Denna studie undersöker framförallt god redovisningssed och rättvisande bild samt vilka konsekvenser dessa begrepp får för byggbranschen. Det visar sig att det trots detaljerade regelverk ändå finns utrymme i lagen för tolkning och subjektiva bedömningar vid entreprenader, varulager och avyttring av fastighet. Arbetsgången inleddes med en teoristudie för att göra en fördjupning och inblick i ämnet. Olika redovisningsprinciper i tillämpliga delar har studerats. Liksom även de internationella regelverken även om uppsatsen har begränsats till svenska förhållanden. Det gäller framför allt de normer som gäller för byggföretag, i fråga om successiv vinstavräkning, varulagervärdering och överlåtelse av fastighet. Den kvalitativa metoden har använts i studien som genomfördes genom samtalsintervjuer med fem olika byggföretag verksamma i Karlstads omnejd.I den teoretiska referensramen förklaras begrepp som rättvisande bild, värdering av varulager, bestämmelser vid avyttring av fastighet, samt forskning om successiv vinstavräkning och entreprenader, vilket uppsatsen grundas på. Empirin byggs på intervjuerna och allmän information om företagen, samt avgränsning av respondenter. I analys presenteras grundläggande redovisningssynpunkter, entreprenader och varulagervärdering, vilket är baserat på teoretiska referensramen och empirin.

<p>Senaste årens ökade internationalisering har gjort att antalet stora multinationella företag och koncerner ökat. Följden har blivit ett ökat behov av att kunna göra jämförbara tolkningar av finansiella rapporter för bolag i olika länder. Detta har lett till införandet av internationella redovisningsstandarder (IFRS/IAS), som gäller även för svenska koncerner från och med 2005. Då länderna historiskt haft olika värderingsprinciper finns risk för konflikt mellan det som varit traditionellt i Sverige, d.v.s. en mer försiktighetsinriktad syn på redovisningen, och matchnings-principen som är aktuell för dagens fokus på redovisning till verkligt värde. Problemfrågan är om de större verkstadsindustribolagen har en mer försiktighetsinriktad syn vid sin successiva vinst-avräkning. Stödjer metoden bolagen att visa en rättvisande bild av dess resultat och ställning? Syftet med uppsatsen har varit att söka svaret på vilken av försiktighets- eller matchnings-principen som väger tyngst för utvalda bolag när de gör successiv vinstavräkning. Motsvarar det kapitalmarknadens intresse med vinstavräkning till verkligt värde? För att söka svaren har strategin varit att göra en fallstudie där ett antal intervjuer gjorts med två bolag inom verkstadsindustribranschen. Då antalet direkta källor är begränsade bör inga generaliseringar göras av redovisat resultat. Uppsatsen baserar sig på redovisningsteorierna försiktighets- och matchningsprincipen samt den successiva vinstavräkningsmetoden. Försiktighetsprincipen innebär bl.a. att vinster inte ska tas upp förrän de har realiserats. Matchningsprincipen däremot innebär att intäkter och kostnader ska matchas och redovisas i samma period. Sistnämnda principen stödjer den successiva vinst-avräkningen som har till syfte att lyfta fram intäkter och kostnader i proportion till färdigställandet av varan/tjänsten. Sammantaget anser intervjuade bolag att den successiva vinstavräkningen hjälper dem att visa en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning. Det framgår att koncernen, som det ena bolaget verkar i, historiskt haft en tradition att vara försiktiga. Analysen här är att försiktighetsprincipen fortfarande väger tyngst och att införandet av nya standarder antas först då det kulturella arvet mognat och hunnit ifatt. Men då omsättning endast till mindre del består av kundorders som avräknas successivt ger den totala externredovisning en rättvisande bild av bolaget. Slutsatser för det andra bolaget är att de tydligare använder matchningsprincipen vid värderingar för successiva vinstavräkningen. Tolkningen är att koncernen under en längre tid använt US-GAAP, vilka de internationella standarderna baseras på. Det medför att de redan värderar till verkligt värde och tillfredsställer därmed de privata kapitalmarknadsplacerarna.</p>

