also obstructs the process of making the cultural heritage accessible. Issues such as the impact of reversibility on cultural heritage have arisen during the course of writing this essay. The study shows that the collaboration between authorities surveying the cultural heritage is complex and contributes to difficulties in the decision-making. Efforts should furthermore be made to undertake the conflict between conservation and modernization.

<p>Snickarmästare Hjalmar Jackson var med sin verkstad en av Stockholms skickligaste möbeltillverkare under perioden 1916-1956. Exempel på uppdrag var tillverkning av möbler till Stockholms Stadshus, vardagsrummet på Ulriksdals slott och Svenska Tändsticksbolaget AB. Jackson var även en aktiv föreningsmänniska som engagerade sig starkt för hantverkarnas situation i samhället liksom för bibehållandet av hög hantverksstandard och utbildning till kommande generationer. Under hela sitt aktiva yrkesliv hade Hjalmar Jackson ett nära samarbete med olika möbelarkitekter, speciellt Carl Malmsten.</p><p>Efter ett inledande kapitel om möbel- och inredningsstilar åren 1910-1960 redogör denna uppsats för Hjalmar Jackson som person och yrkesman, hans olika verkstäder och uppdrag samt också för ett antal möbelalster tillverkade av Jackson och hans verkstad. Uppsatsen innehåller även en beskrivning av arbetet hos Jackson grundad på intervju med snickarmästare Inge Johnsson som arbetade hos Jackson på 1950-talet.</p><p>Det föreligger inget tvivel om att Jackson var en mycket kompetent mästare, hantverkare och arbetsledare och att han och hans medarbetare gjorde en bestående insats för möbel- och hantverkskulturen i Sverige.</p>

Snickarmästare Hjalmar Jackson var med sin verkstad en av Stockholms skickligaste möbeltillverkare under perioden 1916-1956. Exempel på uppdrag var tillverkning av möbler till Stockholms Stadshus, vardagsrummet på Ulriksdals slott och Svenska Tändsticksbolaget AB. Jackson var även en aktiv föreningsmänniska som engagerade sig starkt för hantverkarnas situation i samhället liksom för bibehållandet av hög hantverksstandard och utbildning till kommande generationer. Under hela sitt aktiva yrkesliv hade Hjalmar Jackson ett nära samarbete med olika möbelarkitekter, speciellt Carl Malmsten. Efter ett inledande kapitel om möbel- och inredningsstilar åren 1910-1960 redogör denna uppsats för Hjalmar Jackson som person och yrkesman, hans olika verkstäder och uppdrag samt också för ett antal möbelalster tillverkade av Jackson och hans verkstad. Uppsatsen innehåller även en beskrivning av arbetet hos Jackson grundad på intervju med snickarmästare Inge Johnsson som arbetade hos Jackson på 1950-talet. Det föreligger inget tvivel om att Jackson var en mycket kompetent mästare, hantverkare och arbetsledare och att han och hans medarbetare gjorde en bestående insats för möbel- och hantverkskulturen i Sverige.