The global climate situation today is strained, leading to both the need and the interest for the use of non-polluting materials to increase in the building sector. In Sweden, this sector accounts for about 18% of the country’s total domestic emissions of greenhouse gases, of which 55% occurs from heat losses in buildings. The need for increasing energy efficiency and using well-insulating and environmentally friendly materials can therefore be considered necessary. Bio-based materials such as wood fiber insulation are becoming increasingly more available on the market. These materials have an environmental advantage compared to mineral wool but are still being used on a smaller scale. The purpose of this study is to analyze and examine technical differences and other reasons why wood fiber insulation is being used to a lesser extent compared to mineral wool. Both a literature and an interview study were conducted to identify these reasons. The results showed differences in thermal conductivity and fire resistance between wood fiber insulation and mineral wool. Both types of mineral wools performed better in both categories. Several other factors besides technical differences were discovered to affect the use of wood fiber insulation. Respondents described the building sector as conservative, and slow in the process of implementing new materials. Concerns were raised about performance regarding fire and the durability of the wood fiber insulation over time. Price, low or non-existing interest amongst customers were two other factors highlighted in the interview study. All respondents viewed wood fiber insulation as an untested material and expressed a need for better documentation and guidelines to feel safe using or recommending the product. It was found in this study that the awareness and knowledge about the material amongst the interviewers was quite diverse. This may be due to low interest, low demand, or lack of marketing regarding wood fiber insulation. / Klimatsituationen i världen idag är ansträngd, och både intresset och behovet av att utveckla och använda miljövänliga material och produkter inom byggsektorn ökar. I Sverige står denna sektor för cirka 18% av landets totala inhemska utsläpp av växthusgaser och av dessa utgör omkring 55% uppvärmning för byggnader. Den största mängden energi går förlorad genom otillräckligt isolerade byggnader, vilket understryker behovet av att åtgärda dessa brister. Idag används huvudsakligen mineralullsisolering i Sverige för byggnation. Produktmarknaden erbjuder däremot också biobaserad isolering, där träfiberisolering är ett exempel. Träfiberisoleringen har fler miljömässiga fördelar jämfört med mineralull, men nyttjas i mindre skala. Denna studie syftar därför till att skapa förståelse och undersöka varför träfiberisolering används i mindre utsträckning. Målet är att identifiera samt redovisa tekniska och andra skäl till att användningen är begränsad. Två metoder tillämpades i studien för att kunna nå dess syfte och mål. Den ena var en litteraturstudie där skillnader mellan träfiberisolering och mineralull jämfördes på en teknisk nivå. Den andra var en intervjustudie med åtta nyckelaktörer i byggbranschen, som genomfördes för att erhålla en uppfattning om vilka faktorer som påverkade valet av isolering. Den tekniska jämförelsen utgick ifrån kategorierna värmeisolerande förmåga, samt brand-, fukt- och ljudisolerande aspekter. Fyra olika isoleringsprodukter från fyra olika tillverkare studerades, varav två var träfiberisolering och två var oorganiska mineralullstyper, i form av stenull och glasull.   Studiens tekniska jämförelse visade att träfiberisoleringen presterade sämre än mineralullen både gällande värmekonduktivitet och värmemotstånd. Den brandtekniska klassen för mineralull var klass A1, vilket är den högsta, medan träfiberisoleringen hade den lägsta klassificeringen med en E-klass. För fuktegenskapen ånggenomsläpplighet visade båda typer av mineralull samma värde, medan träfiberisoleringen hade lägre värden. Vattenabsorptionen för korttid och långtid, samt den ljudisolerande förmågan, kunde inte jämföras eftersom ingen prestanda var deklarerad i dessa kategorier för någon av produkterna. Utöver jämförelsen av teknisk prestanda undersöktes även skäl till att byggbranschens aktörer ofta väljer att använda mineralull hellre än träfiberisolering. Det konstaterades att flera faktorer än de tekniska skillnaderna påverkar i frågan. Flera aktörer påpekade att branschen var konservativ och det var en långsam process att implementera nya material. En annan faktor som lyftes av aktörerna var oro kring brandförmågan och hur den tekniska prestandan håller över tid. Prisskillnaden, samt att intresset för träfiberisolering hos beställare var lågt eller obefintligt, var två ytterligare anledningar som identifierades. Samtliga aktörer uttryckte också uppfattningen om träfiberisoleringen som ett obeprövat material med för låg dokumentationsgrad för att känna trygghet i att använda produkten. Fler anledningar kring träfiberisoleringens användning upptäcktes än de som från början fanns hypoteser kring. En av de större orsakerna var osäkerhetsfaktorer kring dokumentation och tekniska egenskaper för träfiberisolering. Andra skäl var branschens konservatism och långsamma utveckling, behov av trygghet i prestanda av garantiskäl, och viss misstro gällande tillverkares uttalanden om produkten. Generellt visade aktörerna spridd medvetenhet och kunskap kring materialet, vilket kan bero på lågt intresse, låg efterfrågan eller bristande marknadsföring av träfiberisolering.