Denna studie syftar till att undersöka takanvändningen i Uppsala tätort med dess möjligheter och hinder samt hur kommunen och andra aktörer arbetar med detta. Undersökningen har genomförts med en induktiv metod där insamlat material jämförts med tidigare forskning för att leda fram till diskussion och slutsatser, materialet är hämtat från rapporter, styrdokument och hemsidor men även från intervjuer med ett antal nyckelpersoner som är aktiva inom utveckling och planering för takanvändning, dessa har valts utifrån olika befattningar för att få ett bredare perspektiv. En nödvändig uppdelning i arbetet har gjorts för kategorierna solceller, urban vindkraft, gröna tak och takträdgårdar, takodling samt verksamheter, med sammanställning av material och tidigare exempel från respektive område. Generellt så visar resultaten och analysen på att Uppsala har kommit långt inom planering av solceller då detta även bedöms som ekonomiskt lönsamt medan urban vindkraft står stilla. Inom gröna tak, takodling och verksamheter är bilden mer splittrad, där har markägandet stor betydelse eftersom kommunens rådighet avgörs av vilka krav som går att ställa, vilket visar sig tydligt i var taken utvecklas eller inte. Denna problematik och fler aspekter tas upp i en diskussion som även ger förslag på framtida möjligheter.

Syfte: Att undersöka om riktlinjer för hälsofrämjande trädgårdar och takträdgårdar kan mötas i ett gestaltningsförslag till en atriumgård på ett sjukhustak, riktad till patienter och personal i anslutning till en avdelning för personer med bipolär sjukdom. Bakgrund: Hälsofrämjande trädgårdar anses kunna vara ett komplement till traditionell vård och kan främja den fysiska, psykiska och emotionella hälsan. Många städer har under de senaste årtiondena blivit mer kompakta och gröna ytor har försvunnit. Med takträdgårdar kan man utnyttja platser som redan finns i staden genom att omvandla dem till gröna ytor. Sjukhus är ofta byggda på höjden, inte sällan finns tak och atriumgårdar inritade i arkitekturen, dessa platser har potential att nyttjas av patienter, personal och närstående om de utformas för att bli gröna hälsofrämjande miljöer. Metod: Vetenskapliga artiklar, böcker och annan litteratur inom områdena hälsofrämjande trädgård, bipolär sjukdom och takodling, takträdgård, tillsammans med enkät till avdelningen och inspirationsresor till atriumgård och takodling har använts som stöd för att skapa ett gestaltningsförslag. Resultat: Detta arbete visar på vilka komponenter som bidragit till att det går att förena riktlinjer för hälsofrämjande trädgårdar med riktlinjer för takträdgårdar. Ett gestaltningsförslag har utformats efter dessa riktlinjer, platsens förutsättningar och delvis efter målgrupperna. Med arbetet har det också framkommit att det finns lite forskning kring takträdgårdar och hälsofrämjande trädgårdar för personer med bipolär sjukdom. Slutsats: Hälsofrämjande takträdgårdar är ett nytt outforskat område, ett växande intresse finns för både takträdgårdar och hälsofrämjande trädgårdar. Detta kommer troligtvis medföra att mer litteratur, forskning och erfarenhet tillkommer inom området.