Sammanfattning Den byggda miljön ska vara tillgänglig för alla människor oavsett hur personen förflyttar sig. Personer med funktionshinder ska inte känna sig begränsad för att vistas i det offentliga rummet.  Syftet med denna studie var att undersöka tillgängligheten av Karlstads stationsmiljö/perrong för synskadade och rullstolsburna personer. För att svara på syftet utgår studien från den kvalitativa metod för att samla in data och information, 6 stycken semistrukturerade intervjuer genomfördes med respondenterna på Karlstads tågstationsmiljö. 3 av dessa intervjuer utfördes med synskadade respondenter på plats (Karlstads perrong) och 3 andra intervjuer gjordes med rullstolsburna respondenter på plats (Karlstads perrong) förutom en intervju som genomfördes via telefon. Tre teoretiska utgångspunkter har valts för denna studie. Utgångspunkterna som använts var “Den sociala modellen” av Berth Danemark (2005), “Rätten till stad” av David Harvey (2010) och “Normaliseringsprincipen” av Bengt Nirje (2010).  Resultat visar att tillgängligheten av Karlstads stationsmiljö är delvis bra. Tillgängligheten varierar mellan gruppen synskadade och rullstolsburna. Rullstolsburna respondenter är relativt nöjda med hur perrongen ser ut i dagsläget men tillgängligheten blir till viss grad sämre när det finns snö som inte har plogats. Synskadade respondenter var mer kritiska till tillgängligheten av Karlstads tågstation jämfört med rullstolsburna personer. Synskadade respondenter var tacksamma att det har tagits åtgärder dvs. att det finns taktila hjälpmedel som är anpassade till de. De menar att tillgängligheten kan förbättras ännu mer om arbetet sker parallellt med synskadade personer. Ett annat resultat som studien visade var att taktila hjälpmedel som byggs för ena gruppen skapar inga barriärer för den andra gruppen. Studien visade även att åtgärder i form av tak eller pratorer kan gynna både synskadade och rullstolsburna gruppen.