This project began with me joining in on a safety tour. This safety tour spanned across a neighborhood called Andersberg, in my hometown of Gävle. By talking to the participants of the safety tour, I started to realize the scope of the problem that presented itself there. These individuals, mostly consisting of residents of the area and neighboring areas, disclosed that they felt a constant insecurity while they were out and about in Gävle, especially during late nights. This piqued my interest. I wanted to enable these individuals to feel safe in their own hometown. I carried out interviews with residents of Gävle to fully understand their feelings of insecurity. The interviews and analysis of research that had been done within the subject, also gave me a more specific target group. A target group that experienced insecurity to further extents than other groups; women between the ages of 20 to 24. A survey was created for me to get a better understanding of what causes and elements there was for the experiences. The survey was sent to several young women, who shared the survey link with other members of the target group. The respondents’ answers painted a picture of the true scale of the problem and made me realize that the problem was too immense for me to solve completely. Thereby I found, amongst the survey answers, a part of the problem where I could do the most good. Which turned out to be loneliness and the thought of not being able to get out of a dangerous situation. Further exploration of the locations where the insecurity was experienced made it apparent that the tunnel was the structure where change was needed the most. The design that contributes to solving the problem is as follows; a system of speakers that play the sound of women talking and walking. These systems are used in tunnels to give the impression that the individual that passes through is surrounded by other women. This explains the name given to the concept; “Aldrig ensam” (Never alone). / Projektet tog sin början i att jag deltog i en trygghetsvandring i området Andersberg i min hemstad Gävle. Efter att ha pratat med de andra deltagarna, började jag förstå storleken av det problem som fanns där. Dessa individer, som mestadels bestod av områdets och närliggande områdens invånare, hävdade att de kände en konstant känsla av otrygghet då de befann sig i staden, speciellt under nattetid. Detta fångade mitt intresse. Jag ville hjälpa dessa individer att känna sig trygga i sin egen hemstad. Jag utförde intervjuer med några av Gävles invånare för att tydligare förstå deras känslor av otrygghet. Intervjuerna, tillsammans med analyser av forskning i ämnet gav mig även en mer specifik målgrupp. En målgrupp som upplevde otrygghet i större utsträckning än andra grupper; kvinnor i åldrarna 20 till 24. En enkät skapades för att ge mig en bättre förståelse för orsakerna till den upplevda otryggheten. Enkäten skickades ut till flera unga kvinnor, som i sin tur delade med sig av enkätens länk till andra individer inom målgruppen. Respondenternas svar målade upp en bild av problemets sanna storlek, och fick mig att inse att det var för stort för att jag skulle kunna lösa det helt och hållet. Därför hittade jag, bland enkätens svar, en del av problemet där jag kunde göra mest nytta. Detta visade sig vara känslan av ensamhet och tron om att man inte kan ta sig ifrån en farlig situation. Vidare utforskning av de platser där otrygghet upplevdes tydliggjorde att gångtunneln var platsen där förändring behövdes som mest. Designen som bidrar till lösningen av problemet är som följande; ett högtalarsystem som spelar upp ljudet av kvinnor som pratar och går. Systemet används i tunnlar för att ge intrycket av att individen som passerar genom tunneln är omgiven av andra kvinnor. Därav namnet givet till designen, ”Aldrig ensam”