Inom den finansiella rapporteringen är tillförlitlighet ett viktigt begrepp. Maines och Wahlen har i tidigare forskning delat upp begreppet i att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation och att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet. Rollen att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation gestaltas av företagen medan revisorerna ansvarar för att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet.Intäktsredovisning är en central del i företagens finansiella rapportering. Inom byggbranschen är det vanligt förekommande att projekten sträcker sig över flera redovisningsperioder. Vid sådana projekt brukar entreprenadavtal slutas. Entreprenadavtal skall i noterade bolag och koncerner intäktsredovisas i enlighet med International Accounting Standards 11, som säger att intäkter skall redovisas successivt i takt med projektets färdigställande. Standarden anses härstamma från den principbaserade redovisningen vilket innebär att tolkningen av densamma görs av dess användare. Begreppet tillförlitlighet är betydande i standarden och studien syftar dels på att undersöka hur företag uppnår de krav på tillförlitlighet som ställs i IAS 11. Då standarden är principbaserad kan företagens roll att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation i sina rapporter tolkas olika. Intervjuer har genomförts hos två stora noterade företag i bygg- och fastighetsbranschen för att studera deras uppfattning av tillförlitlighet och hur de går till väga för att uppfylla de krav som ställs på begreppet i IAS 11. För att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet finns revisorerna. Revisorerna tillför genom sin granskning trovärdighet till den ekonomiska information som publiceras. Revisorernas arbete övervakas i sin tur av Revisorsnämnden som ser till att revisionsverksamheten som bedrivs är av hög klass enligt de uppsatta kraven. Revisorsnämndens praxis är disciplinärenden där revisorn åsidosatt sig sina skyldigheter som kvalitetskontrollant av ekonomisk information. För att studera vad som krävs av revisorerna för att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet vid entreprenadavtal har en studie av Revisorsnämndens praxis gjorts.Undersökningen visade att revisorernas arbete är av största vikt i båda perspektiven. Företagen uppnår tillförlitlighet genom att ha prognosgenomgångar, kompetent personal och redovisningssystem som fungerar väl. De undersökta företagen hade även interna revisioner som bidrog till att eventuella brister i den interna kontrollen kunde upptäckas och undvikas. Den externa revisorns roll innebar inte bara en roll som granskare utan även som informationsförmedlare avseende de poster som ansågs vara mest utsatta för risk och förslag gavs av densamme om eventuella åtgärder som behövdes vidtas för att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation. Det fanns inte några större tolkningsskillnader mellan de båda företagen angående begreppet tillförlitlighet eller hur det ska uppfyllas vid entreprenadavtal. Revisorernas arbete med att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet vid entreprenadavtal grundade sig i att dokumentera de utförda betryggandeåtgärder som genomförts på områden valda utifrån kriterierna väsentlighet och risk. Företagens projektredovisning och dess tillförlitlighet skall granskas. Likaså måste revisorerna granska entreprenadavtalen och den gjorda beräkningen av färdigställandegraden. Samtidigt måste en bedömning göras för eventuella förlustrisker av entreprenadavtalet och att det i årsredovisningen anges vilka principer som har använts vid intäktsredovisningen. / Program: Civilekonomprogrammet

