Bakgrund: Diabetes typ två är en sjukdom som förebyggs och behandlas med bland annat livsstilsförändringar. Det är ett aktuellt ämne då diabetes typ två blir allt vanligare i Sverige och världen. Det uppskattas att 85-90 procent av alla som har diabetes i Sverige har diabetes typ två. Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa hur patienter upplever att drabbas av diabetes typ två med inriktning mot livsstilsförändringar. Metod: Åtta kvalitativa artiklar kvalitetsgranskades och ingår i studien. Analysen gjordes genom fyra frågeställningar som besvarade syftet. Resultatet presenterades under tre rubriker: Synen på sjukdomen, Inställningar till att göra livsstilsförändringar samt En ny identitet. Att drabbas av diabetes typ två innebar att patienterna förlorade sin tidigare identitet. Kroppen tog en ny plats och krävde nya behov. Genom att förneka sin sjukdom gick det att fortsätta leva sitt vanliga liv. Kunskap gav många gånger motsägelsefulla känslor. Att patienten fick bevara sin självständighet och ta kontroll över sin egen situation var av stor vikt. Att ändra en livsstilsförändring i taget upplevdes som hanterbart. Slutsatsen var att alla patienter har sin egen syn på sjukdomen och vårdaren måste ta hänsyn till den enskilda patientens livsvärld för att stärka och stödja patientens motivation till livsstilsförändring.

No description available.

No description available.

Hintergrund: Ein bidirektionaler Zusammenhang zwischen Diabetes mellitus und Parodontitis wird durch zahlreiche wissenschaftliche Arbeiten bestätigt. Bislang weitgehend unerforscht bleibt jedoch die Frage, ob die beiden pathophysiologisch verschiedenen Krankheitsbilder des Typ-1- und des Typ-2-Diabetes bezüglich Häufigkeit und Ausmaß parodontaler Erkrankungen Divergenzen aufzeigen. Zielstellung: Ziel der vorliegenden Untersuchung war es die parodontale Gesundheit eines Patientenkollektivs alterskorrelierter Diabetiker mit inadäquat eingestelltem Blutzucker in Abhängigkeit vom vorliegenden Diabetestyp (Typ-1 bzw. Typ-2) zu evaluieren. Material und Methoden: 101 insulinpflichtige Diabetiker (Typ-1: n=47, Typ-2: n=54.), welche in der Klinik Saale im Rahmen einer stationären Reha-Maßnahme behandelt wurden, nahmen an der Studie teil. Dabei mussten sie folgende Einschlusskriterien erfüllen: Alter 35-60J., HbA1c≥7%, Insulintherapie, Nichtraucher, ≥10 natürliche Zähne, keine parodontale Therapie oder syste¬mische Antibiose in den letzten 6 Monaten. Erfasst wurden die Zahl der natürlichen Zähne sowie an den Zähnen 16,21,24,36,41,44 (Ramfjord-Zähne) die Parameter Taschentiefe, Attachmentniveau, Gingiva-Index (GI) nach Löe&Silness und Plaque-Index (PI) nach Quigley&Hein. Basierend auf Attachmentniveau und Sondie-rungstiefen wurden die Patienten zudem gemäß den Kriterien der CDC/AAP-Arbeitsgruppe zur Klassifizierung parodontaler Erkrankungen einer von drei parodontalen Erkrankungskategorien (gesund-mild/moderat/schwer) zugeordnet. Des Weiteren wurden den ärztlichen Entlassungsbriefen der Klinik Saale zahlreiche charakteristische Daten entnommen, wie Patientenalter, Krankheitsdauer, HbA1c, Ausmaß von Folge- und Begleiterkrankungen sowie insbesondere auch BMI und CRP. Ergebnisse: Trotz erheblich kürzerer Krankheitsdauer (11,7 vs. 20,3 Jahre) und bei vergleichbarer Altersstruktur (51,3 vs. 48,3 Jahre) zeigten Typ-2-Diabetiker gegenüber Typ-1-Diabetikern eine signifikant geringere Zahnzahl (24,5 vs. 26,2 Zähne; p<0,05), einen signifikant erhöhten GI-Score (4,8 vs. 2,9; p<0,001), einen signifikant erhöhten PI-Score (8,8 vs. 6,4), einen signifikant höheren Anteil schwerer Parodontalerkankungen gemäß CDC/AAP-Kriterien (40,7% vs. 23,4%; p<0,05), signifikant höhere CRP-Werte (0,66 vs.0,31 mg/dl; p<0,001) und einen signifikant höheren BMI (37,08 vs. 27,05 kg/m²; p<0,001). Die HbA1c-Werte beider Gruppen waren nicht statistisch signifikant unterschiedlich (8,88 vs. 8,39%). Schlussfolgerung: Im Vergleich von Typ-1- und insulinpflichtigen Typ-2-Diabetikern mit annähernd vergleichbarer Altersstruktur und Diabeteseinstellung zeigen Typ-2-Diabetiker, trotz deutlich kürzerer Diabetesdauer, signifikant häufiger Symptome einer schweren Parodontitis. Dies deutet darauf hin, dass neben Hyperglykämien weitere für Typ-2-Diabetes typische ätiologische Faktoren, insbesondere subklinische Inflammationen im Rahmen des Metabolischen Syndroms, für die erhöhte Prävalenz parodontaler Erkrankungen unter Diabetikern von Bedeutung sind. Für detaillierte Aussagen sind weitere gezielte klinische Studien notwendig. / Objectives: To compare periodontal health in type 1- and insulin dependent type-2 diabetics with insufficently controlled diabetic conditions. Methods: 101 insulin dependent diabetics (type-1: n=47, mean age: 48.34 yrs; type-2: n=54; mean age: 51.30 yrs) of equivalent social background , hospitalized for their diabetic conditions were evaluated regarding Gingival Index (GI), Quigley Hein Plaque Index (QHI), number of remaining natural teeth, HbA1c score, serum CRP level and Body Mass Index (BMI). Inclusion criteria: HbA1c >7%, non-smoker, ≥ 10 natural teeth, no sytematic periodontal treatment, no antibiotic therapy ≤ 6 months . GI and QHI scores were recorded from teeth 16, 21, 24, 36, 41, 44 (Ramfjord teeth). Results: Compared to type-1 diabetics insulin dependent type-2 diabetics displayed significantly higher cumulative GI-scores (mean: 4.8 vs. 2.9; p<0.001), significantly higher cumulative QHI-scores (mean: 8.8 vs. 6.4; p<0.01), significantly lower numbers of remaining natural teeth (24.5 vs. 26.2; p<0.05), significantly higher CRP serum levels (mean: 3.1 vs. 0.66; p<0.001) and significantly higher BMI scores (mean: 37.08 vs. 27.05; p<0.001). Differences in observed HbA1c scores (mean: 8.88% vs. 8.39%) could not be verified statistically. Conclusion: The results suggest that beyond hyperglycemia proinflammatory components of the metabolic syndrome typical for type-2 diabetes may additionally contribute to the elevated prevalence of periodontal disease among diabetics.

