Efterkrigstidens Sverige och dess säkerhetspolitik har kommit att uppmärksammas allt mer, även de omedelbara efterkrigsåren som präglades av osäkerhet. Något som länge stått i centrum är alliansfriheten och neutralitetspolitiken. Frågan om deras innebörd och hur teori och praktik hängt samman har diskuterats livligt. Det diplomatiska och politiska spelet har behandlats utförligt. Mindre uppmärksamhet har dock ägnats hur försvarsfrågan hanterades och krigsmaterielförsörjningen utvecklades. Den svenska flygplansindustrin är en anmärkningsvärd företeelse. Inte minst i förhållande till landets begränsade storlek och relativt avskilda, ohotade läge. Industrins förmåga var vid krigsslutet 1945 begränsad; inte något enda fullt modernt flygplan hade tillverkats. Utvecklingen ledde emellertid till att flygplansindustrin kom att etableras och bli något av en hörnsten för det svenska försvarets struktur. Ett svenskt militärindustriellt komplex kring den svenska flygindustrin kom att anta fast form, ett komplex vi lever med än idag. Hur går det att förklara den här utvecklingen? Hur kunde Saab börja tillverka state-of-the-art stridsplan? I avhandlingen nystas gåtan rörande den svenska flygplansindustrins efterkrigstida överlevnad och framväxt upp. Ett antal sammanflätade processer följs där ekonomiska, tekniska, militära och politiska spörsmål relaterade till flygvapnets och flygindustrins utveckling behandlats. Genom processerna, som utspelas både på ett inrikes och på ett internationellt plan, och deras sammanlänkning, framträder multikausala förklaringsmönster till hur det var möjligt att bygga moderna stridsflygplan i Sverige och framför allt varför de beställdes. Likaså berörs flygets roll i den större försvarsfrågan och därmed också för säkerhetspolitiken. Boken är i mycket en historia över Svenska Aeroplan Aktiebolaget, Saab, men även över flygförvaltningen och flygvapnet. En historia inbäddad i ett vitt sammanhang där formativa moment granskas under några kritiska år. / <p>Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2008</p>