Senaste årens ökade internationalisering har gjort att antalet stora multinationella företag och koncerner ökat. Följden har blivit ett ökat behov av att kunna göra jämförbara tolkningar av finansiella rapporter för bolag i olika länder. Detta har lett till införandet av internationella redovisningsstandarder (IFRS/IAS), som gäller även för svenska koncerner från och med 2005. Då länderna historiskt haft olika värderingsprinciper finns risk för konflikt mellan det som varit traditionellt i Sverige, d.v.s. en mer försiktighetsinriktad syn på redovisningen, och matchnings-principen som är aktuell för dagens fokus på redovisning till verkligt värde. Problemfrågan är om de större verkstadsindustribolagen har en mer försiktighetsinriktad syn vid sin successiva vinst-avräkning. Stödjer metoden bolagen att visa en rättvisande bild av dess resultat och ställning? Syftet med uppsatsen har varit att söka svaret på vilken av försiktighets- eller matchnings-principen som väger tyngst för utvalda bolag när de gör successiv vinstavräkning. Motsvarar det kapitalmarknadens intresse med vinstavräkning till verkligt värde? För att söka svaren har strategin varit att göra en fallstudie där ett antal intervjuer gjorts med två bolag inom verkstadsindustribranschen. Då antalet direkta källor är begränsade bör inga generaliseringar göras av redovisat resultat. Uppsatsen baserar sig på redovisningsteorierna försiktighets- och matchningsprincipen samt den successiva vinstavräkningsmetoden. Försiktighetsprincipen innebär bl.a. att vinster inte ska tas upp förrän de har realiserats. Matchningsprincipen däremot innebär att intäkter och kostnader ska matchas och redovisas i samma period. Sistnämnda principen stödjer den successiva vinst-avräkningen som har till syfte att lyfta fram intäkter och kostnader i proportion till färdigställandet av varan/tjänsten. Sammantaget anser intervjuade bolag att den successiva vinstavräkningen hjälper dem att visa en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning. Det framgår att koncernen, som det ena bolaget verkar i, historiskt haft en tradition att vara försiktiga. Analysen här är att försiktighetsprincipen fortfarande väger tyngst och att införandet av nya standarder antas först då det kulturella arvet mognat och hunnit ifatt. Men då omsättning endast till mindre del består av kundorders som avräknas successivt ger den totala externredovisning en rättvisande bild av bolaget. Slutsatser för det andra bolaget är att de tydligare använder matchningsprincipen vid värderingar för successiva vinstavräkningen. Tolkningen är att koncernen under en längre tid använt US-GAAP, vilka de internationella standarderna baseras på. Det medför att de redan värderar till verkligt värde och tillfredsställer därmed de privata kapitalmarknadsplacerarna.

<p>Bakgrund: Pågående arbeten är ett omdebatterat område där valet av redovisningsmetod får stor inverkan på det redovisade resultatet. Det finns två metoder att tillgå; successiv vinstavräkning och färdigställandemetoden. Beroende på val av metod ställs olika krav på t ex styrning, kalkyler och ekonomisystem. </p><p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att visa på hur redovisning av pågående arbeten sker såväl internt som externt i de företag vi studerar och därmed beskriva sambanden mellan extern och intern redovisning. För att erhålla en helhetsbild av pågående arbeten vill vi även studera styrningens, kalkylens och ekonomisystemets roll i ett projekt.</p><p>Genomförande: Både litteratur och empiri har studerats. I referensramen beskrivs allmänna teorier om styrning, kalkyler, redovisning samt ekonomisystem. Empirin, som består av intervjuer gjorda på två företag, har analyserats med hjälp av referensramen.</p><p>Resultat: Lagar och rekommendationer överensstämmer inte vad gäller redovisningsmetod. Detta gör att företagen har en valmöjlighet som påverkas bl a av vad de vill visa med sin redovisning samt när de vill beskatta vinsten. Vid användandet av den successiva metodenligger den interna redovisningen till grund för den externa, det föreligger tydliga samband mellan kalkyl, styrning, ekonomisystem och redovisning.</p>

<p>Bakgrund: Redovisning av tjänsteuppdrag är ett område som i Sverige karaktäriserats av försiktighet. Kostnader och intäkter har normalt sett redovisats först i den period när resultatet av uppdraget med full säkerhet kunnat fastställas. En successiv avräkning av vinsten, i takt med arbetets framåtskridande, har sällan gjorts. Redovisningsrådet har dock nu kommit med rekommendation nr 11 (RR 11) om redovisning av intäkter (med grund i IAS 18) som träder ikraft 2001. Rekommendationen ska tillämpas av de publika företagen och kräver att längre tjänsteuppdrag vinstavräknas successivt på koncernnivå. </p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att kartlägga praxis för redovisning av tjänsteuppdrag som sträcker sig över flera rapporteringsperioder idag samt dess utveckling över tiden. Avgränsningar: Uppsatsen avser ej att behandla redovisning av entreprenaduppdrag då dessa inte omfattas av RR 11 utan behandlas i en separat rekommendation. Förändringen över tid studeras från 1980-talets slut fram till idag. </p><p>Genomförande: Studien har inriktats på börsnoterade koncerner med verksamhet inom konsult- och programvarubranscherna. Årsredovisningar studerades för tretton sådana företag, och med tre av dem genomfördes även intervjuer. </p><p>Resultat: I dagsläget är successiv vinstavräkning vanligare på tjänsteuppdrag på löpande räkning än på sådana till fast pris, trots att det för de sistnämnda blivit vanligare över tid. När det gäller redovisningen i balansräkningen klassificeras uppdrag till fast pris förhållandevis oftare som en lagertillgång jämfört med de på löpande räkning som mer frekvent ses som en fordran. Det krav på information som ställs i RR 11 uppfylls inte av dagens årsredovisningar.</p>

