Börsnoterade företag står inför en viktig uppgift när det ska bestämma hur de ska finansiera framtida investeringar. Företag kan finansiera dessa antingen genom skulder eller eget kapital. Med skulder menas lån upptagna hos externa kreditgivare och med eget kapital antingen ackumulerat eget kapital eller nytt aktiekapital från företagets aktieägare. Det finns fördelar med att finansiera investeringar med hjälp av skulder då kostnaderna för dessa (räntor) är avdragsgilla mot bruttovinsten för företagen. Medan kostnaden för nytt aktiekapital (utdelning) inte ger företagen denna möjlighet. Modigliani och Millers teorem med skatter utgår ifrån att eftersom denna avdragsmöjlighet för räntor finns borde en högre skuldsättningsgrad ge en högre vinst och därmed ett högre företagsvärde, allt annat lika. Uppsatsen syftar till att undersöka om det finns en positiv relation mellan företagens skuldsättningsgrad och deras företagsvärde under perioden 2000-2009. Resultaten i studien visar på att det finns en signifikant relation mellan skuldsättningsgrad och företagsvärde men att både utvecklingen på OMX30 och nettovinsten för de aktuella åren är variabler som visar mer signifikanta relationer med företagsvärdet.

Den strategiska betydelsen för industriföretag att investera hållbart har ökat de senaste åren. Samtidigt är landskapet kring hållbarhet komplext med ständigt tillkommande regleringar och ökade hållbarhetskrav från intressenter. Syftet med den här studien är att få en förståelse för hur investeringsrutiner ser ut i praktiken hos svenska industriföretag. Fokuset är på miljöinvesteringar och huruvida hanteringen av dessa skiljer gentemot hanteringen av traditionella investeringar. Utifrån litteraturgenomgången har en analysmodell konstruerats som delar upp investeringsprocessen i tre faser: initiering, bedömning och beslut. Denna kommer att ligga till grund för analysen. För att besvara forskningsfrågan genomförs semistrukturerade intervjuer med fyra svenska industriföretag som återfinns på OMXS30, där frågorna är utformade utifrån studiens analysmodell. Resultatet visar i enlighet med analysmodellen att miljöinvesteringarna kan kopplas till investeringsprocessens tre faser. Det konstateras även att externa faktorer har en betydande effekt på industriföretagens incitament till att satsa på miljöinvesteringar. Slutsatsen är att miljöinvesteringar generellt sett följer samma processer och rutiner som traditionella investeringar. Däremot skiljer sig företagens incitament till att investera hållbart i viss mån, jämfört med de incitament som ligger till grund för traditionella investeringar.