Det finns idag flera olika militära planeringsramverk som är fastställda och gällande i Sverige. De baseras dels på normativ beslutsteori med en systematisk-rationell utgångspunkt, dels på deskriptiv beslutsteori med en naturalistisk utgångspunkt. Det finns därmed möjlighet att använda olika planeringsramverk beroende på förutsättningar, situation och ledningsnivå. Eftersom det är skillnad mellan systematisk och naturalistisk utgångspunkt inom beslutsteori kan frågan ställas om det också råder en skillnad kopplat till grad av intuitivt och analytiskt tänkande mellan planeringsramverken som används på olika nivåer. Hur ser dessa skillnader och likheter ut? I uppsatsen jämförs två svenska planeringsramverk, Svensk planerings- och ledningsmetod (SPL 3.0) och Planering under tidspress (PUT) utifrån indikatorer på analytiskt respektive intuitivt tänkande för att lyfta fram skillnader och likheter. Dessa belyses därefter utifrån systematisk och naturalistisk utgångspunkt inom beslutsteori. Analysen visar på skillnader mellan planeringsramverken, inte så mycket i form av skillnader i graden av analytiskt och intuitivt tänkande utan snarare i form av hur de båda formerna av tänkande är tänkt att användas och när i de olika stegen i beslutsprocessen.

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i att den tekniska utvecklingen påverkar hur krig genomförs idag, där strid på operativ nivå utövas med sensor- och vapensystem från någon form av plattform. Därmed kommer teknik i högre grad påverka utgången av militära operationer. Vilket gör att det är viktigt att förstå hur militärteknik påverkar operationskonst. Då operativ planering kan ses som operationalisering av operationskonst torde militär-tekniska perspektiv återfinnas i planeringsmetodbeskrivningar. För att påvisa det kausala sambandet mellan operationskonst och militärteknik formulerades hypotesen – Militärteknik omhändertas i operativ planering genom att utgöra perspektiv på operationskonstens beståndsdelar. Denna hypotes prövades sedan gentemot två svenska planeringsmetoder, utan att kunna förkastas. Därmed är hypotesen tills vidare verifierad. Även om hypotesen prövats på svenska planeringsmetoder finns det stöd för att hypotesen även är giltig för andra planeringsmetoder. Faktum är att det snarare är detaljeringsgraden på metodbeskrivningarna som avgör om hypotesens indikatorer kan återfinnas. Då operations-konst kan vara både vetenskap och konst, räcker det inte med en tydlig metodbeskrivning. Chefer och planerare måste själva omsätta underlaget till en faktisk plan. Därför är det viktigt att dessa har kunskap och vetskap om hur de ska tänka. Vilket gör att militärteknik måste vara en naturlig del av utbildningen när operationskonstens beståndsdelar diskuteras.

Militära organisationer ställs idag allt oftare inför problem som de inte riktigt vet hur de ska hantera. Ofta hanteras dessa problem genom traditionella och linjära metoder som militära organisationer är vana vid att använda sig av,vilket då kan leda till oönskade resultat eller konsekvenser som inte kunnat förutses. Konsekvenser som kan vara oproportionerliga i förhållande till genomförda insatser. De metoder, som militära organisationer väljer att använda sig av måste därför vara anpassade för att kunna hantera framtidens problem. Cynefin-modellen används av flera olika organisationer för att förstå olika typer av problem, men även som ett sätt att kategorisera problem. Problemen delas in i uppenbara-, komplicerade-, komplexa problem och kaos. Denna uppsatsfokuserar framför allt på komplicerade och komplexa problem då det är inom dessa kategorier som hanteringen är svårast bl.a. för att komplext ofta misstas för komplicerat. Den metoden Försvarsmakten nyttjar för att hantera dessa problem är Svensk Planerings- och ledningsmetod (SPL). Uppsatsens frågeställning är: Kan svensk planerings- och ledningsmetod (SPL) hantera komplexa militära problem och i så fall hur? Resultatet visar att SPL i stor utsträckning kan hantera komplicerade problem, men har begränsad möjlighet att hantera komplexa. Därför föreslås vidare forskning och utveckling av SPL för att undersöka om och i så fall hur SPL kan utvecklas för att bättre kunna hantera framtidens problem.