<p>Från 1 januari 2010 skall byggbranschen tillämpa nya redovisningsregler gällande redovisning av intäkter från försäljning av fastigheter. Denna regel, eller rättare sagt lagtolkning heter IFRIC 15 Avtal om uppförande av fastighet och har till syfte att göra redovisningen mer enhetlig mellan företag och länder. Tidigare var det tillåtet att i högre grad tillämpa successiv vinstavräkning, vilket innebär att intäkter och tillhörande kostnader redovisas successivt under arbetsprocessen i takt med färdigställandegrad. Numera kommer det bli allt vanligare att försäljningsintäkten redovisas först när de betydande riskerna har övergått till köparen, vilket normalt sammanfaller med tillträdet till fastigheten. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur de fyra största svenska byggbolagen påverkas av den nya lagtolkningen. Dessa var Skanska, NCC, Peab och JM.</p><p>Arbetsgången inleddes med en teoristudie för att sätta oss in i ämnet. Vi har studerat olika redovisningsprinciper samt de internationella standarderna som berör intäktsredovisning IAS 11 Entreprenadavtal och IAS 18 Intäkter. IFRIC 15 skall vägleda företagen i valet av antingen IAS 11 eller IAS 18.</p><p>Vi har använt oss av den kvalitativa metoden för vår undersökning. Vi byggde vår empiri på årsredovisningar och intervjuer med ekonomer på företagen. Frågorna anpassades till de olika företagen utifrån information som fanns att läsa i finansiella rapporter.</p><p>Syftet med IFRIC 15 är att skapa en enhetlig praxis kring intäktsredovisning för uppförande av fastigheter. Eftersom IFRIC endast ger ut tolknings-föreskrifter så är det upp till varje bolag att göra sin egen tolkning. Vi har sett att de större bolagen Skanska och NCC påverkas mer av tolkningen än de mindre bolagen Peab och JM. Den huvudsakliga faktorn för vilka följdeffekter IFRIC 15 ger, är vilka avtalsformer företagen har med uppdragsgivare. Peab och JM arbetar mer med entreprenad då de fortsättningsvis får tillämpa successiv vinstavräkning. Skanska och NCC arbetar mer med försäljning och ska med tillämpning av IFRIC 15 redovisa intäkter vid överlämnande till slutkund.</p><p>En harmonisering kan vi inte se i de svenska bolagen men på längre sikt kanske det kan uppnås.</p>

Bakgrund: Redovisning av tjänsteuppdrag är ett område som i Sverige karaktäriserats av försiktighet. Kostnader och intäkter har normalt sett redovisats först i den period när resultatet av uppdraget med full säkerhet kunnat fastställas. En successiv avräkning av vinsten, i takt med arbetets framåtskridande, har sällan gjorts. Redovisningsrådet har dock nu kommit med rekommendation nr 11 (RR 11) om redovisning av intäkter (med grund i IAS 18) som träder ikraft 2001. Rekommendationen ska tillämpas av de publika företagen och kräver att längre tjänsteuppdrag vinstavräknas successivt på koncernnivå. Syfte: Syftet med uppsatsen är att kartlägga praxis för redovisning av tjänsteuppdrag som sträcker sig över flera rapporteringsperioder idag samt dess utveckling över tiden. Avgränsningar: Uppsatsen avser ej att behandla redovisning av entreprenaduppdrag då dessa inte omfattas av RR 11 utan behandlas i en separat rekommendation. Förändringen över tid studeras från 1980-talets slut fram till idag. Genomförande: Studien har inriktats på börsnoterade koncerner med verksamhet inom konsult- och programvarubranscherna. Årsredovisningar studerades för tretton sådana företag, och med tre av dem genomfördes även intervjuer. Resultat: I dagsläget är successiv vinstavräkning vanligare på tjänsteuppdrag på löpande räkning än på sådana till fast pris, trots att det för de sistnämnda blivit vanligare över tid. När det gäller redovisningen i balansräkningen klassificeras uppdrag till fast pris förhållandevis oftare som en lagertillgång jämfört med de på löpande räkning som mer frekvent ses som en fordran. Det krav på information som ställs i RR 11 uppfylls inte av dagens årsredovisningar.

