Transpersoner är en grupp som i forskning observerats löpa särskild risk för social utsatthet. Transpersoners levnadsvillkor i relation till den egna könsidentiteten i fråga om sådant som juridisk könstillhörighet och könskorrigerande är något som regleras i lag. Denna uppsats syftar till att undersöka hur transpersoners attribut och den statliga regleringen av transpersoners kroppar och könsidentitet framställs i statens offentliga utredningar under 1960- och 2010-talet. En tematisk analys av en utredning från respektive tidpunkt har genomförts, och materialet har analyserats med utgångspunkt i Judith Butlers teorier om den heterosexuella matrisen och gender performance theory samt Natacha Kennedys framställning av begreppet cisgenderism. Vi fann att framställningen av transpersoners attribut såväl som regleringen av transpersoners könsidentitet i lag till vissa delar skiljer sig mellan utredningarna, men att vissa aspekter kvarstår. Framställningen av transpersoners psykiska varande har förändrats från en psykiskt sjuk avvikare som behöver diagnostiseras som sådan och behöver anpassas såväl beteendemässigt som fysiskt till rådande könsnormer, till en delvis mer tillåtande syn på transpersoners könsidentitet där den juridiska könstillhörigheten menas kunna tillåtas vara upp till transpersonen själv att besluta om. Dock kvarstår diagnosförfarandet även under 2010-talet i fråga om könsdysforidiagnosen som villkorar transpersoners rätt till könskorrigerande vård av kroppen, något som visar på att aspekten av medikalisering av transpersoners varande såväl som den statliga kontrollen över könsidentiteten har kvarstått över tid. Med utgångspunkt i våra valda teorier har vi även noterat att beskrivningen av könsnormernas samhälleliga roll har förändrats över tid från något samhällsavgörande till något som till viss del betraktas som föränderligt, och att förändringen i framställningen av dessa normers innebörd även tycks inverka på hur transpersoner framställs.

Hemlöshet är ett mångfacetterat begrepp och socialt problem som funnits i århundraden, trots detta finns ingen samsyn kring fenomenets orsaker eller lösningar. Denna studie har ämnat bredda kunskapen kring konstruktioner av hemlöshet och särskilt inriktat sig på svenska statens syn på, och anspråk om, personer i hemlöshet och hemlöshet som socialt problem. I studien har en dokumentstudie utförts för insamling av empiriskt material och därefter har en kvalitativ textanalys genomförts. Med ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och Losekes teori om anspråk har två utredningar som anses vara representativa för respektive tidsperiod analyserats. Dessa är SOU 1929:9 och SOU 2001:95. I analys av utredningarna framkom att hemlöshet har konstruerats på två olika sätt. I den tidigare utredningen anses personer i hemlöshet ha förorsakat sin egen situation och ses som ett problem som samhället lider av. I den senare utredningen ses personer i hemlöshet som offer för primärt strukturella omständigheter och förtjänta av samhällelig uppslutning för problemets lösning. Analysen resulterade även i att belysa hur anspråk formulerade om problemets orsaker var avgörande vid formuleringen för givna anspråk om problemets lösningar. Denna studie kan ses bidra till kunskapsutvecklingen om hemlöshet genom att belysa vikten av att inte glömma historien för att kunna utveckla det framtida sociala arbetet ytterligare.