Introduktion: I Sverige finns ca 400 000 personer med diabetes typ 1 och typ 2. Då sjukdomen ökar för varje år kommer fler patienter som behandlas på sjukhus att ha diabetes. För att möta patienter med denna komplexa sjukdom behövs goda kunskaper hos sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet med studien var att belysa erfarenheter av sjukhusvård hos patienter med diabetes typ 1 och typ 2. Metod: Litteraturstudie. En sökning i databaserna Cinahl och PubMed samt manuell sökning genomfördes. 10 artiklar framkom efter en urvalsprocess med kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet redovisas genom fem kategorier ”Tillfredsställelse och missnöje med vården som helhet”, ”God och bristande kommunikation mellan patient och personal”, ”Tillräcklig och otillräcklig information samt undervisning”, ”Tillfredsställelse och missnöje med personalens kunskaper” och ”Måltidernas och medicineringens betydelse för en god vård”. Stor vikt lades på att kommunikationen och informationen var bristande. Måltiderna som erbjöds på sjukhuset ingick också bland patienternas negativa erfarenheter. Positiva erfarenheter som framkom i resultatet var bra timing av måltider och medicinering samt att patienterna var nöjda med vårdpersonalens kunskap om diabetessjukdomen. Slutsats: Patienternas erfarenheter av vård på sjukhus påvisade såväl positiva som negativa erfarenheter. Vikten av god kommunikation och information mellan vårdpersonalen och patienten har stor betydelse för hur patienten upplever sjukhusvården.

Introduktion: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom där egenvård är en stor del av behandlingen. Genom god egenvård kan både akuta och framtida komplikationer motverkas. Syfte: Att belysa personers upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturstudie med 7 artiklar som togs fram genom databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna framkom genom en urvalsprocess med kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet framställs i 3 huvudkategorier: upplevelse av acceptans med underkategorierna ”jag är inte min sjukdom” och ”mitt ansvar”, upplevelse av negativa tankar med underkategorin ” upplevelse av rädsla”. Slutsats: Att leva med diabetes mellitus typ 2 gav upphov till flera olika upplevelser. Egenvård är huvudbehandlingen i diabetes, därför det viktigt att den följs för att undvika komplikationer i tidigt skede. Det ansågs skrämmande att komplikationer kunde uppkomma och de fanns alltid närvarande i tankarna hos informanterna vilket ledde till att de kände ansvar både inför sig själv men även sin omgivning.

Statistikfrån 2012 visade att 346 679 personer i Sverige har sjukdomen diabetes, detta omfattar cirka 4% av befolkningen och av dessa har cirka 50 000 personer diabetes typ 1. Forskning har visat att diabetiker har lägre livskvalitet än övrig befolkning. Livskvaliteten påverkas av fysisk hälsa, psykologiskt tillstånd, grad av självständighet och sociala relationer. Tonåringar med diabetes typ 1 upplever sig annorlunda jämfört med sina vänner och det är betydelsefullt att identifiera faktorer som påverkar livskvaliteten. Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar livskvaliteten hos tonåringar med diabetes typ 1. Studien genomfördes som en litteraturstudie och 13 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet av studien visar att HbA1c, psykiskt välbefinnande, närstående, behandling och kontroll av sjukdomen påverkar livskvaliteten hos tonåringar med diabetes typ 1. För att kunna hjälpa tonåringar att höja livskvaliteten är det av stor betydelse att identifiera de faktorer som påverkar livskvaliteten. Vidare forskning bör fokusera på evidens för hur de faktorer som påverkar livskvaliteten kan påverkas.

Giessen, Universität, Thesis (doctoral), 2002.

Zugl.: Salzburg, Univ., Diss., 2005 / Hergestellt on demand

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2009. / Härtill 6 uppsatser.