Från 1 januari 2010 skall byggbranschen tillämpa nya redovisningsregler gällande redovisning av intäkter från försäljning av fastigheter. Denna regel, eller rättare sagt lagtolkning heter IFRIC 15 Avtal om uppförande av fastighet och har till syfte att göra redovisningen mer enhetlig mellan företag och länder. Tidigare var det tillåtet att i högre grad tillämpa successiv vinstavräkning, vilket innebär att intäkter och tillhörande kostnader redovisas successivt under arbetsprocessen i takt med färdigställandegrad. Numera kommer det bli allt vanligare att försäljningsintäkten redovisas först när de betydande riskerna har övergått till köparen, vilket normalt sammanfaller med tillträdet till fastigheten. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur de fyra största svenska byggbolagen påverkas av den nya lagtolkningen. Dessa var Skanska, NCC, Peab och JM. Arbetsgången inleddes med en teoristudie för att sätta oss in i ämnet. Vi har studerat olika redovisningsprinciper samt de internationella standarderna som berör intäktsredovisning IAS 11 Entreprenadavtal och IAS 18 Intäkter. IFRIC 15 skall vägleda företagen i valet av antingen IAS 11 eller IAS 18. Vi har använt oss av den kvalitativa metoden för vår undersökning. Vi byggde vår empiri på årsredovisningar och intervjuer med ekonomer på företagen. Frågorna anpassades till de olika företagen utifrån information som fanns att läsa i finansiella rapporter. Syftet med IFRIC 15 är att skapa en enhetlig praxis kring intäktsredovisning för uppförande av fastigheter. Eftersom IFRIC endast ger ut tolknings-föreskrifter så är det upp till varje bolag att göra sin egen tolkning. Vi har sett att de större bolagen Skanska och NCC påverkas mer av tolkningen än de mindre bolagen Peab och JM. Den huvudsakliga faktorn för vilka följdeffekter IFRIC 15 ger, är vilka avtalsformer företagen har med uppdragsgivare. Peab och JM arbetar mer med entreprenad då de fortsättningsvis får tillämpa successiv vinstavräkning. Skanska och NCC arbetar mer med försäljning och ska med tillämpning av IFRIC 15 redovisa intäkter vid överlämnande till slutkund. En harmonisering kan vi inte se i de svenska bolagen men på längre sikt kanske det kan uppnås.

Bakgrund: Pågående arbeten är ett omdebatterat område där valet av redovisningsmetod får stor inverkan på det redovisade resultatet. Det finns två metoder att tillgå; successiv vinstavräkning och färdigställandemetoden. Beroende på val av metod ställs olika krav på t ex styrning, kalkyler och ekonomisystem. Syfte: Syftet med denna uppsats är att visa på hur redovisning av pågående arbeten sker såväl internt som externt i de företag vi studerar och därmed beskriva sambanden mellan extern och intern redovisning. För att erhålla en helhetsbild av pågående arbeten vill vi även studera styrningens, kalkylens och ekonomisystemets roll i ett projekt. Genomförande: Både litteratur och empiri har studerats. I referensramen beskrivs allmänna teorier om styrning, kalkyler, redovisning samt ekonomisystem. Empirin, som består av intervjuer gjorda på två företag, har analyserats med hjälp av referensramen. Resultat: Lagar och rekommendationer överensstämmer inte vad gäller redovisningsmetod. Detta gör att företagen har en valmöjlighet som påverkas bl a av vad de vill visa med sin redovisning samt när de vill beskatta vinsten. Vid användandet av den successiva metodenligger den interna redovisningen till grund för den externa, det föreligger tydliga samband mellan kalkyl, styrning, ekonomisystem och redovisning.